Ekström har en poäng i sitt blogginlägg.

Vissa amerikanska tidningar som The New Yorker förmedlar en skönt högmodig ton – en slags arrogans som trots allt kommunicerar väl med läsarna. Då jag läst Filter har jag funderat en del över att som tidning ha en generell anspråksfullhet som ”sätt att uppträda” – då MÅSTE tidningen leva upp till de pretentioner/ambitioner som det ges uttryck för, väl?

Sverige är en liten marknad och i det medialandskap vi har idag tror jag att den största framgångsfaktorn är att vara tillgänglig och inbjudande. (Även om jag själv är förtjust i media med en ”touch” av arrogans.) Om till exempel Bokhororna (eller Vassa Eggen) kom i tryckt form skulle säkert succén fortsätta. Den där kombinationen av kunskap, passion, integritet men ändå ”kom och va’ med oss” är oemotståndlig och kanske i framtiden nödvändig?

En fråga: kan Camino överleva med Ecoqueen på marknaden?

Men det är skönt med Filter, att slippa den där arroganta attityden spottad i ansiktet. Kalla det anti-Stockholmskt eller vad som helst, men "snällt" behöver inte alltid betyda tråkigt.