Croneman och mediernas trovärdighet
En liten tankelek: om 99% av allt som stod i de etablerade medierna – tidningar, kvällstidningar, tv och radio – var sant: skulle de traditionella medierna vara i samma krisiga situation?
Jag gör den tankeleken när jag läser Johan Croneman och hans text om alla mediers spekulationer kring den senaste månadens nyhetshändelser:
I framförallt kvällstidningarnas rapportering om Englas försvinnande, och morden i Arboga, är det svårt att hitta någon som helst uppriktighet, bara spekulation. Några av deras kriminalkrönikörer har slutligen passerat alla snaskiga, snuskiga, sentimentala gränser. Det är som om de tror sig tala med de döda - tänk att de sedan sitter uppe hela nätterna och funderar över varför de tappar i upplaga och förtroende? [Min fetning.] En gång i tiden var de erkända för sin kriminaljournalistik, i dag återstår absolut ingenting av den traditionen. Ingenting över huvud taget.När det gäller åsiktsmaterial typ "kriminalkrönikor" så är ju tidningarnas försvar alltid "det är tydligt åsiktsmaterial", men läsarna har en annan relation. De resonerar inte i termer av "tydligt utmärkt" och "åsiktsmaterial", de hänvisar till "det stod i tidningen".Det är bara en totalt osammanhängande radda av obekräftade uppgifter. Gissningsjournalistik. Någon gång måste man ju hitta ett rätt?!
Om en krönikör har fel, ja då är det inte krönikörens åsikter som var för tillspetsade.
Utan man kan helt enkelt inte lite på det som står i tidningen.







