Obegriplig journalistgenre: tv- och radiorecensioner
De flesta tidningar har dem, men de är i mina ögon helt obegripliga: tv- och radiorecensioner.
I bästa fall (Johan Croneman) är de stilistiskt underhållande.
I vanligaste fall (inga nämnd, ingen glömd) så skrivs de av en person på karriärsdekis som utgjuter sig över vad denne tyckte om det som visades på tv eller sändes på radio i förrförrgår.
Exemplen nedan är påhittade, s k "kompositer" (som det kallas) men är inte helt tagna ur luften:
• Det är gärna rapsodiskt och lite oklara datumangivelser: "Förra torsdagen var det dags för nya säsongen av Sommartorpet, en institution man börjat tröttna på vid det här laget."
• Oprecisa sparkar mot strukturen är inte ovanliga, typ "Man undrar hur SVT:s ledning tänkte när man satte Babben att leda ett samtalsprogram."
• Kanske adderar skribenten en liten samvetsfull världsbetraktelse också: "Trots att barn i tredje världen svälter till döds så fortsätter Mat-Tina sina excesser med lyxråvaror i köket. Opassande eller inte - hennes mat ser faktiskt riktigt smarrig ut, speciellt moussakan!"
• Spalterna kan gärna tryfferas med allmänna, goda råd: "Göran Everdahl borde bli lite mer avslappnad, chosefri och spontan – om han dessutom kan börja artikulera tydligare och ställa bättre följdfrågor vore mycket vunnet."
Men det märkligaste av allt: jag läser dem alltid !
Kommentarer
Strålande, det roligaste jag läst på länge! TV- och radiorecensioner tillhör, när de som sagt inte signeras Johan Croneman, bloggosfären.
Kommenterat av: Daniel | april 5, 2009 10:06 FM
Tycker du det om Lena Andersson i Svd också? Knappast på dekis och ofta briljant.
Kommenterat av: Ann-Sofie | april 5, 2009 03:05 EM
Om du tycker att du är apart som läser tv-recensioner; vad är så jag som läser dem fast jag inte ens har teve?
Kommenterat av: Lisa | april 5, 2009 08:54 EM
Eller "Nu kan man verkligen gissa att flaggskeppet är i fara, en hjärnblödning och en hjärtinfarkt var nog inget producenterna hoppades på inför årets Let´s Dance" Fritt ur minnet från en tv-recension efter skadedrabbade säsongsstarten.
/Jenny
Kommenterat av: Jenny | april 5, 2009 10:05 EM
Två ord: Charlie Brooker. Plus url: http://www.guardian.co.uk/profile/charliebrooker
Tänk så bra denna lustiga genre kan vara. I jämförelse blir man förbannad på att svenska tidningar kastar bort denna möjlighet till fantastiskt underhållande journalistik och sammhällsanalys.
Kommenterat av: Johan Larsson | april 7, 2009 10:43 FM
Jag känner mig inte sådär jättemycket på dekis faktiskt - har mer jobb än nånsin just nu. Och har gillat att vara tv-kritiker, eftersom jag tycker att tv-mediet förtjänar en seriös behandling som alla andra uttrycksformer. TV är dessutom något vi (i bästa fall) är med och betalar för - varför ska det undgå granskning? Jag är otroligt trött på det här gnället på tv-kritiken, Det finns bra tv-kritiker och dåliga, precis som inom alla andra genrer.
Kommenterat av: annina | maj 8, 2009 12:43 EM
Annina, du kan väl inte på fullast allvar tycka att tv-kritikerna idag framförallt ägnar sig åt "granskning"?! De kritiker jag läser (många) ägnar allra mest sina spalter åt att klaga på vad som gick på tv:n igår. Nä, jag anser trots några glimrande undandtag att kritiken mot tv-recensionerna är något utövarna själva förvållat.
Sen är det klart att du har mer jobb än någonsin - du är ju en läsvärd kritiker, en av Sveriges mest stilsäkraste pennor och bildad. Ser fram emot att läsa ännu mer av dig i SvD i framtiden.
Kommenterat av: Lidbom | maj 8, 2009 12:58 EM