Aftonbladet och Expressen har under hösten och våren på sina webbar publicerat alltfler så kallade AFP-format, annonsfinansierad programmering: dvs annonspuffar som ser ut som redaktionella puffar.
Puffarna är typograferade och skrivna precis som en vanlig redaktionell puff, med en annonsmärkning. I samma takt som fackens protester på kvällsdrakarna ökade har annonsmärkningen blivit större.
Nu har även SvD.se börjat med detta försåtliga annonsformat (bild).
I dag står det under en bild (som är publicerad under en annonsmärkning): Springer två mil – i uppförsbacke. Se det udda loppet i Norge.
Klickar man där kommer man till norska turistbyråns hemsida, som ligger på en aftonbladet.se-domän.
För mig är formatet obegripligt ur allas perspektiv:
- läsaren känner sig lurad (det är ju hela call to action att läsaren ska tro att det är en redaktionell artikel, annars vore den annorlunda utformad)
- sajten tappar läsarnas förtroende och intäkten för t ex SvD står inte i proportion till den förtroendeförlusten
- annonsören får mycket kortvarig effekt och varumärket exponeras på ett ohederlig sätt, vilket skadar varumärket snarare än sänker det
- reklambyrån och kreatören visar exakt noll poäng kreativitet, för att uppnå effekt
”Lågkonjunktur innebär övergång” brukar det heta. Men för kvällstidningarna och SvD kommer dessvärre läsarens förtroende vara skadat när högkonjunkturen kommer åter.
{ 1 trackback }
{ 5 comments… read them below or add one }
Verkar som att Schibsted har drillar sina svenska blad hårt efter lönsamhet.
Kanske kan det ses som ett desperat försök att hålla annonsintäkterna igång så att man ska slippa ta betalt för sitt innehåll…?
Undrar just hur hög klickfrekvensen är på dessa annonser, själv har jag nog aldrig tryckt på dem, men jag har ofta irriterats över att man försöker lura mig! ;P
Det Olle Lidbom refererar till i sin bloggpost är det som vi på SvD.se kallar för digitala annonsbilagor. Dessa annonsbilagor har funnits i printvärlden i massor av år. SvD.s kulturdel är i princip varje dag ”ibladad” i en annonsbilaga från Media Planet eller ngt annat bolag. För nätets del handlar det mycket om att hitta nya annonsaffärer som inte är banners. Det blir då helt naturligt att titta på printlösningar som man kan digitalisera.
Att antyda – som Olle Lidbom – gör att läsarna skulle känna sig lurade är att undervärdera läsarna grovt. Vi har medvetet valt en så tydlig annonsmärkning som möjligt, vi har också medvetet valt en helt annan balkfärg i puffen som över huvud taget inte finns på ngt annat material på SvD.se´s startsida. Jag vill påstå att detta är glasklart för läsarna.
Att vi skulle tappa i förtroende är jag också skeptisk till. Min känsla är snarare att vi (och det gäller inte bara SvD.se) tappar i förtroende när det gäller flashannonser som dyker ner över hela skärmen, blinkande annonser som ger ett oroligt intryck (typ den annons som finns här på Vassa Eggen från Amazon), eller annonser som startar en film eller en musiksnutt vid mouse over. Där har vi ett större problem. Jag får dagligen mail från läsare som är förbannade över att de får sin läsupplevelse förstörd av just dessa annonser.
Visit Norway har legat uppe på SvD.se i en månad, jag har inte fått ett enda mail från läsare som känner sig lurade, är irriterade eller har tappat förtroendet för SvD.se pga den annonsen.
Vad det gäller kreativitet och effekt: där behöver du förtydliga dig. Är det så att du mäter kreativitet i hur flashig, rörlig eller cool en annonslösning är. I så fall går du knappast i takt med läsarna av nyhetssajter. Jag menar att detta är väldigt kreativt. Läsarna vill ha tydliga budskap, lugnt presenterade i en miljö de känner förtroende för. I vårt fall har CTR:en på den här annonslösningen varit betydligt högre än vad den är på panoraman eller våra insider- eller rektangelannonser. Annonsören är nöjd, läsarna är nöjda. Jag ser inte riktigt de mörka moln som Olle Lidbom försöker måla upp.
Jag har inte klickat på artikeln/annonsen, men har inte förrän nu (när jag läser detta) fattat att det är en annons. Däremot har jag undrat varför den legat där så jävla länge och tänkt att webredaktörerna på SVD måste vara riktigt sugiga som inte uppdaterar sina artiklar oftare.
Jaja, jag är väl korkad antar jag eftersom det inte alls varit glasklart för mig.
Dessutom, jag håller med Olle om att ni lurar läsarna. Har länge stört mig på att Aftonbladet kört med detta fula knep, och nu börjar ni också. Trist.
Vad du än säger så det det ju ut precis som en artikel, det lurar läsarna och ja, ni tappar i förtroende.
Jag ser faktiskt inget större problem med det här formatet, och har själv alltid varit införstådd med att det handlar om annonser i dessa fall. Dessutom är det ju trots allt en artikel man kommer till – om än en sponsrad sådan.
Men – om många blir ”lurade” av det här så är det ju faktiskt tidningen som har ett problem – inte de som blir lurade. Då blir ju effekten precis den Olle beskriver. Därför är ännu tydligare uppmärkning kanske att föredra.
Jag arbetar själv med annonser och har också noterat de nya ”annonserna” på svd.se. Min reflektion var att det är riktigt osnyggt att stoppa in annonser som är så otroligt lika det redaktionella materialet. Trots att jag alltså själv borde kunna undvika att luras av dem har det ändå hänt att jag i hastigheten klickat på någon av dem i tron att det var redaktionellt material. Och ja, man känner sig grundligt lurad (och arg). Det betyder dock inte automatiskt att jag hör av mig till tidningen.
Dessutom, jag vet att folk luras av detta och det borde Fredric Karén egentligen också veta. När det gäller redaktionella annonsbilagor i papperstidningen som Karén vidare hänvisar till, så försöker de flesta tidningar med självaktning ställa krav att annonsören skall välja form, layout och typsnitt som tydligt skiljer sig från huvudprodukten, detta för att underlätta för läsarna att skilja på vad som är annonsbilaga och vad som är redaktionellt material. Trots detta vet jag mer än en person som sagt ”jag läste i tidningen” när de avser de reklambilagor som följer med tidningen. Så med andra ord, den röda balk du hänvisar till som tydlig annonsmärkning på svd.se för AFP-annonser är inte mycket att hänga i julgranen tyvärr. Du kanske skall utgå från att läsarna har en annan verklighetsbild än du själv, majoriteten arbetar inte med webb varje dag och ser inte det du ser…