I förra veckan skrev jag om Icon och använde då termen thud, eller thud-faktor.
Vad är detta thud-faktor?
Jo ljudet när man släpper ett tjockt magasin på soffbordet: THUD! Jag brukar använda det en del på bloggen; jag jobbade med ett brittiskt förlag för några år sedan och för dem var ”the thud factor” en viktig parameter för hur läsarna uppfattade tidningen. Om tidningen inte lät THUD! uppfattades läsarna den som alltför tunn och att som att den inte gav valuta för pengarna.
Thud!
{ 3 comments… read them below or add one }
Thud är också det ord som man lämpligen använder för att beskriva tyngden i trumslag. Lars Ulrichs baskagge på Metallicas svarta album, som ett perfekt exempel.
Jag anser att Icon:s fysiska Thud-effekt inte var tämligen lamt. Fint matt papper och många sidor men tidningen väger ju inget! Likaså känns omslaget aningen urlakat, hade vilja ha mer kontrast i trycket. En exklusiv tidning ska kännas stabil och tung.
Ett förtydligande: jag menar ”tämligen lamt” inte ”inte var tämligen lamt”…