Olov Svedelid död - detta betydde han för mig
Den författare som förmodligen betytt mest för min läslystnad har dött. Olov Svedelid. Tillsammans med Roald Dahl var han den allra viktigaste länken mellan barnlitteratur och vuxenlitteratur. (Läs även hos DN.)
När jag introducerades till Svedelids författarskap i 8-årsåldern så slukade jag snabbt allt. Framförallt de historiska böckerna: Striden vid ringmuren, Mor är ingen häxa, Återtåget, Slottet brinner, Jagad, Bränn borgarna - Svedelid var en mästare på att göra historiska skeenden begripliga.
Dessutom var han en mästare på cliffhangers. Hur många bara-ett-kapitel-till har jag läst med ficklampan under täcket?
Efter ett par år hade jag läst alla barnböcker av Svedelid - inklusive burlesken Sommaren med pappa och miljonprogramskriminalarna Betongrosorna, fulla med socialporr - så var jag tvungen att gå vidare. Roland Hassel, Svedelids deckare i svensk Stockholmsmiljö, blev ett naturligt nästa steg. Mord, prostitution, narkotika, kommissarie Ruda, vapen, ond bråd död - jag slukade allt. När steget från barnböcker var taget blev det inte lika svårt att börja läsa andra vuxenböcker.
Jag har inte läst Svedelid sedan dess, jag tror inte det är särskilt bra litteratur. Men han trollband mej, födde förtroende och sug efter mer läsning.
Detta gjorde honom till en viktig och annorlunda författare.












Kommentarer
Jag minns fortfarande tydligt hur huvudpersonen i Mor är ingen häxa fyllde munnen med sågspån indränkt i olja som han sedan sprutade ut över en fackla för att skapa illusionen av en eldsprutande häxunge.
Kommenterat av: Karl | september 23, 2008 12:48 EM
Skulle kunna säga precis samma sak om min relation till Svedelids böcker. Hassel-böckerna gjorde mig till kriminalromanslukare redan innan puberteten och ränderna har aldrig gått ur.
Att min smak utvecklats en del sedan dess är en annan sak.
Å andra sidan, i den tidsperiod då han började skriva dem fanns det väldigt lite att välja på i den hårdkokta svenska genren. Han tog lika delar Sjöwall-Wahlöö och seriemagasinsmentalitet och skapade något - med svenska mått mätt - nytt.
Kommenterat av: Mattias Källman | september 24, 2008 09:43 FM
Hans-Eric Hellberg är min motsvarighet, men visst, jag läste också en hel del Olov Svedelid.
Kommenterat av: Grim | september 24, 2008 09:55 FM
Jag har, som du, mest barndomsminnen av Svedelid-läsning. Hans sista bok läste jag dock i våras, när den kom ut. Lite pratig kanske, men läsvärd för den som någon gång kommit/kommer i kontakt med sjukvården. Nu överlevde han tydligen inte sin cancer. Sorgligt.
Kommenterat av: Anna-Stina | september 24, 2008 11:27 FM
Böckerna han skrev tillsammans med Leif Silbesky om advokat Rosenbaum håller en högre klass än Hassel-böckerna. De handlar mycket om advokat-etik och känns inte som kiosk-litteratur på samma sätt som Hassel. Rekommenderas!
Kommenterat av: Magnus Fröderberg | september 29, 2008 01:15 EM