Vassa Eggen listar: Fem medie-självbiografier jag vill läsa
Igår på en Östermalmslunch sörjdes självbiografin. "I Sverige får är det bara författare som får skriva självbiografier" sa mitt lunchsällskap. "Eller politiker" sa jag och tänkte på Lars Danielssons bok som kallas "en riktig sidvändare" – inne på Regeringskansliet.
Vad som saknas är den anglosaxiska traditionen av självbiografier skrivna av de mer lagom mediekaraktärer. Utöver Bo Strömstedts utmärkta självbiografi så är det tunnsått. Sigge Sigfridssons "Chicken Race" om när Aftonbladet gick om Expressen är läsvärd men torftig. Bertil Torekull och Lars Bringerts "Äventyret Dagens Industri" gavs ut 1995, för att upprätta bilden av författarna som DI:s grundare – Hasse Olsson hade ju börjat betraktas som DI:s Prometeus! Torekull har även skrivit "Svenskan och hennes hövdingar" om sina 1001 dagar på Svenska Dagbladet, där han bland annat första gången kallade tidningen "Svenskan" i tryck. Ett riktigt borgaruppror! Mer då? Jag har inte läst Kicki Normans roman, hur anonymiserad är den? Går den att läsa som mediebiografi?
Många av de här titlarna går att köpa på Antikvariat.net. Herbert Tingsten (DN:s legendariska chefredaktör) har ju skrivit ett par band, Olof Lagercrantz har väl randat en och annan rad. Torgny Segerstedt? Stopp! Nu börjar vi gräva oss för långt bak i annalerna.
Vassa Eggen saknar dock de spännande namnen. Medier (och framförallt printmedier) har ju en sån spännande inbyggd dramaturgi: ägarna vs publicisterna, upplagan och lönsamheten, de stora politiska skeendena och – gärna – de små, erotiska skeendena på redaktionen. Här är den officella önskelistan:
1. Joachim Berner. Arbetsnamn: "Mig äger ingen – trots allt". Biografin får gärna randa hastigt över de framgångsrika DN-åren. Jag vill hellre läsa om hur "schysta"-kampanjen för Expressen kom till, togs emot, tystnaden och hur det känns att stå vid en avgrund. Dessutom: det indragna Sveriges Radio-jobbet och året på reklambyrå har säkert en snaskig kvalitet. Alla intervjuer med Berner tyder dessutom att han har den analytiska förmågan att göra det till förnämlig läsning.
2. Hans Hatwig. Arbetsnamn: "Den skamlöse" . Mannen bakom Poster, Okej, En ding ding värld och Veckans Nu har sannolikt massor att berätta. Började som diskare i Bonniers matsal som tysk invandrare på 60-talet – ja det här kan bli en riktig (korrat) "coming of age"-historia. Enligt honom själv skriver han en bok med ett avslöjande som ska få oss att "tvingas skriva om historien helt". Det låter inte alls som den mediebiografi han är skyldig oss.
3. Jonas Bonnier. Arbetsnamn: "Ung & lovande förevigt." Okej, inga sensuella Stockholmsbeskrivningar tack. Bara en story om att starta och lägga ner tidskrifter på 90-talet. Namedropping-plikt!
4. Peppe Engberg. Arbetsnamn: "Pepp". Kan ingen ge honom ett stipendium så han slipper förnedra sig med Red Pages och kan ägna sig åt att gräva upp alla minnen från 80-talet och 90-talet. Här pratar vi ändå en man som bossat runt Resumé och haft en affär med en gift Amelia Adamo.
5. Magnus Janson Arbetsnamn: "Skuggspel". DN:s "administrative redaktionschef", i själva verket chefredaktören Thorbjörn Larssons högra hand, vänstra fot och frontallob sedan både Aftonbladet och TV4. Thorbjörn Larsson är visserligen intressant men för vardaglig, det är rasslet bakom draperierna vi vill läsa om.
Bubblare! Jan Mosander Arbetsnamn: "Jag, Mosander". Sveriges Radios märkligaste och farligaste reporter.
Vilka är dina önskebiografier?
Kommentarer
ja, Olof Lagercrantz har randat en och annan rad. "Ett år på sextiotalet" bör läsas i sin helhet! Fina DN-bataljer där, inkl. elaka Tingsten-dissar.
Kommenterat av: jacob | december 7, 2007 04:11 EM
Fredrik Granlund. Arbetsnamn. Det är ni som e dom konstiga - Det är jag som är normal. Mannen bakom tidningen "Ivan" förklarar äntligen det ingen annan förstod. Varför det var världens bästa tidningsidé.
Kommenterat av: daniel | december 7, 2007 04:32 EM
Arbetsnamnen är lysande!
För övrigt är Gustaf von Platens memoarer läsvärda också - en hel del intressanta berättelser inifrån SvD (och Veckojournalen).
Kommenterat av: carl_pe | december 7, 2007 07:01 EM
Ja, von Platen! Har läst de gottiga bitarna, men mycket dammigt högerdravel att sladda sig igenom. Tänkte på den inför den här postningen, men kom inte ihåg vilken bok det var. Minns dock tydligt hur han förklarar varför och tack vare vem han alltid bär röda strumpor.
Kommenterat av: Lidbom | december 7, 2007 07:42 EM
Ursäkta en gammal messerschmidt, men - "coming of age" heter det. Det där andra är, tja, nåt helt annat. Kanske titeln på Amelia Adamos kommande, insiktsfulla biografi?
Högst på min önskelista står en svensk The Insider i kvällstidningsmiljö. Vem som skriver den vet jag inte, men kanske finns det någon Piers Morgan-klon som smyger omkring i lappad manchesterkavaj och tofflor?
Kommenterat av: Anna R | december 7, 2007 08:56 EM
Gick lite snabbt där... ändrat!
Pelle Wendels biografi hade varit kul att läsa, och om Per Gunne fört bra dagbok över livet kan han nog snyta ur sig en bra biografi vart det lider.
Kommenterat av: Lidbom | december 7, 2007 09:42 EM
Lysande blogginlägg! Jag funderar sedan en tid på just den här frågan, fast ur eget perspektiv: Om jag ska skriva en biografi om någon, vem fan skulle det vara?
Anderz Harning skrev jag en uppsats om på universitetet. Eftersom ingen a) bryr sig om honom i dag och b) fattar hur skicklig han faktiskt var som författare, inte bara rabulist, så skulle det kännas som bortslösad tid. Eller kanske tvärt om...?
(Mediepersoner som det behövs böcker om, i dag eller i framtiden, men som jag av olika skäl inte vill skriva om: Jan Wifstrand, Per T Ohlsson, Blogg-Johan Larsson, Ebba von Sydow, Peter Hjörne, Linda Skugge och sist men verkligen inte minst Pelle Törnberg. Den som vill ha en insider's account från kvällstidningsvärlden borde be Per-Anders Broberg skriva om Expressen.)
Den som mejlar mig med ett förslag som jag sedan går i gång på får en flaska whisky. Levererad till dörren, vart som helst i världen. Jag lovar!
Kommenterat av: Andreas Ekström | december 8, 2007 03:27 EM
Intressant inlägg! Jag skulle verkligen också vilja läsa fler mediesjälvbiografier.
Läste med behållning "Bonniers, en mediefamilj" av Mats Larsson (en avhandling från handels), för att få lite bakgrundshistoria. Sen har jag i min bokhylla Lisbeth Lundahls "Amelia Adamo - sex recept för framgång" som jag hittade på loppis. Ska läsa den så fort jag får tid.
Du undrade om Kicki Normans roman: tyvärr är den snudd på outhärdlig att läsa. Jag gillar henne som artikelskribent, men romanen är en tunn soppa, som känns cyniskt hopkommen: "om jag skriver om tjejtidningsjobb, skor, väskor och champagne får jag nog en chicklit-hit". Jag kan inte heller säga att den funkar som mediaskvaller i nån högre grad.
Kommenterat av: Magazine girl | december 9, 2007 10:34 FM
Den bästa bok som skrivits om svenskt tidningsliv är Anders Ehnmarks "Karamellkoket". Tror jag, bör tilläggas. Född typ tio år efter att den skrevs – men förutom några kapitel i Bengt Michaneks "Murvel" har jag inte läst någon bättre beskrivning på vad journalistik faktiskt handlar om.
Kommenterat av: Eriksson | december 9, 2007 01:28 EM
Min gamle far Svante Löfgren, snart 90 år, har just kommit ut med sina memoarer på eget bevåg.
Hemma För Gott- om 80 år i Press och Radio.
Intresserade kan se mer på www.svantelofgren.se
Kommenterat av: Claes Löfgren | december 11, 2007 07:17 EM