Medietrender 2010: Paybacktime när operatörerna tjänar pengar på innehållet
Mediekrisen har drabbat alla: från institutioner som tidningar (- 23% annonsintäkter i USA) och magasin (-19%), radio-kanaler (-23%), tv-kanaler (-12% för marksänd tv i USA) till individnivå - mellancheferna ligger illa till (fråga cheferna på Dagens Nyheter) och frilansjournalisterna knäar.
Annonskriser kommer med jämna mellanrum (konjunkturella problem) men den här gången sammanföll krisen med en strukturkris - läsarna vill inte betala lika mycket som tidigare. Framförallt inte på nätet.
Åtminstone inte till medierna, de som producerar innehållet. Istället är betalningsviljan bland användarna riktad mot operatörerna som har betydligt bättre intäkter bland sina kunder än tidningar och tv. (Tre har en arpu (genomsnittsintäkt per kund) på 4000 kronor. Snittet för svenska tidskrifter i elitserien är under 1000 kronor). Det finns även beskrivit i en utmärkt bok om porrindustrin, Porr en bästsäljande historia av Mattias Andersson.
På samma sätt har de svenska kvällstidningarna en god förmåga att tjäna pengar på sin distributionskanal med kokböcker och dvd-filmer som sedelpressar, snarare än sin egen journalistik. Denna nya affärsmodell för kvällspressen skrev jag om utförligt i höstas på Mindpark, då varnade jag för möjligheten att ICA och andra återförsäljare själva börjar producera kvällstidningarnas innehåll. Precis som man gör med sylt och toapapper. Varför låta någon annan ta marginalen?
Utvecklingen har dock rullat i en intressant riktning bland mobil- och bredbandsoperatörer under 2009: innehållet är en konkurrensfördel. Under 2010 lär detta eskalera.
Två exempel:
* Bredbandsbolaget säljer sitt bredband med lockrop om tillgång till filmtjänsten Voddler.
* Telia säljer mobilabonnemang tillsammans med (tidsbegränsat) Spotify Premium-konto.
Under 00-talet har operatörernas erbjudanden varit omöjliga att särskilja, konkurrensmedlet har varit varumärke och framförallt pris - tillgänglighet har blivit en hygienfaktor (idag är begreppet "täckning" binärt, en nödvändighet, inte en glidande skala, åtminstone inte i det bebyggda Sverige).
Den här utvecklingen kommer fortsätta. Operatörerna kan inte längre ta betalt för tillgänglighet, det måste till något mer. Deras varumärken måste laddas med något mer än taffliga familjer eller får.
Nu prövar de att paketera sina erbjudanden med innehåll. Musik och film.
Kommer den mediebranschen kunna kapitalisera på den här utvecklingen? Bonnier köper operatören Ice.net? Schibsted lägger ett bud på Telenor? Tvärtom?
Eller blir medieföretagen prispressade till nollmarginal, precis som saft & syltföretaget Bob eller toapappret från Lambi?
(Steve Outing har också en del konkreta tankar kring detta: "Tänk som återförsäljare")










Kommentarer
Hej Olle,
Du har självklart rätt i att i takt med att när marginaler och omsättning pressas inom den huvudsakliga intäktsströmmen (voice och access) så blir andra intäktsströmmar viktigare som till exempel innehållstjänster viktigare men fortfarande så används det mest för att minska churn eller öka kundtillströmningen. Att använda musik och film är inget nytt 09/10-fenomen. Tre's kampanj "We love music" med ett brett nedladdat och strömmande innehåll startade 2004 och de andra operatörerna har alla kört bundlade innehållskampanjer under många år.
Kommenterat av: Joakim Jansson | January 17, 2010 08:31 PM