Media är den största orsaken till detta betende,på alla vis påverkar den morallösa industrin sin propaganda mot hela befolkningen ett medvetet försök att rasera en befolkning,detta är förstås ionget morallösa regeringar tar itu med.

Jag befinner mig precis på gränsen kring de där 30. Dock har jag snart varit på nätet i halva mitt liv så jag tillhör nog definitivt den yngre generationen. För mig har Facebook blivit ett måste medan lunarstorm endast är för "kids". Jag var med på irc tiden då irl träffar var populärt. Jag personligen fördjupade inte mina vänskapsrelationer med personerna på nätet men det vara många som blev ett par och sedan gifte sig.

Det hala var bara nya sätt att träffas, en ny bekantskapskrets som man sedan värderade lite olika. De fanns där oftast dag som natt och blev fina flykter från verkligheten. När saker och ting verkligen hettade till så fanns de där för en. Så nog kan man betrakta dem som riktiga vänner, men så fort någon bytte från ett ircnät till något annat så tappade man lätt kontakten. Själva vänskapen var mer än något knuten till den tekniska möjligheten att prata än till själva vänskapen i sig. Det är där generationsklyftan är som störst enligt mig. Många unga tror att alla de lär känna är vänner för livet, men så är det knappast. Vissa av dem kommer att överleva de tekniska språng eller demografiska förändringar som sker. På samma sätt som att det är inte all vänskap som överlever att den ene skaffar en partner.

Rent generellt finns det inget som heter vänner för livet. Den äldre generationen vet detta, medan den yngre tror att så kan det minsann inte vara. För mig spelar det ingen roll om det är internetvänner på något community eller om det är medlemmarna i gänget.

Det är denna verklighet som många ser som en generationsklyftan, eller som du säger "Största generationsklyftan sedan rock'n'roll".

Problemet som många ställs inför är att jag faktiskt kan säga att jag varit där och "tagit mig ur det". Generationsklyftan är inte långt ifrån beroendeklyftan. Får man inte prata eller spela det man vill så uppvisar många humörssvängningar som snabbt tenderar att likna beroende.

Dock så finns det mycket bra med de som skapar sig vänskapsrelationer på nätet. Många blir mer nyfikna på verkliga sociala kontakter och de lär sig att uppskatta den interaktion som sker människor mellan. Detta är nog den nyttigaste erfarenheten från chatt och community. Man växer helt upp lite mer då man får lära sig livets verkliga problemställningar på ett något mer naturligt och lättsmält sätt. Detta under förutsättning att man inte blir beroende och får humörssvängningar om man inte får sin "dagliga digitala injektion".

Åter till facebook. Med c:a 280 vänner där så är det bara c:a 5 som överlevt från mitten av 90-talet och som jag aldrig träffat irl. Resten är summan av att jag lyckades ta mig ur min totala blyghet som jag en gång hade och aldrig vågade prata med någon som jag inte kände. Vägen däremellan har varit totalt kantad av bakslag av diverse skäl men idag är jag en hel människa mycket tack vare att jag en gång i tiden började våga kommunicera via text istället för att inte kommunicera alls.

För övrigt borde självkänsla vara obligatorisk undervisning i skolan. Som person duger man som man är, men rent kunskapsmässigt är svensken en odugling. Att förstå att man duger som man är, är inte detsamma som att jag kommer klara mig fint utan personlig utveckling. Detta är nog den viktigaste lärdom som skolan misslyckats med att lära internetgenerationen.