Askersundsbreven

Jag var tillbaka i Askersund för någon månad sedan. Bara en kortis.

Gled genom landsvägarna från Laxå, längs laxsjöarna. Röfors. Nedåt lockade Tivedens skogar. Ekor och småbåtar låg uppdragna längs vattenbrynet, stugorna ute på Laxsjöarnas holmar och öar var igenbommade, en lätt dis låg nog över närkevattnet.

Framför oss tronade strax Askersunds kyrka, vi gled över bron som förenar väst med öst. Det mesta var sig likt, trots det var två år sedan vi var här. På torget hade de nylagda kullerstenarna givit efter av bilparkeringen. Det fina torget bågnade under oss. Tutingen stod kvar, men bagarboden hade flyttat till Lilla Caféet.

Vi hamstrade rågbröd, frallor, knäckebröd och vitt lantbröd. Wienerbröd.

Uppe på Bergsgatan bjöd stadsarkitekten K och turistbyråns M på morotsoppa och hembakt kaka. Ljuvliga Askersund.

Vandrade nedåt mot torget. Vår hund skuttade sorglöst, vi sköt vår barnvagn framför oss.

I A:s gamla hörnkontor låg nu en liten butik.

Även Askersund förändras.

P'återhörande.

Posted by Olle Lidbom at 10:23 AM | Permalink | Comments (0)

Idag publiceras i Dagens Industris tidning Diego två reportage med Askersunds-anknytning:

• om svenska auktionsscenen där jag varit på besök bland annat på Askersunds auktionskammare

• om de som flyttar till mindre städer för att göra karriär: ett litet porträtt av stadens stadsarkitekt.

Frågan är: var får man tag på en DI i Askersund? Plotten tjocknar.

Posted by Olle Lidbom at 07:38 AM | Permalink | Comments (1)

Hej,
jag var tillbaka i Askersund i helgen. Skulle göra två jobb och passade på att förlägga dem i Askersund.

Allt var som vanligt, men lite bättre. Torget var färdigt och ljust. Den offentliga toaletten var lika fräsch som alltid. Tutingens smörgåsar, bullar, kakor och bakelser var lika himmelska. På auktionen var det folkligt drag som vanligt.

Och jag träffade varenda askersundare jag ens är lite bekant med. Alla fyra.

P'återhörande
Olle

Posted by Olle Lidbom at 09:05 AM | Permalink | Comments (1)

Hej,
En förbipasserande bil tutade till permobilen som kördes av en man iklädd endast vita kalsonger och tubsockor. Han hade helljuset på och vinkade myndigt tillbaka.

På macken ville en tant tanka sin haverinära Mitsubishibil för 50 kronor: "den rymmer inte mer".

Jag mötte en familj på fyra personer. Alla hade Crocs-skor. Pappans svarta, mammans rosa.

Askersund har börjat förbereda sig för vintervila. Som ett alltmer berusat bi studsar staden mot fönstret. Turisterna har börjat lämna Vätterns pärla och vi långtids-utbölingar är återigen uttittade.

Smälter inte in. Ingen tutar på oss.

P'återhörande
Olle

Posted by Olle Lidbom at 08:00 AM | Permalink | Comments (6)

Hej,
ett litet minitåg med reklamskyltar och sittplatser tuffar förbi på gatan nedan mitt fönster. Två gånger om dagen skriker dess gummihjul mot asfalten. Under galontaken sitter småbarnsfamiljer och mormödrar. I den sista vagnen halvligger två livströtta tonåringar. De smygröker och smsar.

Utanför en port nära Sjöängsskolan står Askersunds depprockare. De är fyra stycken, en är en kille i fotsid läderrock och svartfärgat hår. Han bildar par med den sötaste tjejen. Gotharna står och larvar sig och snackar i skuggan. Det är 24 grader.

Jag planerar att springa längs vattnet till Stjernsundslott. Det går en cykelväg genom landskapet dit, vi gick halva vägen förra helgen. Då stannade vi vid en sorgsen campingplats som ännu inte vaknat. En glasskiosk, en båtbrygga och information på svenska, engelska, tyska.

Vi åker bil ut i Tiveden, till Vitsand. Mitt ute i ingenstans ligger en sjö med varmt vatten, långgrund vit sandstrand och sol i zenit. Vi är inte många som hittat ut hit, en cyklist kommer med sin mountainbike, badar i vattnet och sätter sig på en bänk och torkar i solen. Ett motorcykelpar ömsar ur sina läderställ och sätter sig i skuggan och dricker ur sina vattenflaskor. En ensam kvinna kommer gående från parkeringen med sin bok och lägger sig i sanden ett par meter bort vid en tall och dåsar bort i junivärmen.

Tillbaka i Askersund gasar raggarbilarna hela natten och nästa dag somnar vi på sandsstranden i Hargebaden. Deras slogan är "Nerikes Riviera".

P'återhörande
Olle

Posted by Olle Lidbom at 01:22 PM | Permalink | Comments (2)

Hej,
jag skriver mer efter helgen, men jag tänkte bara berätta att Askersunds kommun är stadens överlägset största arbetsgivare. Igår hade de personalfest. Vid hotell Ramada, såklart. Utökat med vita partytält.

800 personer vandrar genom staden, över torget, ner mot bron. Ett sådant uppbåd har ingen någonsin sett i Askersund.

Måsarna skrek sedan hela natten. Bilar gasar nedanför. Solen går upp bakom vår tunga, röda sammetsgardin strax efter två.

Halv nio mornar jag och släntrar ner till Tutingen för att köpa bröd (dinkelbröd och en fougasse). På torgets gula parkbänkar sitter gubbar och kärringar. Den officiella anledningen är att de väntar på att ICA ska öppna (kl 9). Men jag tror det är snacket de kommit för. Rösterna studsar över torgets nya kullerstenar.

P'återhörande
Olle

Posted by Olle Lidbom at 10:29 AM | Permalink | Comments (1)

Hej,
marknadsekonomin är inte färdigutvecklad i Askersund. Det finns ingen bakgrundsmusik i butikerna, säljfrämjande muzak eller reklamradio existerar inte. Dessutom är affärerna anpassade till det enkla livet: ICA söndagsöppet 11-17, nya godisbutiken vardagsöppet 11-18. Det fina är att de som jobbar i Askersund hinner gå på banken, godisbutiken och Systembolaget på lunchen eftersom de ligger inom en radie av 10 meter och har kortkorta köer.

Och det är tyst. Inget störande reklambrus för öronen. Inte för ögonen heller. Bussarna har ingen reklam. Inte busshållplatserna heller. Överhuvudtaget är det ingen reklam alls i Askersund. Lite skyltar på husen, kanske ett stencilerat A4 för Big Brother-kväll på Player's café på en anslagstavla. Famijen Åkesson från Filipstad kommer och sjunger i Pingstkyrkan. Men inga stortavlor och jag har inte sett en enda flyer här.

Trots att jag nog är marknadsliberal: jag älskar det. Tystnaden ger ro. Men jag konsumerar dessutom rätt bra ändå här i Askersund. I måndags handlade jag bröd, vin, glass och wienerbröd för minst trehundra. Utan muzak. Helt oprovocerat. Jag behövde.

För övrigt börjar folk nicka igenkännande åt mig på stan. Så här är det för Peter Jihde, Charlotte Pirelli och Mat-Tina (gissar jag). Svenska småkändisar. I Askersund vet man vem jag är, men jag känner nästan ingen. Motsatsen till "esse non videre" alltså.

P'återhörande
Olle

Posted by Olle Lidbom at 11:55 AM | Permalink | Comments (1)

Hej,
Vid Hamnplan ligger Askersund Auktionskammare i ett stort hamnförråd av den gamla skolan. Det var bilkortége in i stan strax före ett igår, Hamnplan var fullparkerad och bilar körde ända över till västra sidan för att parkera.
Askersunds auktioner är det sociala kittet och auktionsutroparen Erik är stans stora entertainer. Många kommer hit enbart för honom tydligen.
Hans stil är enkel, kunnig och direkt. Publikkontakten imponerar.
Hamnförrådet är fyllt av sköna soffor, fyllda med damer och herrar. Gråa lagda damfrisyrer är legio. Överlag är det ovanligt nybadat.

Erik drar igång ett. Annonserar att skivorna ska klubbas klockan tre.
Ute strilar regnet och under klubban går de stackars saker som fått stå under presenningar på gårdsplanen. Ove sekunderar: en tvär gubbe som funkar utmärkt som en av Eriks sidekicks.
Den andre – Åke – för med filt över knäna protokoll och svarar knappt på tilltal när Erik droppar oneliners utan skakar bara på huvudet.
Samspelet i denna trojka är väloljat. Askersunds Auktionskammare har funnits sedan 1986.

Priserna är faktiskt vansinnigt låga här. En del tillskyndare muttrar när dyra pjäser klubbas för en spottstyver. Som när ett gustavianskt matbord med iläggsskiva och sex stolar går för 900 kronor.
Allmogeskåpet för 600 kronor.
Brudkistan från 1837 för 250 kronor.
Dyrast är en skånsk bonad som går för 2400 kronor.
Erik upplyser oss om att hade det varit sommar hade vi fått lägga på en nolla på slutet.

Typskämt, koskällor: ”De här kan vara bra att sätta på frugan så du hör om hon närmar sig när du sitter i garaget och groggar”.
Typskämt, självraljering: ”Jag hade så ont i huvudet när jag vaknade i morse att jag var tvungen att äta lika många huvudvärkstabletter som jag tog supar igår. Tur att det är 30 tabletter på varje karta, då”.
Skratten är samstämmiga, det här är roligare än att gå till någon av de sju kyrkorna här.
”Snälla kan ingen köpa den här lampan. Snälla? 10 kronor? När de lämnade in den hit sa de att man kan hänga den i en sommarstuga, men jag undrar i vilken sommarstuga vill man ha en sån här hängande?”
Såld!
"Jaså, i din sommarstuga.”
Visst finns det likheter med stand-up comedy. Improvisationen, häcklandet, självironin och utsattheten på scenen. Publiken gillar gärna att ropa fräckheter tillbaka till Erik.
En Kosta Boda vas från 70-talet:
”Den här Kosta Boda-vasen går att stoppa blommor i och ge bort på någons 50-årsdag.”
Såld!
”Men jag vill inte ha den när jag fyller 50 år.”

Skräplådorna innehåller så mycket junk att folk borde få betalt för att bära hem skräpet. Vissa lådor med galoscher, kioskdeckare, trasiga tekannor och pommes frites-maskiner ropas ut för 10 kronor och säljs inte förrän Erik lagt till en herrhatt, två trasmattor från 70-talet, en ostkupa i rökfärgat glas och en korvbiljett.
Korv med kaffe kostar 10 kronor i kiosken. Full ruljangs.

När vi går klockan fyra är det fortfarande säkert två timmar lampor, tavlor och serviser kvar. Publiken har kanske glesnat längs väggarna men det är ändå fullt i bänkraderna.
Här finns veckans bästa underhållning. Det är inte för fynden man kommer.
Det är för Eriks rappa tunga, kaffet i porslinskopp vi dricker sittande på de mjuka stolslängorna, gamla bekanta, grannar, utbölingar. Och känslan av att sitta tillsammans.
Den är värd mycket här i Askersund.

P’återhörande
Olle

Posted by Olle Lidbom at 12:53 PM | Permalink | Comments (0)

Hej
Vi ska flytta. Alltså: ingen fara, bara inom stan.

Från utkanten till epicentrum. Vi gör oss redo inför sommaren med stor tvåa ovanpå banken. Balkong i trapphuset, där ska jag odla basilika, busktomat och indiankrasse.

Tre dagar efter att vi hade fått nycklarna kom vår dittills okända granne in på Annas jobb.
Hur visste han var hon jobbade? Fråga inte.
Urban knowledge.

Anna och jag hade nästan ett bråk om hur man hittar en flyttgubbe i Askersund.
”Fråga runt” sa jag.
”Det här är inte Änglagård” sa Anna.
För jag såg framför mig hur ortens lokala diversearbetare stegade ur garage och hamnbodar för att hjälpa oss upp med sängen genom det trånga trapphuset (mer skilsmässoskapande än närliggande Göta Kanal).
Anna eniroade istället flyttfirma+askersund. Summa: här flyttar man med Askersunds Auktionskammare.
Nu har de burit upp sängen, soffan, bordet. Resten tar vi i helgen. Vi ska leta rätt på ett stort arbetsbord till vardagsrummet som har tre stora fönster. Där ska vi jobba, äta och dricka med Stockholmare och lokala fritänkare.

På väg från Göteborg i söndags låg isarna fortfarande över Laxsjöarna vid Röfors. Trolsk tjocka rök mellan kobbarna, granarna och stenarna. Rent magiskt.
Vintern kan alltså vara ”vacker” även i Närke.

Efter mitt första besök i Askersund tyckte jag det påminde om Istanbul. Broarna mellan öst och väst. Och så vidare.
Men snacket går och alltmer förstår jag att det här är en sommarstad. Som Båstad utan brats, kanske?

P’återhörande.
Olle

Posted by Olle Lidbom at 09:00 AM | Permalink | Comments (0)

Hej,
Jag älskar Askersund. Speciellt efter att ha varit i Hallsberg.

Till Hallsberg kommer tåget, Askersund har ingen tågstation. Hallsberg ligger som en utsmetad hundskit längs vägen som följer den enorma bangården.

Kommer för tidigt. Ska döda en halvtimme. Köpcentret kanske har ett Waynes? Trådlöst internet? Eller åtminstone en caffe latte? Men nä, köpcentret – jag får ångest av tanken på dess invigning, tänk tidigt 90-tal, musikskolans orkester, ett hiskeligt tegel-å-glas-bygge – innehåller följande:
Plan 1. Dressman. Lindex. Puben Amigos.
Plan 0. ICA, kiosk.

Överallt dessa pensionärer. I rullatorer, i rullstolar, snackande vid Bingolotto-permobilen, rycker i en XL-tröja på Dressmans snurrställning. Hallsberg kommer vara helt dött inom 7 år om det inte vore för tågstationen och förnyarna: invandrarna. Hotell Stinsen är stadens överdimensionerade hotell. Invandrarna stretar i den närkingska vinden mot den lilla specialbutik som säljer allt från argentinskt oxfilé till pinjenötter.

En cykelaffär. Försäkringskassan. Frisör. På konditoriet sitter det pensionärer i den våldsamt upplysta lokalen, de sitter runt furubord. En liten pappersduk mellan kaffekopparna och bullarna.

Jag möter tre ungdomar på vägen. Två av dessa har nedhasade byxor. Kalsongerna tittar fram. Det är identiska kalsonger med prickar på. De måste vara från Dressman.

Det är därför jag blir alldeles lycklig när jag kommer till Askersund.

P’återhörande

Posted by Olle Lidbom at 01:59 PM | Permalink | Comments (6)

Hej,

På helgerna dyker subkulturerna upp i Askersund. Veckorna innebär skolgång i Örebro eller Kumla. Snart startar Rockgymnasiet här i Askersund, men till dess får Askersunds unga bussas till städerna häromkring.

Men helg innebär att ungdomarna syns ute på Askersund gator. Lördag innebär shopping, butikerna har precis förlängt lördagsöppet till 14:00. Askersunds ungdomar klär sig i princip på tre olika sätt:

Askersundare. Den nedärvda klädstilen. Dessa ungdomar klär sig som sina föräldrar.

Matrix-gother. Läderrockar, avklippta fingervantar och svartfärgat hår. Gettagrips-kängor och en blick som säger: jag har genomskådat the matrix.

Dokusåpa. Gele i håret, gymmad kropp, studsig gångstil och camouflage-kläder i funktionsmaterial. På ungdomsgården har de Big brother-kvällar varje tisdag. Här fostras man tidigt.

Ännu ingen ny sushi-låda på ICA.

P’återhörande,

Olle

Posted by Olle Lidbom at 09:42 AM | Permalink | Comments (1)

Hej,

det var ett tag sedan sist. Jag har inte varit så mycket i Vätterns pärla. Dessutom är jag övervakad. När uttråkade askersundare googlar på sin hemort så dyker jag upp högt på listorna.

Folk ler igenkännande. Tipsar om saker jag bör skriva hem om. Pockar på mig: skriv, skriv, skriv.

Alltså är jag hämmad och kan inte skriva njuggigt om de märkliga samtalen om islam och narkotika mellan gamlingarna på Tutingen. Heller inte syrligheter om helgmenyerna på vissa av stadens krogar.

Men en dag låg i ICA:s kyldisk en låda sushi. Sju bitar, wasabi och syltad ingefära. Precis som i Stockholm – eller Örebro och Motala, för den delen.

Den saknade EAN-kod. Saknade prislapp. Vad skulle den kosta?

Kassörskan visste vad det var – sushi! En efter en kom personalen för att lösa problemet med sushin. De hade aldrig sålt sushi, de hade inte beställt sushi, det fanns ingen sushi på följesedlarna och ingen hade packat upp sushin. Den var en sushi ex machina.

25 kronor: 2000-talets billigaste sushi.

Lunch i Askersund bjuder motstånd. Det brukar bli Lilla caféet som har trevliga soppor. Annars finns båten, MS Sandön. Hederlig husmanskost, precis som jag minns den från sent 80-tal. Korvgryta. Potatis. Kokt torsk. Radiokaka till efterrätt. Långt från sushin på ICA, helt enkelt.

Jag klämde – man klämmer dem, säg inget annat – en lättöl från Hammars bryggerier till. En passerande matgäst till en annan:

”Blev du mätt?”

Jag tänker på Erik Lallerstedt som brukar fråga: ”Var det äckligt?” på sin restaurang Gondolen.

Stockholm – dit längtar jag inte alls när jag är här.

Men jag längtar efter våren och sommaren, Askersund lär vara underskön i grönt och blått.

Senare på Tutingen äter jag månadens godaste wienerbröd.

På Sjöängsskolan finns det bodypump en dag i veckan.

Det ordnar sig.

P’återhörande,

Olle

Posted by Olle Lidbom at 09:41 AM | Permalink | Comments (1)

Hej,

när jag läser igenom vad jag skrivit om Askersund så ser det så överlägset och föraktfullt ut. Så är det inte menat.

Jag har börjat lära mig stadens koder. Café Tutingen består av två rum. I det yttre (mot torget) sitter stadens gliterati (pensionärer och kommunanställda) och i det inre Askersunds literati (stadsarkitekten). Jag tillhör ju mest literatin, så jag sitter i det inre rummet vid ett bord av natursten. I tisdags serverades följande gudomliga kak-trio: damsugare med choklad och russin, tårtkub med passionsfrukts-curd och tårtkub med hallon och choklad. (Ja, jag ska leta rätt på en joggingrunda.)

Vi åkte till Örebro senare i tisdags. Där finns det människor mellan 15 och 55.

I Askersund finns det inga unga. De flyttar härifrån (det finns inget gymnasium här) och kommer max tillbaka när de skaffar barn.

Men kanske har Askersund några yngre: på kvällen när snön föll tungt över Vätterns pärla så hölls jag vaken av två trimmade Volvo 240 som rejsade utanför. De gasade och sladdade förbi upp mot stan. Och sen tillbaka. Och sen mot stan igen. Och sen tillbaka. Och sen mot stan igen.

De höll på i två timmar.

På morgonen tog jag min Newsweek och New Yorker och åt frukost på Tutingen.

Personal: ”Jag måste bara fråga: var har du köpt de där?”

Jag blev generad, kände mig storstadsdryg. ”Jag har köpt dem i Stockholm”.

”Jaha, jag trodde det hänt något stort i Askersund.”

P'återhörande,

Olle

Posted by Olle Lidbom at 09:40 AM | Permalink | Comments (0)

Hej,

jag sitter på Tutingen. Det ligger på Storgatan, vid torget. Inne på gården ligger Tutingens bagarbod där jag köper bröd innan jag åker hem till Stockholm. Men nu sitter jag i caféet.

Det här är långt från Waynes. Gamla, gamla förgyllda möbler. Marmorskivor på de udda borden, karmstolar. Spegelpanel på väggarna. Blomsterarrangemang (levande) i kopparkittlar på borden. Ett rått, obehandlat trägolv. En högkvalitativ stereo spelar Best of Naxos 13. Bak disken står en ung flicka.

Specialiteten är kräftsmörgåsen. Det är en kraftig skiva hembakt lantbröd på surdeg med smör, hemvispad majonnäs, sallad, välkokta, närodlade ägg och massor med kräftstjärtar. Den kostar 40 kronor.

Wienerbröden är spröda som oblat, lager på lager. Vaniljkrämen är hemsnodd med vaniljstång. Några droppar kristyr och pudrat florsocker. 15 kronor.

En pepparkaka. 2 kronor.

En chokladsnitt fylld med mörk, heroin-lik choklad. 8 kronor.

Här intill sitter en tant från Röfors. Hon har åkt in för att ta en fika. Hon pratar högljutt med ett annat sällskap – mor och dotter 33 respektive 58 år, I guess.

De avhandlar sjukdomar, död och ovänner i en avslappnad ton där varken magcancer eller skilsmässa tycks uppröra. Så, dags för uppbrott.

"Vi ses snart igen. Jag kommer ju in till stan rätt ofta."

"Jaså, det gör du?"

"Jodå. Vi ses nog till våren ska du se." Och så går hon ut på torget.

Där bygger de om. Utanför Apoteket är hela gatan (8 meter) uppgrävd och avstängd. Tidningen var här och skrev om det. (Tidningen ligger 250 meter ner på samma gata, Sundsbrogatan). Rådhuset är dött, trots att de allra flesta här i Askersund är anställda av kommunen. De fikar klockan 10 (på bröd från Tutingen).

När jag promenerar hem möter jag tre personer. En vid Elim-kyrkan, en vid ålderdomshemmet och en med rullator utanför vår lägenhet på Floragatan. Jag nickar lite försiktigt som en utböling.

Igår kväll var vi ute och åt.

Man äter på motellet Ramada som kallas Hotellet, som ligger på andra sidan bron. Här finns två system: ett med bordservering och ett utan.

Vi testar det utan och tar vår bricka. På menyn finns knappar och vi trycker in vår beställning, får en bonglapp. Vi skjuter fram brickan till kassan och lämnar fram bonglappen. Kassörskan dyker upp från hotellreceptionen och tar betalt.

Efter fem minuter ropar hon upp vårt nummer i högtalaren och vi får hämta vår mat i luckan. Den enorma restaurangen är lika hög i tak som den är bred. Det påminner om ett vikingagille. En ensam lastbilschaufför slänger i sig en hamburgertallrik vid bordet bredvid.

Jag köper ett vykort och i receptionen sitter förfriskat fack-gäng som är här på konferens. Anna och jag åker hem och måste följa omdirigeringen runt torget.

Har pesten kommit? Det är så tyst här. Duggregnet som droppar ner på trottoarerna. Gnisslet från rullatorer. Lastbilsdundret från väg 50. Och nu ett mekaniskt kaffesörpel från en ensam äldre herre med fönsterbord mot torget. Han fikar på sju minuter.

P'återhörande,

Olle

Posted by Olle Lidbom at 09:33 AM | Permalink | Comments (0)

Jag har placerat min blogg i
Askersund på bloggkartan.se

Posted by Olle Lidbom at 05:35 PM | Permalink | Comments (0)