Fackförbundens tidningar: slutsatser och tendenser
Här är några gemensamma drag:
• Fokus på webben. De satsar, överför resurser och funderar på hur de ska kunna applicera webb 2.0 i form av användargenererat innehåll och liknande.
• Satsning i motvind. Förbunden satsar på sina tidningar trots eventuella medlemstapp, tidningen ses som en viktig del av förbundet.
• Aktiv nyhetsvärdering av förbundsmaterial. Flera av chefredaktörerna gör samma nyhetsvärdering av informationen från förbundet som för övrigt material. Andra har speciella sidor där förbundets informationsavdelning får skriva utan redaktionens inblandning.
• Normalisering i kontakten med ägaren. Flera pratar om goda relationer mellan tidning och ägarorganisation tillsammans med stor redaktionell frihet och en förståelse hos ägarna för att en vital tidning som kan och får hantera svåra frågor är en stor tillgång för förbundet.
• Oklar konkurrenssituation. Få har någon klar bild av vilka andra medier eller sysslor som läsarna har som omedelbara alternativ till tidningen.
• Tidningen = förbundet. För många medlemmar ÄR tidningen förbundet, speciellt de som inte är engagerade fackligt utöver själva medlemskapet. Tidningen är det man ser av sitt fack. »Numera ser man ju inte ens avin för medlemsavgiften eftersom man betalar på autogiro«, konstaterar Christina Mörk lakoniskt.
• Tidningen är en medlemsmagnet. Många förbund använder tidningen i sin markandsföring, både för att sprida vad förbundet står för och som värde i medlemskapet.
• Redaktionen sitter på kansliet. Några av redaktionerna har helt egna lokaler, några sitter avskilt från kansliet men i samma lokaler och några delar lokaler med kansliet. Närheten skapar öppenhet men också spärrar för hur man vågar skriva om sina fikakompisar.
Texten är skriven av Morten Postrup. Läs hans blogg på http://mortenpostrup.wordpress.com.











