Wall Street Journal ett föredöme
Det är mycket snack om Wall Street Journal (WSJ), men motiverat: de står för en fungerande betalmodell på nätet och hur de utvecklas påverkar (eller tros påverka) hela branschen.
"Det jag tycker är mest intressant är att annonsörerna är villiga att betala extra för WSJ:s publik. Om WSJ.com blev gratis skulle deras publik växa ordentligt, men hur värdefulla skulle dessa nya besökare var för annonsörerna jämfört med dagens nischade publik?".
Exakt! Innehållet och affärsmodellen säger mycket om besökarna och eftersom det är det enda sättet att förklara för annonsörerna "vilka" de når ("hur många" är det enda måttet just nu...) så måste publicisterna behandla detta med omsorg.
Jag skrev om affärssajter, som svenska Pengar 24 för ett år sedan och konstaterade då att
"Trafiken kommer ursprungligen från SvD och har spritsats ut på E24 och och nu på Pengar 24. Ekonomiintresserade som klickar sig vidare till Pengar 24 är per definition intresserad av privatekonomi. Målgruppen är alltså snävare och tydlig."
En liknande lösning har Conde nasts Portfolio.com, som har 1 miljon besökare (jämför med bransch"ledande" CNN Money som har 10 miljoner). Sajtens chef Ari Brandt: "alla vill ju serva annonsörerna, men när du har för mycket trafik blir demografin utsmetad." Läs hos Jack Myers.
Slutsats: en sajt måste nå en viss nivå för att bli intressant för annonsörerna (i Sverige uppskattar jag att gränsen går runt 50 000 unika besökare) men därefter kan det motverka sitt syfte att jaga in alla sorters besökare. Rätt sort är viktigare. Portfolio, WSJ och Pengar 24 lyckas - på olika sätt - förklara för sina annonsörer på vilket sätt deras besökare skiljer sig från konkurrenternas.
Kommentarer
Med 50 000 menar du 50 000 unika besökare per vecka, eller?
Kommenterat av: Gunnar Lindberg Årneby | januari 31, 2008 11:14 EM
Gunnar: Ja, har nu förtydligat. Men som sagt: det är en grov tummen-och-pekfingret, vad är din uppskattning?
Kommenterat av: Lidbom | februari 1, 2008 08:57 FM
Det finns betydligt smartare sätt att "känna" sina besökare än att låsa ute alla som inte är beredda att betala.
Om mediebolagen började komplettera sin affär med tjänster som gav incitament till besökarna att registrera sig och dela med sig av personlig information skulle dessa kunna sälja olika användare till olika annonsörer.
Vd:ar och budget- eller inköpsansvariga kan ha ett högt pris för annonsörerna medan mindre attraktiva målgrupper kan vara billigare.
Men att mura in sitt material med skyhöga betalväggar och ha som affärsidé att ta bättre betalt för fåtalet som lyckas klättra över - det förefaller åtminstone för mig bara löna sig på kort sikt.
Kommenterat av: Alfred | februari 1, 2008 03:52 EM
Alfred, din affärsmodell bygger alltså på att all produktion ska annonsfinansieras?
Kommenterat av: Lidbom | februari 1, 2008 09:36 EM
Jag tycker inte att man nödvändigtvis måste bestämma sig för att aldrig ta betalt för något, men jag tror att man måste förstå kraften i gratis och de nya konsumtionsmönster av journalistik som då föds.
Det finns en rädsla att förlita sig på annonsfinansiering eftersom den skulle vara konjunkturkänslig. Jag tycker att det ska bli extremt spännande att se vad som händer med nätannonseringen i den kommande lågkonjunkturen.
Säkert är att bannerannonsering där annonsören köper räckvidd och betalar för impressions är lika konjunkturkänslig som traditionell reklam eftersom köparna är få och efterfrågan (och därmed priset) snabbt kan falla.
Men vad händer med long tail-annonseringen i lågkonjunktur?
Jag tror att Googles annonsmodell kan visa sig än starkare i lågkonjunktur än i högkonjunktur. Om det är ett riktigt antagande borde mediebolagen skynda sig att hitta annonsmodeller som fungerar mer som Google och mindre som traditionell annonsering. Och det betyder i så fall totalt motsatt riktning mot de misslyckade försöken att ta betalt av användarna.
Kommenterat av: Alfred | februari 4, 2008 11:53 FM