Om fackförbundet Unionens tidning Kollega
Ingen – i storstadregionerna i alla fall – lär väl ha missat Unionen, det nya fackförbundet som bildats av Sif och HTF. Deras nya tidning heter Kollega, är 76 sidor tjock på A4-plus-format och 9 annonssidor (12% packningsgrad). Tidningen är formgiven av Vi:s AD Pompe Hedengren, (samt Anders Birgersson).
Det syns, för att uttrycka sig milt. Samma mekan-typsnitt och samma kontrast mellan plocksidornas råddighet (s 48-49) versus reportagesidornas monotoni (sid 24-25). Och så ad:ns signum: förkärleken för typografisk elefantiasis med jättesiffror och jättebokstäver. Det är snyggt och att positionera Kollegas form så nära en etablerad kulturtidskrift som Vi är nog klokt. (Min kollega Morten Postrup skriver här på-pricken om formgivare med eget tydligt formspråk.)
Några iakttagelser:
• Det märks att tidningen består av två hopslagna fackförbund. Det kränger och svänger i det redaktionella. Det lär ge sig efter ett par utgåvor.
• Fackkritiska Fredrik Federley på omslaget är en tydlig provokation. Klokt?
• Många fackförbundstidningar har problem: ofta framstår facket bara som en arg, armarna-i-kors-tidning som är en vakthund mot alla förändringar. Det har Kollega lyckats hantera bra med en bra mix med glada människor och arga människor. När det indigneras i Kollega (t ex sid 45) sticker det ut och känns befogat.
Utifrån det fackliga perspektivet är det med andra ord godkänt: lagom provokativt, lagom nydanat och modernt – och form som andas långläsning.
Men en annan fråga är egentligen intressantare: är ett dyrt månadsmagasin det bästa sättet för ett fackförbund att kommunicera med och belöna sina medlemmar? Fackförbunden har en lång tradition av medlemstidningar men övergången till ett nytt medielandskap har de haft svårare för. Konkurrensen om medlemmarnas ögon är hårdare idag: kundtidningar från företag kan vara lika engagerande och ofta mer välgjorda än både organisationspress och kommersiella magasin. Resten kan ni: 57 nya nischkanaler på tv och internet.
På fackförbundens egen karta fyller tidningar som Kollega ett behov.
Men bilden är större – även fackförbundsmedlemmar har tillgång till hela landskapet. Sett till hela medielandskapet är det mer tveksamt vilket behov fackförbundstidningarna uppfyller. Kanske dags att rita om kartan efter landskapet?
Kommentarer
Varför kan man inte slippa betala lekskole journalister för en tidning som oftast ba hamnar i papperskorgen? Ere ba jag som känner att de finns alldeles för mkt tidningar i dehär landet? Alldeles för många mediagymnasieelever som lyckats profitera på godtrogna arbetare.
Kommenterat av: Tjalle | februari 22, 2008 06:09 FM