I januari berättade jag att Metro lägger ner sin polska tidning och att MTG köpte sajten Playahead för 102 miljoner kronor, vilket var all time high för sociala nätverkssajter i Sverige, läs om det här. MTG värderade varje unik besökare till 270 kronor, Västerbottenskuriren betalade 128 kronor per unik besökare när de senare köpte lokala sociala nätverket Apberget.

Tidningen Naglar i Norden visade att det går att nischa sig närmast till döds.

Vi konstaterade även att när allt fler stora annonsörer blev reklamköpare på nätet steg priset per klick steg med 31% 2006. Det har fått mindre annonsörer att satsa mer på tryckta medier och radio. Och Kanal 5 startade i januari en ny kanal, Kanal 9. Det utlovades en seniorkanal, istället blev det en utmärkt liten nischkanal för den bildade innerstadsborgaren med Brideshead revisited och Kommissarie Morse på lördagskvällarna.

Tradedoubler blev uppköpskandidat i januari när AOL la ett saftigt bud som senare höjdes men avvisades. Jag skrev: "Tradedoublers framgång har hitills varit av "first-mover advantage"-karaktär. Visserligen genomgick de här säljbolagen ett stålbad runt 2002, men sedan dess har ju annonsmarknaden varit i konstant tillväxt. Marginalerna har varit hyfsat höga och jag har bara väntat på att fler spelare ska bli mer aggressiva på marknaden. Och billigare. Tradedoubler är ju lite premium och inte alls starka på nätets tillväxtområde: radannonsering och sökordsannonsering."

"Kostymen sys i det tysta åt Fokus, Laura, FHM, Tove och Plaza" skrev jag med hjälp av Tomas Tranströmer när de nya Orvestosiffrorna kom. FHM har lagts ner, Tove har lagts ner och stöpts om, Laura har tappat hälften av sina annonsintäkter och Plazas dåliga siffror var ett tekniskt mätmisstag.

Jag skrev en artikel om hängivna tidningsläsare och tidningsmakare, i det här fallet Residence.

Jag blev även approcherad av Gycklargruppen och blev ombedd att skriva en text om om medeltidens kommunikationstekniker, resultatet blev den text jag är mest nöjd med under året. (Lite tragiskt kanske.)

Via en förlupen rss-publicering avslöjade jag först i Sverige att Bonnier köpte 18 magasin i USA i januari. Detta innebar i förlängningen större förändringar för mig än jag trott: Bonnier rekryterade tidningskonsulten Anders Malmsten att leda de nya titlarnas uttåg i världen. I juni fick jag erbjudandet att tillsammans med Martin Kreuger köpa Anders och Janne Martinssons företag M&M. Det gjorde vi.

Ett annat oväntat steg tog de bittra konkurrenterna IDG och Talentum (Computer Sweden mot Ny Teknik) som slog sina påsar ihop för att möta den nya Metro Teknik. IDG och Talentums gemensamma skepp namngavs till Dagens Teknik.

Sveriges Radio avslutade januari genom att en tisdag klockan 17:59 skicka ut en pressrelease med rubriken "Vi värnar om lyssnarna" som egentligen innehöll informationen att SR sparkade ett gäng medarbetare.

Februari inleddes med att nyhetsbryån TT kopierade (och då menar jag copy-paste:ade) ett pressmeddelande från tjänstepensionsföretaget Alecta. Jag menar verkligen k-o-p-i-e-r-a-d-e. Läs jämförelsen här. Strax därpå gjorde TT samma sak igen, den här gången ett pressmeddelande från Kodak som resulterade i den illa dolda reklamtexten "Billigt skrivarbläck i sikte" som toppade DN.se.

Hjemmet Mortensen lade 2006 ner sin arbetshäst PC Hemma och ersatte den med tekniktidningen Din Teknik. Det gillade inte PC Hemmas gamla läsare, visade mitt light-gräv i tidningens forum.

I februari kom då årets creddpajsar-kalkon, Monocle. Tyler Brûlé har med Wallpaper på sitt cv visat att han har känselspröten ute. Men Monocle var en präktigt tråkig tidning. Tyvärr.

Mediebyrån Carat listade sina sex trender där det som fastnade var "frenetic multitasking", frazzing. Don't bore us, get to the chorus, Illiaden i chattformat.

Jag skrev om New York Magazine-artikeln "Full transparens – "största generationsklyftan sedan rock'n'roll", som handlade om 80-talisternas glädje att dela med sig av allt. Från sexliv till banksaldo. Texten går att läsa här.

Eniro köpte in sig svenska Youtube-klonen Bubblare och tidningen Drive lades ner, efter svårigheter att övertyga de viktiga alfaläsarna om redaktionens publicistiska syn på tidningsmakande.

Årets roligaste scam, var den schweiziske mannen som lyckade fuska in en fejkad Gucciannons med sig själv i.

Och sen avslutade vi februari med att avslöja att Alexandra Pascalicou skulle starta yogatidning, men den idén rann ut i sanden och tidningen Svensk Yoga lanserades i augusti utan Pascalidou.

I mars skrev jag om framväxten av nisch-tv. Allt fler kanaler blev sport-tv-kanaler och TV6 och Kanal 9 lockade publikrekord med tv-sändningar. De med traditionellt innehåll anammade taktiken att visa sina program många gånger. Det gjorde att program med få tittare, som Adaktusson och Virtanen på TV8 totalt sett hade hyfsat många tittare.

TTG lanserade sin seniortidning Plus till en kostnad av 13 miljoner kronor. Trots dessa pengar blev det ingen pangsuccé, kanske beroende på många interna slitningar i redaktionen som slutade med juridiska förlikningar.

Pokertidningarna går en tung framtid till mötes, och Slitz Poker lades ner.

När Ronnie Sandahls roman sågades p g a författarens utseende i Svenska Dagbladet bloggade jag ampert med draget svärd och nådde all time high i kommentarer: 24 stycken.

Hollywood-branschtidningen Premiere lade ner och allt fler undrar hur Entertainment Weekly i exakt samma nisch kan överleva.

Granskningsnämnden blev debatterad under mars. Jag skrev följande:

"Granskningsnämnden (GRN) vaktar så att etermedierna förblir opartiska. Det innebär i GRN:s fall att det går utmärkt att vara välbetald moderator på det privata företaget Postens interna möten (Lennart Ekdahl), skriva antikapitalistiska böcker (Björn Elmbrandt) men inte blogga (Per Gudmundson) eller vara antirojalist (Kjell Albin Abrahamson.)"

Dessutom gick jag på Publicistklubben och lyssnade på debatt den 19 mars.

P1:s mediemagasin Vår grundade mening lades äntligen ner och nya Medierna i P1 var ett av årets roligaste händelser. Många – t ex Marie Demker och Torbjörn von Krogh – hade på förhand sågat Medierna, men efter ett första sändningen tystnade de helt. Även det nya intervjuprogrammet Publicerat nådde höjder långt över mossiga Vår grundade mening.

Årets märkligaste mash up: Garden & gun. Trädgård – och vapen. Briljant och snyggt.

IDG lanserade tidningen Techworld, en sammanslagning av Mikrodatorn och Nätverk & Kommunikation. som inleddes med en genant ledare som ville framhäva tidningens "funkighet".

Jag blev inbjuden till föreningen Grävande Journalisters årskonferens Gräv 07, där jag förläste om bloggen som grävredskap. Därefter minglade jag med de grävande journalisterna och upptäckte de dolda hierarkierna och valutan med vilken alla gräv mäts: genomslaget i andra medierna. Texten om Gräv 07 läses här.

• Vassa Eggen avslöjar: tidningen Golf Punk kom på svenska. Tidningen fick kritik för sina könstereotyper men förlaget rädes icke och berättade senare under året att de ska göra brittiska fotbollstidningen Four Four Two på svenska.

Mars avslutades med att jag och Journalistens chefredaktör Maja Aase gick i klinch kring Journalistens njugga inställning till magasinjournalister. Maja Aase kallade mig "kvanting" i årets roligaste kommentar på Vassa Eggen.

I april kom ett av årets vassaste magasin, Rosie. Jag skrev en hyllning och lanseringen blev tydligen lyckad, eftersom magsinets frekvens ökade till 6 gånger om året. Tidningen bröt ny mark: en hipp och fräsch inredningstidning om trädgården och Tove – som hotades av nedläggning – snodde raskt både koncept, form och typsnitt från Rosie.

En inte lika lyckad lansering var Egmonts Modette som kom i april och lades ner under sommaren. "Alltför smal", skrev jag vid lanseringen.

Programmeringstekniken Ajax ställde till det för sajter som ville mäta trafiken på sina sajter. Och allt fler tecken syntes på att webben kommer mätas med fler valutor än unika besökare och sidvisningar. Spenderad tid, till exempel.

Svenska Dagbladets etik ruttnade lite när de publicerade recept från Scandrivna köttlobbyisten Svensk Köttinformation.

Tidningen Sex lades ner i april. Trist för alla.

Jag konstaterade även att "tidningarna är inte lika lönsamma längre. Företagen är lönsamma, visst. Men pengarna kommer allt oftare från värdet i varumärket."

Time gjorde en oerhört genomtänkt, snygg och framåtlutande redesign. Jag skrev om bakgrunden här. Tyvärr syntes inga kortsiktiga förbättringar i veckotidningens intäkter eller upplaga.

Det syntes däremot i franska veckotidningen Marianne som sålde helt slut på sitt specialnummer "Den sanna Sarkozy" en 12-sidig, genomgripande granskning av presidentkandidaten Nicolas Sarkozy som – med Ekots ord – "leder stadigt i opinionsmätningarna, men möter också något av en Sarkofobi". Mariannes underrubrik utlovade att avsöja vad "mainstreammedia inte vill eller inte vågar avslöja". Kanske ett sätt för medierna att rida på ett nyvaknat "medieförakt" (en term som jag drev och beskrev i november.)

Stig Fredriksson, Publicistklubbens ordförande, intervjuade "femtekolonnaren", Lars Adaktusson på ett sömnigt medlemsmöte.

Stig: Fick du kritik för att du t ex ledde partiledarutfrågningen ("After speech") i Almedalen?
Lars: Bara av kollegor, inte annars.

Stig: Uppfattar du dig som en borgerlig mediedebattör?
Lars: Jag tycker vi journalister ofta närmar oss samhällsproblem från ett givet perspektiv. Det vill jag komma bort från.

Sen kom rent och skärt knark för magasinjunkies när Conde Nast miljardlanserade sin affärstidning Portfolio, som jag beskrev:

möjligen en omöjlig affär, men det är utan tvekan ett världens 10 bästa magasin. Jag passar på att njuta så länge av den här svulstiga, barocka pralinen. Den är liksom confiterad, kokad i sitt eget fett.

Jag började maj i dur och hyllade P1 Morgon, med sina fantastiska utrikeskorrar. Och så skrev jag "P1 Morgon söker inte konflikter utan letar istället förklaringarna och argumenten bakom konflikter och bastioner", det är väl inte riktigt sant: alla som lyssnade på Robert Aschberg attackförsvara Ballar av stål i P1 vet vad jag snackar om...

Rupert Murdoch lade ett bud på ärevördiga Wall Street Journal och skapade skräck i halva den upplysta världen, men den som skaffat sig insikt i den nuvarande ägarfamiljen lär nog uppskatt Murdoch trots allt: han älskar ju tidningar! Köpet gick igenom i december.

Jag intervjuade Cafés Fredrik Helmertz där han pratade om att flaskhalsarna för webb-tv inte längre är de tekniska utan de redaktionella. Vad ska webb-tv innehålla?

2006 slog jag vad med Per Torberger att hans tidning Cap & Design skulle läggas ner före maj 2007. Jag fick fel och Kassa Eggen överlämnade 100 kronor till Per. Tidningens redaktion slogs senare under året ihop med Macworld.

Allt om Fritidshus bytte namn till På landet och jag noterade att "svenska tidningar av idag placerar redaktionsrutan så snart efter innehållssidan som det bara går. Inte På Landet. De har – precis som tidningar på 70-talet och familjetidningarna sin placerad allra allra sist i tidningen."

Peter Örn blev utmanövrerad som VD på Sveriges Radio. Jag spekulerade i efterträdare. SR gjorde en "Torbjörn Larsson" och utnämnde temporära Kerstin Brunnberg till vd. Lång näsa för mig – och de flesta andra.

En annan äldre dam blev hedersutnämnd: Yrsa Stenius blev Pressombudsman.

Jag skrev i maj även om "alfaläsarna": "En framgång påverkas av de mest hängivna fansen, alfafansen. Om de "buar finns risken att hela flocken påverkas"."

Science fiction-magasin var en ny trend i Storbritannien.

Så blev det juni. Jag skrev om Dagens Industris f d reklamreporter Pia Grahn Brikell som blev chjef för Reklamförbundet och delade ut pris för bästa "bevakning av reklam och marknadsföring" till – Dagens Industri.

Brittiska Independents söndagsutgåva, Sindy kallad, närmade sig magasins-tänk.

Jag freakade ut på alla "lyxtidningar" som inte innehåller något för läsaren: "krutet har lagts bara på sådant som syns, sånt som ger en snabb kick: Tjockt bestruket papper, silver-folieringar och gulddetaljer, magasinen är tunga (bra duns-faktor när de släpps på soffbordet) och har ofta ett omfång på över 200 sidor."
Jag läste en undersökning som visade att hela internet väger 60 gram.

Nya tidningen för tänkande konsumenter kom: Camino. Jag tyckte den var en sekteristisk tidning för Manu Chau-fans. Den vann ett trendpris senare under året. Sådana priser betyder ofta att tidningen inte har några läsare, se bara på prisade kalkontidningen Tromb som efter bidrag och utmärkelser svindlades på pengarna av chefredaktören och lade ner.

Förresten: Trombs sistanummer är ute nu och är ett riktigt intressant och bra mediespecialnummer.

Webb-tv fortsatte intressera och jag läste en artikel som beskrev "framtidens Sopranos": "kortare avsnitt, inbjuda till mer interaktion och informationssamlande, och kommer inte hända väldigt snart. Dessutom kommer inte framgångsrika webbtv-satsningar kunna stå emot tv-bolagens lockande erbjudande att bli tv-sända på riktigt".

CNN är inte bara en tv-kanal utan ett starkt varumärke, vars fördelar jag beskrev här.

Tidningen Bike pressades av en annonsör att ge dennes produkter höga betyg: "om inte Bike gillar mina produkter, slutar jag att annonsera. Du kan fetglömma att Du ska kunna slingra dig undan med dom vanliga klyschorna om journalistisk objektivitet".

Aftonbladet och Expressen höjde sina priser, helt logiskt med en guccifiering även av kvällspressen.

Svenska First började ge ut Intouch. Första numren var rena rama parodin på tidning, "läggs ner i höst" skrev jag och pekade på två allvarliga brister: redigeringen och omslagen. Intouch är fortfarande fruktansvärt redigerad i inlagan, men omslagen är betydligt bättre idag.

Sommartorkan på kultursidorna skrev jag om och bloggen Tjuvlyssnat blev magasin.

Jag började juli med att lista några fler exempel på dagstidningar som gick åt magasinhållet. Jag avslöjade att Hjemmet Mortensen skulle starta en ny motorcykeltidning. Och tyska förlagshuset Alex Springer, som ger ut bla Bild i Tyskland lade ner sina planer på att lansera en fransk bildtabloid a la polska Bild-klonen Fakt.

Jag åkte till Gotland, och Almedalsveckan och läste Niklas Svenssons Politikerbloggen på papper, ett tvättäkta haveri.

På Gotland gjorde även Svenska Dagbladet ett testprojekt: istället för den vanliga tabloid-utgåvan så säljs en A4-variant, utskriven från pdf-en på vanligt vitt xerox-papper. Svartvitt och svårläst. På Gotland blev jag dessutom trött på alla dessa live-bloggar. "Sönderbloggat" blev mot du jour, i Almedalen i år uppskattade jag totalsnittet på postade blogginlägg till daglig dos á 150 stycken. Vem läste? Musikfestivaler har minst en bloggare per evenemang – från varje tidning. För att inte räkna dessa schlagerbloggar.

Och så avslutar vi juli med två lika som bär.

Augusti inledde jag med att påstå att Gringo-grabbarna skulle starta en manstidning tillsammans med Bonnier: Adam. Det visade sig vara en falsk slutsats: visst, Gringo skulle starta en manstidning och Bonnier ritade på ett projekt. Men det var inte samma tidning – Vassa Eggen blev återigen Kassa Eggen.

Klassiska fejktidningen Weekly World News lades ner.

Jag började även skriva alltmer om Googles makt: "Sökalgoritmen den verkliga mediemakten" och exemplifierade med Nasdaqnoterade Answers.com som tappade 28% av sin trafik på en vecka. Den allra främsta orsaken till detta var att Google ändrat sin sökalgoritm. Answers.com dyker inte upp lika högt längre på resultatlistorna. Aktien dök 11.55%.

Jag skrev om tidningen Fokus som tappade 1,5 miljoner kronor – i månaden. "Eliten är för liten" skrev jag då.

Jag skrev om Flavorpill och när tidningarna Tjuvlyssnat nådde butikerna utan att imponera: "Tjuvlyssningarna har tappat sin fräschör andra gången och är dåligt förädlade i tidningen. Vassa Eggen spår: Egmonts projekt läggs ner före ettårsdagen."

Då gick Gringo gick i konkurs. "Oftast reducerades Gringo-gänget till invandraralibi. Att köpa annons i Gringo blev ett slags avbön. Kompletterat med ett informationsbord på Pride-festivalen så blev det företagens (t ex Skandia) snabb-meny till social korporatism" skrev jag tidningens runa. Nedläggningen gjorde att projektet Adam "lades på is".

Språktidningen slog ner som en liten välgjord bomb, jag var först med att visa tidningens omslag. Jag gick även på tidningens releasefest och skrev en syrlig betraktelse av kulturkoftor och biblotikarier;

Här är målgruppsanpassat. När Rodeo kör "DJ Yxa och Jeansbjörn" så har Språk en landstingsanställd dövtolk som tolkar chefredaktörens självgratulerande tal. Ingen musik. Det drar igång kl 16.00.

Sedan var det dags igen: Vassa Eggen kunde avslöja att Carl Bildt skaffat Facebook-konto, ett "avslöjande" som de flesta andra dagstidningar snappade upp.

Årets roligaste citat kom från Per Gunne, chefredaktör på Metro: "I ärlighetens namn skulle en apa kunna göra landets största gratistidning. Det är bara att låta tryckeriet tugga en timme extra. Att få till en gratistidning som gör vinst är en annan sak. Fråga bara Punkt SE"

Jag funderade slutligen på hur webben skulle kunna locka de enorma massorna, som t ex Superbowl.

Modette lades ner.

Augusti avslutades med att Allers köpte svenska Hachette, med titlar som Elle och Café. Jag firade med att visa hur Allers form skulle påverka Café.

Då kom september! TV4:s grävande reporterkung Trond Sefastsson satt på dubbla stolar, vilket avslöjades av TV3 och jag kommenterade "Trondheim": "Det blir allt svårare att fuska. För att en journalist eller ett medie ska vara trovärdig måste den vara genomskinlig och öppen. Trovärdighet kommer inte längre uppifrån med mycket makt utan den byggs underifrån." och "Det är fortfarande stor skillnad på underhållning och grävande journalistik. Uppståndelsen, intresset och indignationen visar att många tycker att journalistik har en viktig samhällsfunktion."

Svenska DV Man, en modetidning, plockade en 3 år gammal Matt Damon-bild till sitt höstnummer.

Business 2.0 lades ner, Axess redesignades av John Bark och blev riktigt bra och Dagens Nyheter lanserade sin DN Söndag vilken var allt annat än stenkul.

Slitz letade ny position och klädde på tidningens flickor, sneglande på Cafés formidabla annonsintäkter.

First Publishing lägger ner Digital stuff i september och Economists lyxmagasin Intelligent Life borde läggas ner, för den var riktigt usel: "Formgivningen är obegåvad och trött. Hade den legat gratis på ett kafé i Jönköping hade det på sin höjd uppfattats som "habilt"."

Jag köpte som sagt tidningskonsulterna M&M (vår sajt här) tillsammans med Martin Kreuger.

New York Times lade ner sin betalmodell Time Select, vilket sågs som slutet för betaltjänster på webben. Jag tror fortfarande på betal på webben och oroas av att allfler medier förlitar sig på sökmotortrafiken: "Jag ser bara hur internet alltmer blir en enbent affärsmodell med alla ägg i en korg, och bara ett enda namn är stavat över långsidan. Google."

Jag hyllade därefter Sveriges Radios Nils Horner, Sveriges förmodligen bästa jorunalist.

Oktober drog i gångmed ett tips om Economists artikel om magasinmarknaden och så gick jag och tittade på Robert Capas utställning på Nobelmuseet och drog paralleller till händelserna i Burma.

Vassa Eggen fyllde 3 år och jag firade med att starta en betaltjänst: Måndag Morgon. Ett analysbrev som kommer varje måndag, kostar 1100 kronor om året. Hur gick det? Mycket bra tack: prenumeranterna har strömmat till varje vecka och jag har gjort analyser som fått genomslag i andra medier.

Rodeo gjorde om sig; bytte format och form. Fantastiskt bra innehåll, tyckte jag. Synd bara att den creddiga formen försvårade för läsaren.

Jag bildsatte med ett skelett när jag skrev om höstens räckviddsmätning, Orvesto, som blir allt mer av en "skräckviddsmätning".

Åh så snyggt! När spanska flygbolaget Vueling gör inflightmagasin.

Business Week gjorde om både form och tidningshuvud. Huvudlöst tyckte jag. Jag lockade därefter massor av kommentarer (från män) till en postning där jag skrev att jag inte gillade Conan O'Brian.

Jag skrev sedan om hur snobbism och elitism ger varumärken lönsamma positioner, i en lite luddig text. "Det ogreppbara blir exklusivt. Det hala och otyglade. Som väntan: Iphones marknadsföring består nästan mer av väntan än av innehåll. Att Apples telefon tog lång tid på sig gjorde den svårdefinierad och därmed exklusiv. Det riktigt värdefulla går inte att definiera och förutbestämma. "

Efter en resa till Washington och New York blev det november. Som inleddes med en oerhört rolig Stephen Colbert-text.

Ny tidning! Mob Candy är ett amerikanskt magasin om maffiakulturen: "maffiapolitik, nöjen och makt".

Jag skrev om hur politikerföraktet började ersättas av ett medieförakt. Medierna har blivit elit och etablissemang.

"När medierna har makt blir de också föraktade. Därför är det farligt när dreven och granskningarna blir alltför effektiva – när de frångår sitt uppdrag som granskare till första och andra statsmakt.

Medier som skaffar och använder sig av sin makt, riskerar att uppfattas som en del av makteliten och är därmed redo för föraktet.

Och vem ska då granska makten? Politikerna?"

Därefter grävde jag i ordböckerna och hittade ett användbart ord. Eftersom vi här i somras diskuterade amerikanska ordet "hack", alltså en skribent som utan passion och rätt taffligt skriver för pengar. "Klåpare borde funka bra som svensk variant av ”hack”." skrev kommentatören John. "Hack = murvel!" tyckte Gunilla Kinn. "Vad sägs om "radskribent"...?" undrade Gunnar. Jag fann i november att det faktiskt redan fanns ett svenskt ord för detta: Fäsör.

Med stoppur i handen klockade jag laddningstiderna för svenska nyhetssajter. Mina resultat blev välkommenterade (både i kvalitet och kvantitet). Här är de igen:

• DN.se: 14 sekunder
• SvD.se: 25 sekunder
• Aftonbladet: 18 sekunder
• Expressen: mer än 60 sekunder
• Helsingborgs dagblad (sajt): 13 sekunder
• Sydsvenskan: 7 sekunder
• Smålandsposten: 7 sekunder
• Uppsala Nya Tidning: 11 sekunder
• Dina pengar-Björn mejlar: "vi har jobbat sjukt mycket med detta och ska nu vara, typ, Sveriges mest snabbladdade mediesajt. Har mycket med bildhantering o dyl att göra." Resultat hos mig: 7 sek
• Dagens Media: 6 sekunder
• Resumé: 7 sekunder
• Vassa Eggen: 2 sekunder
Originalpostningar här och här. Laddningstider förutspår jag kommer bli en viktigare parameter under 2008, idag är det i stort sett ingen som arbetar aktivt med detta. Men det är fler än jag som irriterar sig över att webbläsaren i princip låser sig när man går in på nyhetssajter.

Ett rykte kom i svang: Forma var på väg att göra en storaffär. Någon sådan affär avslöjades inte. Jag hade s a s "fel". Kassa Eggen.

Jag skrev om tidningen Gourmet som ökade frekvensen från 6 till 8 nummer/år. Samtidigt ökade man annonsintäkterna per utgåva med 38%.

"Medieföretagen kommer under 2008 röra sig i två riktningar: fler smalare oneshots eller ökad frekvens på samtliga magasin. Alla magasin som går ner i frekvens kommer lägga ner inom 6 månader. Så ser trenden ut i resten av Europa."

Jag bloggade om kommunikationsprofessorn Gabriel Weimann och skrev "marknadsföring a la Al Qaida." En intressant text som inte länkade till eller kommenterade.

Aktuellt gjorde om sitt tv-format och blev mer fördjupande och hade en Jarl Alfredius (grattis på 65-årsdagen!) utan slips, gående i studion. En ambitiös "bakom"-sajt lyfte fram nyhetsarbetet och ökade genomskinligheten, transparensen: "Räcker det för att ompositionera, och därmed rädda Aktuellt från nedläggning? Ja, möjligen" skrev jag.

En hektisk period inleddes:
• Charlotta Flinkenberg lämnade Bonnier för att gå till Allers Förlag och starta en självbetitlad tidning.
• Anders Gerdin lämnade Aftonbladet efter 9 suveräna år och 1 uselt. Jag kommenterade: "Hans genmäle beror ju på vilken story man vill skriva. Den ekonomiska: fem plus. Det publicistiska: då får man nog ta fram skandallöpen."
•Talentum lanserade sin tidning Byggvärlden.
• Carina Nunstedt lämnade Bonnier för att starta eget magasinförlag med Anna Carrfors Bråkenielm.
• Sydsvenskan köpte Citys Skåne-edition.

Det blev december. IDG lanserade en tunn, trist pryltidning, Prylar. En riktig pannkaka till pryltidning.
Jag drog en lans för de traditionella medieföretagen:

För två år sedan hade ingen svensk dagstidning kommentarer, blogg, rss eller knappt individuella webbadresser för varje artikel. Idag är det standard. Två år!

Vi pratar om en industri som haft en motsatt affärsmodell i mer än 100 år som på mindre än 10 år ändrat den. Och på två år gått från envägskommunikation till en betydligt mer konverserande kommunikation. Affärsmodellen är förändrad från grunden och runt den har de byggt en helt ny distributionsmodell.

Dessutom tjänar de pengar på kursändringen.

Jag listade några oskrivna mediebiografier som jag gärna skulle vilja läsa och tv-manusförfattarnas strejk i USA hotar att förändra tv-mediet för evigt, "den förra strejken 1988 höll på i 22 veckor och gjorde att många tittare flydde tv-bolagen för kabeltv."

Jag skrev en lång text om hur mediebegreppet har förändrats, "det är inte längre "producerad kommunikation" som är definitionen utan "media" är något annat". Utan:

"'plats för spenderad tid'. Det som får oss att stanna kan vara nyheten men lika gärna kommentarerna, analyserna och snacket på Facebook. Eller en sökmotor för videoklipp. Eller jakten på en billig resa till Kap Verde."

"Offside-gänget" visade sin dummy till nya tidningen Filter.

Jan Helin blev ny chefredaktör på Aftonbladet. Jag skrev om herrtidningarnas förkärlek för de stora bokstäverna, VERSALERNA och påpekade att även om det är manligt med stora A så är lilla a mer läsbart.

City lade ner i Göteborg, jag förklarade varför och återkom senare med spekulationerna kring att Bonnier eller Schibsted i somras försökt köpa Metro.

Till slut valde jag ut årets bästa och sämsta i olika kategorier (årets album: Caribou), tog en resa till Afrika och kom tillbaka brunbränd och peppad. Väl mött 2008!

Jag har skrivit vad jag tror om tidningen Filters framtid på Expressen Kultur. Och om det svenska reportagets dagsform.

Där ställer jag – utan att svara på den – frågan varför journalister tycker att långa texter är bättre än korta. Et tu Brute, (passar ju bra eftersom det var jubileum för den repliken i lördags!): när min redaktör sa "skriv 2500 tecken istället för 1500 tecken" så var min magreaktion: "bra, då blir texten ännu bättre."

Här är 52-teckenversionen: "Filter är bra men behöver bli tydligare mot läsaren."

Permalänk| Av Lidbom den 2008-03-17 Kommentarer(1)

"PM och Leo satsar på webbdebatt" skriver SvD:s Martin Jönsson idag och berättar om Robert Weil och Bonniers satsning på...

Läs mer »| Av Lidbom den 2008-03-17 Kommentarer(0)