Jag skrev för några veckor sedan om Publicistklubbens deppiga, undergångstonade årsbok ”Press under press”. Ikväll är det debatt på Kulturhuset, och allt fler stämmer in i kritiken mot den bild som målas i årsboken:
* Expressens nya kulturredaktör Karin Olsson tycker att:
Tonen i skriften påminner om den moraliska indignation som dansbanedebatten på 40-talet präglades av.
Då var det swing och jitterbugg som ansågs förstöra landet och ungdomen. I dag är det internet som står för dekadensen.
Smaka på den här formuleringen av Christer Lövkvist, reporter på Göteborgs-Posten:
”I takt med att vulgarisering och förytligande, ibland kan man med fog tala om fördumning, breder ut sig på mediesajterna så riskerar tidningarna sin ställning som ett demokratins bålverk”.
* Tidningen Fokus chefredaktör anser inte att det finns någon allmän tidningskris, ”de som krisar är framförallt stora dagstidningar i stora städer. De har också det gemensamt att de bär på stora publicistiska hattar.” Och så undrar han om ”journalisternas kris med nödvändighet också journalistikens kris?”
* SvD:s redaktionschef Martin Jönsson vill ”gå mot strömmen i krisdebatten” och att ”skapa en konflikt mellan papper och nät är meningslöst. Varje kanal har sina styrkor – och det gäller att använda dem optimalt för att tillgodose läsarnas behov under hela mediedygnet”. Martin Jönsson ska även delta i kvällens debatt, han har lovat att hålla stången.
Det riktigt obehagliga i årsboken är att den inte bara är deprimerande och andefattig, att den bygger felaktiga slutsatser (”internet förstör journalistiken”) utan att detta alltså är publicister – som vägrar inse att läsarna är på väg i en helt annan riktning.
Ungefär som när Journalistförbundet i ett svar till en medlem skriver att:
”Vi tror att du med ”dem som betalar för vårt arbete” menar arbetsgivarna och medieägarna.
Äh, nej. Det är läsarna som betalar för journalisternas arbete.
Det är faktiskt både huvudlöst och skamligt att så många av dagens journalister och publicister är så inpyrt ointresserade av sina läsare.
{ 3 trackbacks }
{ 4 comments… read them below or add one }
”He thinks most of them are liberals overly concerned with writing stories that will impress other liberal journalists and win prizes in journalism competitions. Sagt om Robert Thomson, Managing Editor WSJ, i en artikel om Rupert Murdoch i New York Magazine.
Haha, vilket skämt att Fokus sticker ut hakan för att framstå som något framgångsexempel. Fokus har väl bränt över 50 MSEK sedan starten och lönsamhet finns inte i sikte. Deras existens beror enbart av inställsamma investerare.
Det är inte läsarna som betalar för journalisternas arbete, utan annonsörerna.
Utan läsare, inga annonsörer.