Floskeltoppen: "Finns ingen tid för eftertanke" och "det offentliga samtalet"
En inte ovanlig åsikt är att "det finns ingen tid för eftertanke i dagens samhälle". (Den kommer på andra plats efter "var är det offentliga samtalet?")
Men varför är "eftertanke" bättre än snabba tankar?
Den chimära självklarheten funderar jag över när jag läser Tobias Nielsén på Kulturekonomis blogginlägg om Torkel Klingbergs bok “Den översvämmade hjärnan - en bok om arbetsminne, IQ och den stigande informationsfloden”. Där beskrivs – typ – hur vi har samma genetiska uppsättning som Cro Magnon, men vi använder våra hjärnor på ett betydligt mer komplext och utmanande sätt. "Arbetsminnet kan nämligen tränas upp."
- Vilken kultur får plats? Snabb kultur växer ytterligare (tänk: YouTube, bloggar). Men snabb behöver inte vara detsamma som dålig.Jag skulle gärna se att Tobias utvecklade det där med dålig, men jag förstår innebörden. Alla som upplevt flow och haft kreativa flyt vet vilken fantastisk känsla det är. När det snabba funkar är det kreativt, resultatinriktat och skapar helt nya resultat. Dessutom är kvaliteten på det lätt framsprungna ofta lika bra som det långsam, eftertänksamt framkrystade.
/.../
- Kultursektorn har redan en viktig roll såsom “mentala gym”, inte minst i takt med att populärkulturen blivit alltmer krävande och ställer högre krav på arbetsminnet och aktivt utforskande.
Nu är jag inte emot "eftertanke" men vad är bättre med eftertänksamhet? Vad är målet med eftertanken?
Förresten, "det offentliga samtalet" som så många så ofta efterlyser, vad är det? Jag tror att debattörer som saknar det, i stort sett menar ett 90-minutersprogram på public service en lördag på prime time, där fyra manliga professorer lägger fram akademiska bevis på att det var bättre före industrialismen.
Det är vad jag tror. För jag har inte sett något konkret exempel på vad det där "offentliga samtalet" skulle innehålla, vilka som skulle samtala och vad det skulle vara bra för.






