Uppdaterad!Det är så lätt att såga, men svårare att hissa. Därför tar jag fram gamla lovebombing-pistolen från 90-talslådan och hissar några personer som jag uppskattar:

* Andreas Ekström. Sydsvenskans journalist och egendebattören håller jag inte alltid med, men till skillnad mot så många andra tyckare och åsiktsmaskiner i Sverige är Ekström hederlig och går aldrig till debatt för att "positionera sig" eller "skaffa sig ett utrymme". Tobias Nielsén kallar honom "en modern Olof Lagercrantz", jag har läst för lite Lagercrantz för att hålla med men instämmer i att "en personlig moral finns märkbar som grund /och att han/ resonerar som perspektivet vore objektiv".

* Marcus Jerräng följer jag på Twitter med stor glädje. Den ena av Sveriges två bästa twittrare. Den andre är Erik Helmersson, filmrecensent på TT. Två skribenter som till fullo hanterar sina 140 tecken till att få in sina poänger, alltid med skruv.

* Dan.se driver ett par nätprojekt (bland annat sajten Roliga Prylar). Dan är öppen med allt - från budget till affärsplan - vilket gör honom till en viktig inspiratör och källa till kunskap. Dessutom stökigt chosefri och bildsätter sina inlägg med schvung.

* Lisa Förare Winbladh, driver sajten Taffel, som när den är som bäst slår förebilden Cooks Illustrated på fingrarna. Genomtänkt som skribent, vet att ransonera sin formuleringsglädje.

* Hemliga Morsan är ingen mjäkig mammablogg utan ett rappt, välformulerat och framförallt klartänkt anteckningsblock för en anonym tjänsteman. Politiskt stringent, hon har åsikterna i ryggraden - märkligt att inte någon ledarredaktion plockat upp henne.

* Linna Johansson kan verkligen skriva. Hennes blogg saknar poser utan är en skildring av hennes liv, där Linna utmanar sina upplevelser genom språket. Inga bloggare lyckas berätta på samma sätt som Linna.

* Göran Segeholm på multijournalist arbetar - som ingen annan - för att dels skapa en diskussion om fotojournalistikens framtid och dels skapa verktyg och en plattform för bra bildkritik. Skriver dessutom mängder med bra text som inte publiceras på nätet.

* Pontus Höök mixar dåliga ordvitsar med bilder från hans jobb som nyhetsfotograf i New York, som när han får stryk efter att ha paparazzi-plåtat Sarah Jessica Parker.

* Therese Bohman är försåtligt laid back i sitt språk på bloggen. Skenet bedrar, men avväpnar läsaren. Lyckas ta ned konsten och hennes egen smak i inlägg som ser enkla ut, men ofta öppnar sig som små miniessäer. Ett måste i varje rss-läsare.

* André Johansson är en bloggare med makligt tempo, träffsäker penna och som lyckas bearbeta den klaustrofobiska borgligheten på 2000-talet med stilistiska kyla. En Richard Yates för Hammarby Sjöstad.

* Johan Wirfält på Rodeo. Det är creddigt att tycka Rodeo är överkokta i sin egen creddighet. Det är en ängslig ståndpunkt, som botas med att läsa Rodeo-Johans blogg, där han bloggar avspänt men ändå i framkant.

Ja, det finns ju tusen fler skickliga, vassa, välformulerade, smarta, prestigelösa och välförtjänta personer därute. Men det här var vad mitt goda humör räckte till idag

UppdateratIbland är man blind. Min första lista lutade betänkligt ur ett genusperspektiv. Obetänksamt - får man skylla på lågt blodsocker före lunchen? Självklart har Therese Bohman, Linna Johansson och Hemliga Morsan en naturlig plats bland guldstjärnorna.

• Igår delades det ut priser till Årets Tidskrifter på Cirkus i Stockholm. Tidningen Filter gjorde välförtjänt storslam. Roligast var dock att M Magasin vann som Årets bästa tidskrift, eftersom den aldrig vunnit något pris trots att de inte bara gör en lönsam tidskrift utan en redaktionellt och journalistiskt ambitiös.

• Jag satt i juryn för Årets Genombrott, som delades ut till Christopher Friman, tidningen Filter. Ett roligt och ganska självklart val: ingen visste vem Friman var för ett år sedan och vi kommer få höra om hans texter under lång tid framöver.

• Jo, jag har länkat till den här texten förr, men jag gör det igen: Jag har hos Mindpark skrivit om kvällspressens affärsmodell som distributionskanal och hur den kan hotas när ICA eller de andra stora handlarna bestämmer sig för att – som i fiskpinnefrysen - starta egna varumärken istället för att låta Aftonbladet och Expressen tjäna alla pengar.

• Brittiska New Statesman gör det alla tidningar bör göra: byter från att ha sitt tidningshuvud i versaler (NEW STATESMAN) till gemener (New Statesman). Mer läsligt.

• Mario Garcia skriver om nya Hoefler & Frere Jones-typsnittet Tungsten, som är ganska condensed för att vara H&FJ. Garcia konstaterar att många typsnitt får att bedöma kvaliteten på genom att titta på just condensed-skärningen av typsnittet.

• Heter det "lentikulär?" Dvs bilder som ser olika ut beroende på vilken vinkel de betraktas ur? Der Spiegel har – hur som helst – gjort ett sådant mycket kostsamt omslag med tekniken där Angela Merkel visas ur ena vinkel och hennes valmotståndare Frank-Walter Steinmeier ur den andra. Kolla hos Magforum.

• Här är ytterligare sju innovativa tekniker använda på tidskriftsomslag.

• SPD listar de bästa böckerna om typografi och formgivning.

Permalänk| Av Olle Lidbom den 2009-10-21 Kommentarer(3)

I dagens Nya Vågen i P1 är jag med och pratar om kritikens makt och vanmakt tillsammans med Jane Magnusson...

Läs mer »| Av Olle Lidbom den 2009-10-20 Kommentarer(2)