Jag har svårt för både titeln och omslagsstrategin. Båda känns lite krystade. Synd på ett ofta bra innehåll.

Jag tycker Carola-omslaget är riktigt dåligt. Dålig, fattig och grabbig rubrik som känns gammal samt en rubbe och en bild som är lika stora = tar ut varandra. Hade hellre sett att man gjort något mer oväntat med bilden på Carola, alternativt dragit mer på (den i så fall bättre) rubriken. Nu blir det liksom både hackat och malet. Detsamma gäller även för själva knäcket, som jag inte tycker avslöjar eller belyser något nytt i historien om Carola. Dock välskrivet och genomarbetat.

Puh... nu blev jag matt. Sällan jag sågar grejer på det här sättet känner jag.

Jag förstår deras grundtänk och kan delvis ställa mig bakom det, men shit vad dom inte lyckas leverera. Det ser ju bara för taffligt ut och man får noll sug att gå in i tidningen, eller att identifiera sig med den. synd, då den i övrigt är publicistiskt intressant och har potential.

Filters omslag är väl inte tjoho precis - varken när det gäller formen, sidvändareffektiviteten eller konceptuellt.
Dock är ju alltid framsidestexterna - heter det puffarna? -bra.
Men när jag läser tidningen så får jag alltid en bluff-känsla. Inte innehållsligt utan stilistiskt. Det blir bara genre över hela grejen - "nu jävlar ska vi skriva reportagigt" - med hela den där överansträngda dramabågen, ett valhänt hanterat jag-tilltal och en osexig "nu ska ni få se"-känsla när något vi läsare inte vet ska berättas. Skrivarskola, på nåt vis.
Bäst i tonen är alltid Göranssons och Ika Johannesons texter.
Sen saknar jag lite en genomgående redaktionell hållning eller tanke - annat än vi ska ha bra reportage, vilket ju kan sägas vara en hygienfaktor - en linje. Kanske genom alla nummer men åtminstone genom varje nummer - nu känns det mer som en liten plockgodispåse. Något som förstärker detta är alla miljoner småavdelningar med statistik och interna kopplingar och staplar - något som är plockat från Offside och som passar ett så nördigt ämne som fotbollsnörderi bra men som inte lirar så väl med bredden man säger sig vilja ha.
Grabbigt, någon?
Det finns nåt självgott men inte på det där viset som tyder på ett härligt (och ibland jobbigt) självförtroende, utan snarare med en känsla av tusen fingrar i luften.

Jag är nog en tråkig jävel men jag tycker helt enkelt att det direkt, på ett enkelt sätt, ska KÄNNAS vad det är för tidning man håller i.
Salig POP, salig bibel, salig Slitz runt 88-90, salig Sex.

Ändå är ju Filter mycket bra, jämfört med annat.
Hey, Bison-Fredrik, nu behöver du inte oroa dig för att verka gnällig.

"Filter är en prenumerationstidning", ja för dagens kvällstidningskupp verkar ju inte AAAAAALLS som gjord för att få lösnummerköpare...

mati: Det handlar väl också om att Filter vill vara en bredare tidning, mer DN Söndag i magasinformat än en ny Bibel eller SEX. Därför verkar Filter också bemöda sig om att inte vara kaxiga, ha någon som helst attityd eller smak. Just för att inte associeras med den smala kreddigheten och exkludera folk som saknar kreddiga referensramar (om ordvalet kreddig ursäktas). Men av precis den anledning blir väl Filter också lite smaklös (i bemärkelsen att den saknar smak, inte att den är skandalartad eller billig), och att den på köpet fegar ur. Ingen vågar säga någonting om någonting. Texten ska berätta, de vill inte skriva läsaren på näsan, som det heter, punkt slut. Tyvärr blir det mer reportageduktigt och sällan vidare stilistiskt eller berättartekniskt intressant eller nydanande. Lite kompetent sådär, men inte så värst nervkittlande. Reflextyckande är naturligtvis astrist (och sååå 90-tal) men Filter borde nog våga tycka något någon gång, Sedan underlättar det förstås inte att tidningen är formgiven som en årsredovisning...