All denna jubileumsjournalistik
11 september – ett historiskt datum, förevigt etsat i det så kallade kollektiva medvetandet. Men även ett tillfälle för världens medier att än en gång "utnyttja publiken genom att få den att återuppleva minnen för att sälja lösnummer", som amerikanske skribenten Jack Shafer formulerat det.
Förutom att vara en global vändpunkt är 11 september en genväg för redaktörer världen över. Utan större åthävor kan det pumpas ut årsdags-texter tryfferade med hjärtsnörpande minnen, modiga män, strösslat med citat från någon expert på amerikansk sociologi och snärtiga oneliners som fyller uppslagen. Ungefär lika gripande som förra året.
Inflationen i jubileer, årsdagar och minnesår tycks inte avta: allt från Whitney Houstons karriär till Slaget vid Poltava har i år ärats med jubileumsartiklar. Men vem efterfrågar dessa årsdagar? Allt kan inte tillskrivas läsarnas växande historieintresse.
Någonstans i mej gror nämligen konspirationsteorin att bakom varje årsdag finns en redaktör som får gå hem lite tidigare från jobbet.










Kommentarer
Oj, är det så?! Hahaha. Min erfarenhet är att det är extremt svårt att sälja in grejer till "årsdagar". (För att inte tala om "dagar", såsom FN:s aidsdag den 1 december.) Redaktörerna brukar tycka det är förutsägbart och fånigt. Den 11 september 2002 (ett år) och 2006 (fem år) gick det nog att kränga enstaka texter till, men annars har jag inte ens brytt mig om att försöka... ;-)
Kommenterat av: Gunilla | september 11, 2009 09:51 FM