Det var misstänkt bättre förr: kriminaltidningar
Om formgivning säger något om sin samtid, var betyder det då att Bonniers nya kriminaltidning Misstänkt ser ut som IDG:s hobbymusiker-tidning Studio, kolla här?
Att den är teknisk?
Men det är svårt att göra omslag för kriminaltidningar. Jag har vid två tillfällen arbetat med kriminaltidnings-koncept.
Första gången lade vi ner för att ingen var beredd att ha Hells angels och andra kriminella som kunder och bevakningsområde. Jobbiga prenumeranter och råkar det bli fel i tidningen blir det kanske jobbigare repressalier än att tidningen blir uthängd i nåt nätforum.
Andra gången kom vi längre, det fanns verkligen någon som stod ut med tanken på att bygga sin affär på kriminella. För min del var det svåraste att göra bra ettor.
Fråga bara finska kriminaltidningen Alibi (bilden ovan). En kriminaltidning måste ju visa att den innehåller brott, bus och kittlande kriminalitet. Men en alltför porrtidningsestetisk look skrämmer bort annonsörer och vanliga män.
Det var inte bara därför som vår kriminaltidning lades på is, men jag är glad att jag slipper vara AD på en kriminaltidning.
Åtminstone nuförtiden.
När jag surfar in på den här sidan, så kapitulerar jag.
Här har någon samlat omslag till gamla deckartidningar och kriminaltidningar med rafflande namn som Black mask och The Lowdown. Från 1920:s mondäna stil till 1990-talet – ähm – pixel-realistiska rubrikfester: "Who bludgeoned Bicycle Bob in the hobo jungle" och "She was butchered for beer money".
Från Sherlock Holmes via LA Confidential till The Wire, typ.
I Sverige fanns Lektyr från 1920-talet, men det var inte förrän på 60- och 70-talet som genrer blomstrade i Sverige, med detektivtidningar som ofta paketerades i lättklädda omslag och illa utförda "reportage".
Även på de amerikanska tidningarnas omslag var offren avklädda blondiner och förövarna har "Fula gubben"-mask (se bild). Vilket är ganska osannolikt. Jag har inte stenkoll på brottsstatistik, men jag tror att de flesta brott inte begås i närheten av en Buttericksbutik.
Men där är nog lösningen till en framgångsrik kriminaltidning: den måste balansera mellan sannolikt – "det kunde hända mig" – och osannolikt – Fula gubben-mask. Jag skulle helt enkelt titta mer på Veckans Nu än Studio.
Kommentarer
Den klassiska svenska tidningen Veckans brott tycker jag är värd att nämna. En ganska otäck publikation på många sätt, spekulativa reportage om hur kvinnor ljuger om våldtäkter, sexnoveller där döttrar blandas in och så vidare. Extremt politiskt inkorrekt, även om det mesta är dock såhär i efterhand är ganska komiskt; vinjetter som "veckans vapen" borde kanske Slitz fånga upp? Även Veckans brott körde med en tydligt koncept på omslaget: man-som-begår-brott-mot-kvinna. Naturligtvis var det gott om sexuella undertoner och dessa tog med tiden överhanden. Mot slutet chanserade tidningen (givetvis på 80-talet) till att bli en ren porrtidning. Tyvärr finns ytterst lite att läsa på nätet om denna publikation.
Kommenterat av: Martin Roos | februari 4, 2008 04:58 EM
Tack Martin, jag visste väl att man kunde lita på dej.
Bild på denna klasspublikation har jag lagt upp här:
Kommenterat av: Lidbom | februari 4, 2008 05:07 EM
Olle, när kommer Misstänkt ut i affärerna?
Kommenterat av: johan | februari 5, 2008 12:10 EM
I april enligt bl a Resumé: Läs här.
Kommenterat av: Lidbom | februari 5, 2008 01:52 EM