* Minnenas Journal från LRF. En bra, stark idé som dessutom ligger nära LRF:s befintliga målgrupper. Smart affärsutveckling (igen) med andra ord. Den stora invändningen är tidningsformen som inte alls håller samma nivå som bildmaterialet, mixen och texterna. Märklig typografi (blandningen typsnitt är skruvad – och saknar finess) och svårnavigerade sidor (t ex 26-27 i nr 2). Visst kan man hävda att läsarna står ut med att ha det så. Men min åsikt är att läsarna alltid förtjänar bättre.
* How it works ska plockas upp av svenska IDG, vilket jag skrev om i Analysbrevet. Den brittiska titeln har valsat runt på flera svenska tidskriftsförlag, men IDG blev de som nappade. Förlaget som äger titeln (Imagine) har en rätt dyr licensmodell. Annonsingången i brittiska utgåvan är mycket klen (drygt 4 annonser ger en packningsgrad på 4%) vilket ställer höga krav på lösnummerförsäljningen. How it works funkar på flera europeiska marknader, men först efter omfattande (och dyr – tidningen bygger på specialgjorda illustrationer) anpassning.
* Jag tror snarare på Geo. Tyska Gruner + Jahr ger ut den i hela Europa, finska Sanoma som har fått uppdrag att få ut den på nya marknader i öst. Det har snackats länge om en svensk Geo, men finska Sanoma är helt ointresserade av den svenska marknaden. Man tror sig ha större möjligheter att slå sin ärkefiende Bonnier på andra (läs holländska) marknader i stället.
* Kolla gärna i nya Bloombergs Businessweek. Jag är osäker på dess status i finanssfären, men tidningen är betydligt stelare, seriösare och tråkigare efter att titeln bytt ägare och fått ny kostym. Det gagnar titeln som nu ligger närmare (framgångsrika) The Economist än sina forna konkurrenter. Intressant är även att titeln har sett över rabatterna, som tidigare var det främsta medlet för att få in nya kunder.
