Ointelligent haveri från Economist
En sak som alla som gör tidning på tunt papper lockas av är livsstilsannonsörerna. De förmodas betala mer (inte alls alltid sant) och ger tidningen en lyxigare känsla (sant). En lång radda tidningar som försökt: från brittiska Observer till svenska Ny teknik. Nu försöker även The Economist.
The Economist är förmodligen världens bästa tidning. Men i sin lyxiga, halvårstidning Intelligent Life sjabblar de till det ordentligt.
Annonserna finns där, men nivån imponerar inte: de är för få och saknar den rätta superlyxkänslan. (Det är ju ändå det som gör The Economist så sexig: att det annonseras för nya finansministrar och hemliga Schweiziska banker.)
Tidningskonceptet sträcker sig inte längre än att vilja vara lyxig: bilar, dyra klockor och exklusiva resor. Ibland blixtrar texterna till, som i texten om modeveckornas död.
Formgivningen är obegåvad och trött. Hade den legat gratis på ett kafé i Jönköping hade det på sin höjd uppfattats som "habilt".
Tidningen måste betraktas som ett haveri. Kanske är det också därför som The Economists logotyp är så liten på omslaget.
Hade de varit stolta hade den definitivt varit större.
Kommentarer
Ja, vilken soppa.
Idehöjd? Obefintlig. Mest gamla, redan omskrivna, trötta saker.
Formgivning? Som årsredovisningen för ett mellanstort svenskt börsbolag.
Texter? Se ovan.
Bilder? Total autism – ryggar, tomma läktare, har Moncles satt en trend här?
Det här var till och med sämre än toapapper, som man i alla fall kan torka sig med.
Men en sak gillar jag: att man på chefredaktörens bylinebild kan se en flarra skumpa i vänsterhörnet. Kanske tömde han den, och några till, i n n a n han var färdig med första numret?
Kommenterat av: Mattias Göransson | september 13, 2007 02:40 EM
The Economists Intelligent Life må vara värdelös, men allt annat den tidningen gör är genialiskt. Ta ljudversionen av veckomagasinet som de introducerade för ett gäng månader sedan. Artiklarna, som är sjukt välskrivna, höjer sig ytterligare ett snäpp i uppläst version. Bara det att en person läser rubben, en annan ingressen och en tredje löptexten får mig att njuta. De slår fantamej BBC på fingrarna. The Guardian försöker hänga på med en massa mp3-content, men ljudet är ofta superrisigt (NY Times har vettigt ljud men tråkiga program och BBC gör bara radio utan musik).
Leta för all del upp den underbara Guardian-diskussionen där Stephen Fry och Chrisopher Hitchens slaktar religion.
"I am not an atheist, I am an antitheist".
Kommenterat av: Paul Bogatir | oktober 4, 2007 03:34 EM