Vassa eggen

Några nya amerikanska tidningar

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Sat, 11 Mar 2006 08:46:00 +0000

mEn snabb genomskanning av tre nya amerikanska tidnigar som lanserats 2006. Antalet amerikanska nylanseringar är färre 2006 än samma period förra året. Januari 46 (67) och februari 64 (73). Här är tre nya titlar. För protokollet: jag har inte läst någon av dem.

Lemon, besök här
Det här är naturligtvis en rätt smal och icke-kommersiell tidning. Hög ambition med typiskt popkulturellt innehåll: Fischerspooner, JT Leroy och Bill Murray. Men fotot, illustrationerna och känslan särskiljer den här tidningen från andra och det har gjort den ovanligt dyr – 8 dollar är rena rånet för ett amerikanskt magasin. Tidningen ges ut av samma gäng som ger ut Gum.

Relish, besök här
USA:s största lansering i år – om man ser till upplagan. Det här är ges nämligen ut av American Profile, en av USA:s största tidningar. Relish är – som du ser – en tidning om mat. Relish är inbladad i din lokala dagstidning den första varje månad, gratis.

Wondertime, besök här
Tidningen ser sitt uppdrag att "hylla ditt barns kärlek till att lära sig" och tilltalet på omslaget är väldigt nedtonat. Här handlar det om att uppfostra lydiga och boksamma barn. Det känns väldigt östkust och liberalt. Säger förmodligen massor om USA, speciellt om den läses bredvid senaste numret av – säg – Intouch. Men har förmodligen en ytterst liten chans att överleva på den hårda tidningsmarknaden.

Via Mr Magazine.

New Yorks fria

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Fri, 10 Mar 2006 13:04:00 +0000

Det verkar vara en slags Stockholms fria tidning som ska lanseras i New York. Titeln är New York Megaphone som ska släpps i vår och ta upp ämnen och vinklar som "normalt censureras i mainstream-tv och -tidningar".

Jag har försökt översätta New York Megaphones ambition, men deras journalistskole-pretentioner visade sig vara för svåra för en lekman. Här är de på engelska:

It's possible to be both objective and partisan, for the truth.
It's possible to be free of bias, and free of centrism

Upplagan ska vara 30 000. Läs mer hos Jossip.

Fredagskortisar

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Fri, 10 Mar 2006 07:26:00 +0000

• Brittiska skvallertidningen OK har haft ständiga problem med sin USA-lansering. En redesign och prissänkning skrev jag om i januari. Enligt tidningen själva gjorde det susen och nu är tidningen uppe i 400 000 sålda exemplar. De främsta konkurrenterna säljer 1,5 (People) och 1,1 (In touch). Värt att notera i sammanhanget är att New Yorker också säljer 1 miljon exemplar. (Alla siffror lösnummerförsäljning per vecka)

Branschen är skeptiska till OK:s nya siffror. Läs allt om'et hos Mediaweek.

• Läs också Redaktörn som skriver klockrent om Vår grundades menings tendentiösa och enögda reportage om hur Sveriges Radio vill lägga produktion på utomstående bolag. Läs Redaktörn här

• Podcasting har ju varit extremt framgångsrikt för Sveriges Radio, det är en nyhet som manglats en masse sedan i somras. Jag efterlyste kommersiella, svenska satsningar på podcast i februari. MTG var snabbast och nu finns NRJ, Bandit och Rix Morgonzoo som podcastar. Jag har inte hunnit lyssna på dem och vet inte om de säljer annonser i podsändningarna. Och hur har MTG lyckats med det som SR misslyckats med: sända musik? Läs hos Resumé.

• Affärsvärldens chefredaktör Thomas Pettersohn tycker till om Pontus Schultz och Veckans affärer som han tycker ska bli gratis varannanveckas tidning som byter namn till VAttention. Läs hos Dagens media.

• Det finns tidningsentreprenörer som startar, lanserar och säljer sina tidningar – om och om igen. Fyra stycken sådana har Folio samlat och snackar tidningslaunch med dem. Läs hos Folio.

• MySpace kommer till Europa. Läs om lanseringsplanerna hos San Fransisco Chronicle. Via Iwantmedia.

Vad kostar en läsare?

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Thu, 09 Mar 2006 14:00:00 +0000

När en läsare slutar läsa dagstidningen krävs 20 till 100 nya läsare på dagstidningens internetsajt för att inte tidningen ska förlora pengar. Internetläsare (finns det ett bättre ord, anyone?) genererar nämligen mindre vinst.

Enligt undersökningsföretaget Borell Associates så läser dessutom bara 9% sin lokala dagstidnings sajt för nyheterna – den lokala dagstidningens styrka ligger i nöjeskalendarier och eftertext i form av privata köp/sälj-annonser.

Borell Associates VD avslutar: Publishers have to relax. Där tror jag Borell har fel. Publishers ska inte relaxa. På bland annat följande punkter har Borell fel:

* En tidning är betydligt dyrare att både distribuera och duplicera.
* Det finns fler sorters intäkter på internet: Blocket (eftertext!) har visat Schibstedt att vinst kan komma plötsligt – men det finns ännu fler sätt att skaffa intäkter.
* De lokala dagstidningarna fyller ett nyhetssyfte idag betyder inte att de kommer göra det om tre år. Titta på till exempel Nerikes Allehanda som satsar hårt på internet och webb-tv.

Läs mer om tidningens framtid på internet hos Medialife.

Torsdag i Mediabubblan

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Thu, 09 Mar 2006 08:34:00 +0000

• Grävande Google-journalistik när den är som bäst: Tjock-Steffe Watch är en svensk blogg som sammanställer och gräver i fallet med svenske Stefan Eriksson; känd från Uppsalamaffian, Gizmondo och för att ha kraschat en dyr röd Ferrari i Los Angeles. Den bloggen läser du här.

• Amerikanska tidningen Absolute – som jag skrev om här – kan ha fått förlängt liv. Ny investerare på gång, enligt New York Post.

• Korrigerad: Hjemmet Mortensen ska ge ut en tidning om digitalfoto och en om bärbara datorer, skriver Mediatrender. Den om bärbara datorer har det outgrundliga namnet Underbart med bärbar och Tidsam-distribueras. Digitalfoto-tidningen är en enångs-spinoff på PC Hemma och kommmer i juni.

• En rätt kul artikelkrönika om Business 2.0s special om investeringar som görs i rymden. Läs hos Columbia Journalism Review.

• N24 har gått om Di.se i besöksantal, rapporterar Resumé. Di.se snurrar i Resumé-artikeln in sig i ett småobskyrt resonemang om sportlov – när N24:s övertag egentligen är lättare än så att avskriva: N24 får en stor del av sin trafik, sina läsare från Aftonbladet och SvD. Alla Di.se-läsare kommer till den sajten för egen maskin. Tricket – som Di.se tydligen lyckas med – är att förklara skillnaden i den kvaliteten för sina annonsörer.

• Teri Hatcher på nya omslaget av Vanity Fair! Via Gawker. Storyn som hon utar för tidningen kan du läsa om bland annat här. Jag tror jag med säkerhet också vågar påstå att Vanity Fair redeisgnat sina omslag sedan typ december – tunna linjära typsnitt satt med kapitäler har det varit på de senaste tre. Jag tycker nog det funkar sisåsådär, men är mer orolig för innehållet som känns allt mindre oomkullrunklig och uppenbart osäkra på den egna riktningen.

• Dessutom: igår kom beskedet att Slitz veckotidning Max för män läggs ned. Konstigt om man ser till den brittiska marknaden, inte lika konstigt om man ser till den faktiska produkten, läs mer här...

Spis som en gourmet

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Wed, 08 Mar 2006 09:04:00 +0000

Danmark har gått och fått en mattidning med "hög svansföring". I all den där islamofobiska och kvinnofientliga morasen där nere i söder finns det ju en av Europas mest spännande krogar just nu – Noma (som gästspelar på Leijontornet i april) och det finns fler vid sidan om denna fyrbåk. Dessutom är – passande nog – scandinavian exotica det hetaste heta på restaurang-scenen i år.

Gastro är en karbonkopia på svenska Gourmets ambition och formspråk. Men det saknas världklass-fotografer som gör svenska Gourmet till en av världens snyggaste tidningar (Susanna Blåvarg, Philip Karlberg, Daniel Hertzell och Per-Anders Jörgensen till exempel) och det är en ryckig, oslipad och burdus form på sidorna – som dansk tidningsform är. Den är väl knappast känd för att vara asketisk och pimpinett.

Innehållet är Gourmetesque: matsnobberi förklätt till matnörderi, vetenskaplig fascination för mat och råvaror, avancerade vinprovningar samt laboratorium-estetik. Det är såklart smalt men trollbindande för den som bara är pytte-intresserad av mat i en division högre än korpserien.

Det är dessutom mycket mer teknik i Gastro: mer knivar, ugnar, spisar och utrustning.

Men på en punkt har Gastro inte lyckats kopiera Gourmet: kvinnorna lyser med sin frånvaro. Få artiklar är skrivna av kvinnor. Kvinnliga fotografer – nix. Inga kvinnliga kockar på bilderna. Det är helt enkelt en väldigt gubbig tidning. På sidan 84 i nummer 2/05 startar en artikel om sandwichar. Den illustreras av ett manligt pokersällskap. Där sticker det kvinnofientliga Danmark fram sitt huvud igen: i fönstret står en kvinnlig strippa.

Tack till Lisa för tips och referens-ex.
- - -
Post scriptum: en lustig sak med Gastro är att de har så otroligt mycket parfym-annonsörer.

Tisdagsläsning

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Tue, 07 Mar 2006 12:52:00 +0000

• Svenska Vin & Sprit hotar amerikanska tidningen Absolute med stämning och resultatet: tidningen lägger ner. Läs hos New York Post.

• Mail on Sunday har lagt 8 miljoner pund på att sexa upp sin bilaga You och distribuera den som egen veckotidning. Ett intressant grepp som Aftonbladet nosat på med sin uppväxling av sportsidorna till Sportmagasinet. Men You har en annan prisstrategi: den kostar enbart ett pund. News International har dessutom gått i samma trendfåra med Love it. Läs storyn hos Guardian.

• Några noteringar kring MQ vs Per och Ebba. Diskussionerna om MQ:s chefredaktörskampanj har uteblivit. Istället har mediadebatten dominerats av Elitgate och resten av Melodifestival och fågelflunsa. Det beror väl på två saker:
1) Förväntingarna på modetidningarna är sjukt låga. Ingen förväntar sig en publicistisk ämnesbevakning i modetidningarna. Låga etiska trösklar i modejournalistiken är regel – och läsarna är med på noterna.
2) Ebba von Sydow och Per Nilsson är inte tillräckligt kända.
= Finns det inte utrymme för en hederlig modetidning?

Svensk tidningsnostalgi: Reportage

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Mon, 06 Mar 2006 11:28:00 +0000

Idag, för exakt 26 år sedan kom första numret av Bonniers tidning Reportage. Männen – "projektledare" beskriver de sig som – bakom tidningen var Erik Westerberg och Bertil Torekull. Chefredaktören hette Magnus Lind. I redaktionsrutan är det inte många kända namn – Marianne Brandt (fd AD på Amelia) och Richard Ohlson, möjligen?

Tidningen skulle komma ut varannan vecka, men jag tror inte den kom ut mer än ett par månader. Tidningen var tjock, 112 sidor. 28 sidor är annonser (25% packningsgrad).

Blandningen är Fokus + Allers. Samhällsperspektiv (om Uganda, Ted Kennedy, svenska politikprofiler), lätt gripande personporträtt och ytligheter (mat, tv, film). Fotografen Walter Hirsch talar om sin hjärtinfarkt och tidningen äter – precis som Diego gör idag – frukost med en intervjuperson, i första numret med Vita Andersen.

Ett par noteringar kring tidningen:
• Rubriksättningen. "Nu gäller det för Walter Hirsch (bara 45) att komma tillbaka efter hjärtinfarkten", "Uganda ett år efter Amin än flyter liken i Nilen!" och "Det blir den enkle ryssen på gatan som får betala" - tre exempel på rubriker som är mycket märkliga. Andra tidningar runt 1980 hade också ett annat modus att sätta rubriker än idag. Tre-radiga rubriker var inte ovanligt. Titta bara på reklamen fram till typ 1990 som var mycket mer copy-tung. Men Reportages rubriksättning var inte bara långrandig. Den var obegriplig och det är uppenbart att redaktionen försökte göra något annorlunda, tänja på gränserna, utveckla svensk rubriksättning.

• Annonsplaceringen. Det är mycket annons-mot-annons, alltså ett uppslag där ena sidan är t ex en lottannons och den andra t ex en Nescafé-annons.

Tidningen Reportage påminner om tidningen Vi och Bonniers Veckojournalen (som lades ner i samma veva). Men utan tidningen Vi:s patos och engagemang; och utan Veckojournalens mondänitet.

Reportage spretar – det är uggle-artiklar, en tecknad serie om Vasaloppet, Anders Wijkman om Uganda, Carl Butler gör en kycklinggryta, reportage om gatuförsäljare, Janne Halldoff-filmer, Lars-Gunnar Björklund om sport och Bette Midler, samt det stora omslagsknäcket "hur ska det gå för atomålderns barn?" som är ett reportage om de som föddes 1945.

Det stora problemet är här – precis som med Fokus – att det är för uttänkt, alltför kalkylerat. Ambitionen lyser starkare än engagemanget. Reportage saknade liv, oväntade vändningar och ett egen vibb. Som läsare förstår jag inte varför jag ska läsa den. Det bästa i tidningen är därför "Närbilder", små korta porträtt av personer som brinner för något. Där känns tidningen som mest engagerande.

"Närbilder" är över på ett par sidor. Det var även tidningens liv.

Att: Att:ention

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Mon, 06 Mar 2006 11:08:00 +0000

Pontus Schultz - chefredaktör på Att:ention och ägare av rewrite-sajten Dagens PS – blir chefredaktör på Veckans affärer. Den ska han sköta samtidigt som Att:ention – men jag gissar att det här är ett steg i en Bonnierstrategi som går ut på att styrka ett affärsmedia-varumärke. Att:ention lär läggas ner och bli Veckans affärers webbsatsning under året. Att:ention gör ingenting som Veckans affärer inte gör – bevakningsområdena är de samma, bara vinklingen och ungdomsfixeringen urskiljer Att:ention. Passar bra för webben.

Men hur reagerar Veckans affärers konservativa läsare? Pontus Schultz varumärke har en långt högre kurs i mediakretsar än i affärskretsar. Hans snabbhet, trendkänslighet och hallelujaförmåga är avskydd bland många i affärsbubblan. Men det är den som gör honom så uppskattad i mediaföretagen och deras styrelser. Pontus Schultz har uppenbarligen valt att bygga sitt varumärke i den cirkel lönen kommer från. Smart.

* * *

Läs även min tjuvhörning från Rolfs kök i november:

Två Bonnier-män sitter bredvid mig och utbyter skvaller/information om svensk affärspress. Schibstedts samordnar. Privata affärer går som tåget. Veckans affärer har problem. Affärsvärlden satsar. Att:ention har haft krismöte.

Det är ju det jag säger! Rolfs kök är the shit, just nu. Mycket farligare, mognare och maktigare än puerila Riche.

* * *

A propos Att:ention. Alla som har sett senaste omgjorda numret av Shortcut måste rodna å Shortcuts vägnar. De har verkligen stulit den prisbelönta Att:ention-formen rakt av. Allt från de stora, linjära typsnitten i rubrikerna – till de gula cirklarna.

MQ: Ebba och Per

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Fri, 03 Mar 2006 12:24:00 +0000

• Jag hade en liten kort variant av mina åsikter på debattplats i veckans Dagens Media.

• Journalistförbundets yrkesetiska nämnd är kritisk: "Det här skadar förtroendet tidningarna och för kåren."via Journalisten

• Andres Lokko konspirerar i dagens SvD-krönika om kopplingen mellan Elitgate och MQ-annonserna.

/I/nnerst inne är jag övertygad om att dessa mediala små bomber enbart har varit en kollektiv rökridå som Bonnier-koncernen arrangerat för att ta fokus från den betydligt intressantare diskussionen om varför deras omhuldade modejournalist Vecko Revyns Ebba von Sydow - tillsammans med herrtidningen Kings Per Nilsson - gör reklam för klädkedjan MQ.

Läs på SvD.

Fredagsläsning

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Fri, 03 Mar 2006 08:36:00 +0000

• Memo till Fokus:
Jag vill se döda fåglar! Avspärrningar! Gasmasker! Kommunalråd som svettas! Plasthandskar! Action! Närhet! Engagemang!

Istället: en svartvit höna i profil.

* * *

• Ryktet går att amerikanska Complex och Giant ska slås ihop. Jag vet inte exakt hur jag ska beskriva de här rätt smala tidningarna? Complex är typ västkust-kultur och Giant östkust? Complex kör Paul Walker på omslaget, Giant kör Zach Braff. Giant är i mest knipa, säljer bara 15% av sin upplaga (i Sverige är den snittsiffran över 50%).

Via Magazine Death Pool.

* * *

• Fejkade artiklar – a la Jason Blair och Stephen Glass – kryper det fram fler av. Senast ut är Nick Sylvester som fabricerat citat och händelser för amerikanska Village Voice. Läs hos New York Times. Blir allt mer sugen på att läsa den där boken, The cheating culture [länk till Adlibris].

Anno pryltidning

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Thu, 02 Mar 2006 10:18:00 +0000

Som jag skrev tidigare så läggs Gear ner. Tidigare idag kunde jag – via Mediatrender – dessutom rapportera att de sålt sina prenumeranter.

Till tidningen Gadget, visar det sig. Hjemmet Mortensens tidning vars publicistiska idé är att återpublicera pressreleaser. Det omdömet är möjligen lite hårddraget men inte huvudlöst.

2005 var pryltidningarnas år: Gear, Radar, M3 och Gadget ville kråma sig i rampljuset, men bara Gadget överlevde. Förutom M3 förstås, som verkar vara ohinderlig.

Gear och Slitz förlagsdirektör ser nyktert på orsakerna:

/…/Jag tror inte att utrymmet är så stort i Sverige. Om man tittar på Storbritannien så är pryltidningarna betydligt mindre än traditionella killtidningar som FHM, men det är en mycket större marknad.

Via Dagens Media.

Torsdagskortisarna

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Thu, 02 Mar 2006 06:55:00 +0000

• Gear lägger ner, säljer prenumeranterna och "slås i hop med Slitz" skriver Mediatrender.

• Kings nya nummer innehåller en Zlatan-artikel, men är det verkligen en "exklusiv intervju"? Aftonbladets Sportmagasinet ber att få diffra, jag är böjd att hålla med – det är ju bara två nya citat som dessutom levererats skriftligen – men Per Nilsson, chefredaktör på King ihärdar. Journalisten tiger. Läs på Resumé.

• Författaren och Bonnierkillen Jonas Bonnier har nytt jobb. Jonas Bonnier är till exempel känd för att ha startat (alias finansierat) Bibel och lagt ner Pop och Bibel. Efter några år som magasindoldis har han fått ta över Bonniers affärsområde Business press. Elaka tungor talar gärna om icke-resultaten Jonas Bonnier hittills presterat. Och gärna om hans författarkarriär. Läs intervju på N24.

• Tidningsägaren Stampen som bland annat ger ut Göteborgsposten gör vinst. 122 miljoner kronor (2004: 40 miljoner). Det är högkonjunktur. Läs på N24.

• Jet Set Junta skriver om nedladdning, Petter och om ekonomiska villkor för artister och konstnärer.

• Stockholmsälsklingen People är en liten tidning i A6-format. Den bestod från början nästan enbart av intervjuer med folk på stan som gav sina Stockholmstips, numera är det mindre av den varan och mer vanligt tidningsmaterial. Det är en utveckling som säkert kommer av att det går bra för tidningen, men kan också stjälpa: kärnan måste ju fortsatt vara intervjuerna och folk. En briljant grundidé är det ändå – det tycker även DN som hyllar på sina ekonomisidor.

Nytt. Nytt.

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Wed, 01 Mar 2006 22:48:00 +0000

• Nytt Vassa Eggen-huvud

• Nytt Askersundsbrev

Dagens hjärtinfarkter

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Wed, 01 Mar 2006 14:45:00 +0000

• Skivbolaget Universal uttalar en fatwa (nåja...) över journalisten Björn af Kleen som intervjuat Universals artist Petter åt Sydsvenskan. Petter har sagt till journalisten om de som laddar ner musik illegalt: "De personerna borde fan avrättas, på riktigt."

Citatet är så återgivet i papperstidningen men struket i webbversionen på skivbolagets begäran och meddelar via Resumé att Björn af Kleen aldrig får intervjua skivbolagets artister igen. Icke oväntad slutsats: skivbolagen vill helst att tidningarna bara publicerar trevliga och godkända texter om sina artister. Och när du tänker efter – när läste du en kritisk artikel om en artist (förutom recensioner) senast?

• Annonspriserna på internet skjuter i höjden. Läs hos New York Post. CPM –kostnaden att nå 1000 personer – kommer stiga 10% i år. Det gör att en del mindre annonsörer måste dra in internetannnonsering.

• OS var bottendåligt för amerikansk TV, trots att de vann flest medaljer.
Några tänkbara skäl, enligt analytikerna:
• inspelad [tänk på tidskillnaden] program som var lättillgängliga på internet
• saknaden av stjärnor – och dåliga resultat
• bevakningen skedde i rekordmånga kabel-tv-nätverk
• aggressiv "counterprogramming", dvs att andra kanaler la attraktiva program under OS-sändningarna.
Läs hos USA Today (via Gakwer).

• Mitt-i-tidningarnas resultat 2005: 23,6 miljoner kronor – en ökning med 168%! Det är högkonjunktur – annonserna strömmmar in. Via Dagens media.

V Life slocknar

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Wed, 01 Mar 2006 09:33:00 +0000

Amerikanska V Life (som jag skrev om i augusti) klappar ihop efter Oscarsgalan. Hittar ingen direkt orsak till nedläggningen, men gissar att tidningen helt enkelt varit helt meningslös för både läsare och annonsörer. De flesta vill ju läsa moderstidningen Variety, som trots sin branschiga träighet har relevans och aktning.

Variety satsar ändå på unga och lanserar modesajten Stylephile ungefär samtidigt som nedläggningen.

Läs hos Womens Wear Daily (via Jossip)

I augusti bloggade jag om den som om den var ny. Den har tydligen funnits sedan 2003. Däremot avskrev jag den på följande vis:

Jag tror tyvärr inte den där gitarr-logotypen räcker för att föryngra Variety-konglomeratets läsare.

Elmbrandt skjuter vilt om Fokus

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Tue, 28 Feb 2006 15:02:00 +0000

... i morse på Kulturnytt/P1 fick Björn Elmbrandt (inrikespolitisk kommentator, va?) berätta vad han tycker om tidningen Fokus. Det var ett inlägg som sköt lite vilt omkring sig: tidningen är för ytlig, för dålig på kultur, för svepande och citeras alltför sällan Bland annat.

Och så den sedvanliga bisatsen om Fokus: "Det har under åren funnits ett antal försök att ge ut den här sortens veckomagasin också i Sverige". Jag känner inte till ett enda sånt försök, men upplys mig gärna i bättre riktning.

Nu ska jag mejla Björn Elmbrandt och fråga. Läs under tiden hans text här.

Tisdag hela veckan

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Tue, 28 Feb 2006 09:32:00 +0000

• Korrigerat: Sydsvenskans Daniel Sandström bloggar om den estetiska sidan av MQ:s chefredaktörskampanj.

MQ:s reklam med Ebba von Sydow på stadens alla annonspelare den enda konstutställning som jag kan rekommendera just nu. Bilderna är gripande.

Detta går att sätta i vetenskaplig kontext – läs hos Sydsvenskan.

• Economist skriver om amerikanska skvallertidningar. De gissar att skvallertidningarna har problem, men de verkar inte riktigt ha maximalt på benen. Analysen känns lite tunn. Det märks att Economist här rör sig lite utanför sin hage. Bland annat ser de priskriget som ett tecken på branschens föreliggande undergång, säkert ett giltigt tecken på andra ekonomins områden. Men här känns det mest som önsketänkande. Läs hos Economist.

• Olof Stenhammar klagar över att svenska journalister inte skriver ut vilka företag som sponsrar OS-stjärnorna:

Tyvärr saknades ofta sponsorernas betydelse i sportjournalisternas analys av framgångarna och det gör att sponsringen kan vara svår att motivera i styrelserummen", säger Olof Stenhammar.

I dagens Dagens Industri.

• Mer USA mediaporr: New Republic (slogan: the inflight magazine of Air Force One) har ny chefredaktör och den här artikeln är så sober, västkustintellektuell och lågmäld att Oliver Peoples-glasögon och jewfro nästan växer fram på mig. Läs artikeln här.

- - -
Nästa: löpbandet.

Måndagsläsning

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Mon, 27 Feb 2006 06:50:00 +0000

• Allt fler slutar snegla och slänger nu öppet lystna blickar på internet och annonspengarna som strömmar dit. Alltså: Camilla Thulin och Åsa Mattson ska göra Salong K. Läs mer hos N24. Webbdomänen Salongk.se är registrerad den 6 februari i år på Gabriel Vega – är det densamme som är teknikansvarig på Dagens PS?

• Amerikanska tidningsförlag stämmer kioskägare som hellre säljer annonsplats på sina kiosker än hänger upp tidningar. Tidningsförlagen stämmer med yttrandhefrihets-paragrafen i ryggen. Läs mer hos Mediaweek.

Två positiva utvecklingar:
• Svenska Dagbladets söndagssatsning blev än mer slipad andra helgen. Kulturmagasinet K och Näringslivsdelen N är två tydliga redaktionella satsningar som går ett par centimeter utanför den förväntade ramen, men jag önskade att redaktörer läste fler tidningar. Den där Louis Vuitton-artikeln, till exempel, är skriven ungefär 25 gånger tidigare. Hade lätt kunnat undvikas genom att tänka: hur har alla andra gjort – och hur skiljer sig vi oss från dem?

Men då krävs att du som redaktör läser andra tidningar för att få en publicsistiskt geografi. Dessutom måste du förstå att din tidning – oavsett om du är SvD eller DN – bara är en röst i floden. Det går inte att välja den enkla vägen ut, bara för att du är störst. Sydsvenskan är ett bra exempel på en dagstidning som kan sin karta och vågar sig utanför ramen.

• Rodeos senaste nummer innehåller många pärlor. Martin Gelin drar upp konturerna till ett förhållningssätt till post-11 september och modesamtalet mellan Daniel Björk, Lisa Milberg och Liselotte Watkins är smalt, inspirerande och initierat.

• Inför kvällens avsnitt av Vita huset kanske det kan vara kul att läsa en artikel om pressbreifings. Artikeln avnjutes hos New York Times och Mike McCurry – Bill Clintons CJ Cregg – som införde tv-sända pressmöten ångrar det:

"It has turned into a theater of the absurd."

• Vilken är USA:s gayigaste tidning? GQ. Läs mer hos Gawker. Minst gayig är North American Hunter med 0,1% manliga homosexuella i läsekretsen.

1. GQ, 10.39% /// 2. Entertainment Weekly, 10.35% /// 3. TV Guide, 5.46% /// 4. People, 5.1% /// 5. Newsweek, 4.74% 5. Time, 4.74% (lika) /…/

Vem gör den första svenska motsvarigheten i Sverige – och vem vinner? Vilket får mig att minnas lanseringen av King i våras när den kallades bögtidningen King i soffprogram och på gatan. Inget var ju mer fel. MQ-tidningen King, skulle det ju vara.

• Den amerikanska mattidningen Cooking light startar en restaurang med recept enbart från den egna tidningen. Tidningen ser bland annat sina blivande matgäster som "en stor fokusgrupp" rapporterar New York Times.

Lördagsunderhållning

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Sat, 25 Feb 2006 10:24:00 +0000

• Ett gammalt fynd om svensk affärsmedia hittade jag i veckan hos Hallvarsson & Halvarsson.

• Amerikanska mediajätten Times splittras inte i 4 delar, bara två. Och storägaren Ted Turner lämnar ordförandeklubban, läs hos Adage. Jag har ingen aning om vad det här innebär egentligen och har någon en bra analys (Ken Auletta lär väl sammanfatta klokt i nån framtida New Yorker om inte annat...)?

• Louis Menands New Yorker-recension av Jay McInerneys senaste bok är så stilistiskt slipad att jag nästan glömde bort att själva recensionen uteblev, läs här.

• Jag ska försöka sluta skriva om DN Kultur vs Elit. Andra gör det, gör det bättre och dessutom är debatten just nu så splittrad att alla argument faller tillbaka på varandra. Så här är mina tre sista:

- Läs Skeletor som skriver en jämförelse mellan den här debatten och framväxten av Tatler och Spectator samtidigt med att tryckpressen uppfanns på 1700-talet. Bra historisk relief.
- Nej, Elits medlemsantal kommer ju knappast sjunka, som Svd påstår idag.
- Jag gör slut med Dagens Nyheter. Relationen varade cirka 25 år. Uppbrottet har inneburit mycket vånda, vi kommer säkert trevande göra återfall och saknaden kommer vara stor. Men det är dags att gå vidare nu. Precis som Dagens Nyheter själv säger om sin avslutade relation med nyhetsbyrån TT:

Vi har inte nytta av hela det paket vi köper av TT i dag. Vi betalar ett för högt pris för ett stort paket. Det här innebär att vi delvis kommer att få lägga om våra rutiner.

Vassa eggen Fredag

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Fri, 24 Feb 2006 11:41:00 +0000

• Elit-snack. Linda Skugge punkterar argt Maria Schottenius Elit-attack.

Mustafa Can har granskat på helt fel ställe! /.../Eller är du så feg att du inte vågar ge dig på dem som verkligen borde granskas? Kanske viktigt att hålla sig väl med dem som kan ge dig fiiiina recensioner på snobb-DN, och dem som kan ge dig stipendier och stora journalistpriset.
/.../
Maria, känner inte du Olle Svenning lite väl intimt om man säger så. Hur kan vi lita på att ni inte snackar om "kommande publiceringar" med varann innan ni pussar varandra godnatt? [Olle Svenning jobbar på Aftonbladet]
/.../
Du är ju bästis med diverse författare till exempel Kerstin Ekman och har kontakter ända in i akademien.
/.../
Maria, är inte du bästis med Margot Wallström?
/.../
Var inte Anna Lindh en av dina bästa väninnor?

Läs hela Linda-drapan på Expressen. Intressant parallell gör Anna Hellsten (via en kompis) till Kejne-affären (som fanns långt bak i huvudet)) och Gunilla Kinn påpekar på sin blogg:

Mustafa Can /.../ talade i morse i SVT:s morgonsoffa om vikten av att man som journalist inte ingår i sammanhang som man är satt att granska. Fair enough. Men, varför sitter han då själv kvar i Kulturrådets styrelse?

Slutsatsen kvarstår: Det kommer slå tillbaka på DN Kultur.

• TS-mätningen är den kanske mest pålitliga av alla tidningsmätarmetoder, den räknar tryckta, sålda och distribuerade exemplar. Dagens Media har sammanfattat här. Datatidningar (som Internetworld) tappar massor medan damtidningarna går bra. Kollar lite närmare på herrtidningarna:

Café: 42 600 (+3,9%)
Slitz: 58 300 (-3,2%)
FHM: 33 200 (ny)
Moore: ej mätt

Jag hade inte helt rätt i en tidigare gissning. Jag trodde inte att FHM och Moore skulle slå hårt mot Slitz utan mest kriga mot varandra. Café framstår alltmer som en vinnare i det nya Bikinikriget. Men kom ihåg att TS-sifforna bara avslöjar hur mycket pengar tidningarna tjänar på sina läsare. Hur mycket de drar in på annonsörerna är inte alls beroende av tidningsköparantal.

• Konrad Olsson/ Pacino har varit och tittat när Resumés chefredaktör Viggo Cavling blir chikanerad av Kattis Ahlström (ny chefredaktör på ICA Kuriren):

– De skriver elaka kommentarer på min hemsida, hur ska jag göra för att bli mer folklig? undrade Viggo på sin sedvanliga falsett.
– Du kan ju sluta upp med att skrika så där hela tiden, svarade Kattis. /.../ Du kanske måste lära dig lyssna på folk! sa hon.

• Aftonbladet köper Bloggportalen och Expressen startar en egen bloggtjänst. Jag rådde i höstas en kund att köpa Bloggi.se. Svaret: "Vad ska vi [ett mediaföretag] med en bloggtjänst till?". De hade kunnat bli riktigt rika på den. Istället kraschade Bloggi – som för 6 månader sedan hade nära halva, svenska bloggosfären.

• Überbloggaren Jason Kottke kastar in handduken som proffsbloggare:

"Kottke säger att han inte klarade av att attrahera tillräckligt många läsare eller skapa en "bärande personlighetskult" för att stödja prenumerationsmodellen.

Klarsynt om bloggens affärskraft. Läs mer på ZDN (via I want media.)

• Inte helt tydligt hos Adage om reklamföretaget Publicis nya del Denuo som ska satsa på marknadsföring i "emerging media".

Lanseringen av Denuo är ett svar på marknadens behov. Ny teknik, den globala ökningen av internetanvändande och den ökade penetrationen av internetuppkopplingar i hushållen tillåter konsumenterna att koppla upp sig mot världen utan att använda traditonella källor som TV och dagstidningar. Dessa förändringar tvingar mediaföretag såväl som nya företag i "emerging fields" till att tänka om kring hur de annonserar.

Luddigt – och de verkar faktiskt inte riktigt veta hur de ska kunna tjäna pengar på det. Men intressant.

Att skapa relation

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Fri, 24 Feb 2006 07:09:00 +0000

Två exempel på amerikanska damtidningar som jobbar hårt på att upprätta "personligt tilltal":

Jane har redesignat och slängt in ett klart 70-talsinspirerat typsnitt och renodlat vänstersidan – inga rubriker alls på höger sida. Rätt ovanligt i amerikansk tidningsformgivning just nu. Bilden är också väldigt annorlunda, vild och euforisk i jämförelse. Färgskalan mycket återhållsam.

Red book satsar hårt på tilltalet i rubrikerna. Dragaren är rena excessen i alla-får-vara-med: We love your body! From size 2 to 20 – You're in this issue (we guarantee it). Och så en mycket softljusad hemmafrubild på Sheryl Crowe där hon ser lagom medelålders ut. Varje rubrik är därefter genial i sin höga igenkänningsfaktor. Is TV killing your relationship?

Observera att Jane hellre använder gemener i rubrikerna medan Red book använder versaler. Enligt den svenska damtidningsgurun Marianne Brandt är gemener att föredra – läs gärna min gamla postning i ämnet Omslag.

Torsdagskortisar och petit elit

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Thu, 23 Feb 2006 19:34:00 +0000

• Anna Hellsten är lika nakenchockad som jag var i förrgår i dagens Sydsvenskan över Tom Fords horribla Hollywood-nummer. Det är även amerikanska Mediapost.

• Ebba von Sydows redaktionschef på Veckorevyn slutar. Samarbetssvårigheter antyds. Läs på Resumé.

• Spanska Vogue slår Vogue-rekord med 1 066 sidor. Läs hos Gawker.
- - -
Om Elit-listan.
• Mustafa Cans artikel är mycket tendentiös. Han har valt mycket få delar i ett stort material för att bevisa sin tes.
• Maria Schottenius är pinsam när hon i dagens DN Kultur "rätar upp debatten". Höga hästar, farligt.
• Kritiken mot Elit är rent moralistisk. DN Kultur (och andra) fördömer, smakdomderar och drar upp etiska rättesnören. Allt under förespeglingen att saker och ting är självklara och uppenbara.
• Brillo – som har tangerande medlemmar med Elit – konstaterar rappt:

"Pratade precis med en gammal it-profil om detta. Han tyckte att artikeln var en tydlig konjunkturmarkör. Dotcom-dagarna är åter. Jag tror att 2006 kommer att bli ett roligt år."

• Jag skulle precis skriva en spydig sak om en fotograf i en bloggkommentar, men avstod. Självcensuren har börjat.

Slutsats: förloraren blir DN och DN Kultur. Om tre veckor bryr sig ingen längre om Alexander Bards eller Jessica Gedins privata förehavanden; de har aldrig sålt lösnummer. Men DN Kultur framstår alltmer som omdömeslösa, framstegsfientliga och oförmögna att vaska fram nya skribenter. Lär inte bli lättare när DN Kultur nu kommit ut som åsiktsregistrerare.

Onsdagsbubblan

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Wed, 22 Feb 2006 11:48:00 +0000

• Den svenska mediasfären domineras av DN:s artikel om Alexander Bards mejlinglista Elit. Researcher har en bra sammanfattning länkar och Isobel några kompletteringar.

• Michael Wolff – mediakommentator på Vanity Fair – har tidigare gjort ett försök att köpa en av mina favoriter New York Magazine (som i bland i Sverige kallas New York). Det misslyckades och Wolff är grymt bitter. Kul läsning i en avsnoppande intervju hos Romanesko.

• Damernas världs specialtidning DV Mode ska öka utgivningstakten från nuvarande två utgåvor per år.

• I USA ökar de flesta tidningarna sin försäljning – speciellt intressant är att skvallertidningarna ökar starkt på prenumerations-sidan. Läs hela rapporten hos Adage (inlogg krävs).

- - -
Jag är sjuk light, därför sorry för denna oanimerade postning.

SR, Forma & Tom Ford

noreply@blogger.com (Olle Lidbom) — Tue, 21 Feb 2006 13:10:00 +0000

• Tom Fords Hollywood-jobb i senaste Vanity Fair får nog betraktas som ett riktigt magplask. Oinspirerade idéer, tråkigt urval fotografer (Terry Richardson börjar bli pastisch – men Mert & Marcus & Matthias Vriens är kul), inga oväntade mixar människor, ett självklart val kändisar och – värst av allt – gravt sexistiskt. Här är fullt med objektifierade kvinnooffer, bröst utan funktion och kvinnokroppar utan ansikte. Vilket naturligtvis Salon noterat och räknar bröst, kroppar, medelålder och andra sexistiska grepp, läs den tragikomiska listan här, (via Gawker – tack Karin för Salon-rättelsen).

• Förlaget Forma (med bland andra ICA Kuriren) publicistiska chef Cissi Elwin planerar ny tidning med tv-kändisen Anna Mannheimer. Uttalandet "Vi har varit på en tvåmanskonferens och var väldigt nöjda när vi kom därifrån" känns lite märkligt världsfrånvänt. Och är hämtat från Resumé.

• Dagens Nyheter med en artikel om Sveriges Radio som ska producera mer radio med utomstående företag. Att Sveriges Radio ska lägga ut delar på sin produktion på fristående företag är dock inte nytt, de har hittills bara inte följt instruktionerna.