Torsdagsläsning 23 augusti
• När alla andra lägger ner sina papperstidningar och/eller satsar på webben så skruvar Business Week den annorlunda. Tidningen kommer från november ge ut en månadsversion (den vanliga varianten är eh.. veckolig) som är nischad på Boston. Business Week växte 1,2% på upplagemarknaden (konkurrenterna faller, generellt) och det är framförallt i lösnummerledet som tidningen växer (+26%), för tidningen som är till stor del beroende på prenumeranter. Läs mer om caset hos Adage.
• Nu krisar det för de nationalistiska britterna. Som jag skrivit om tidigare så befinner sig den brittiska tidningsmarknaden i kris och förlagshuset Emap försöker sälja ut delar av sina tidningar. Italienska Mondadori (med Berlusconi) och franska Lagardère är intresserade - men det skulle innebära att 7 av de 10 största titlarna var utländskt ägda (mot dagens 5 av 10). Brittiska magasinägare saknar uppenbarligen talangen att göra brittisk media. Läs mer om storyn hos Magforum.
• A propos: svenska distributören Interpress har gjort oss den tjänsten att börja sälja brittiska Grazia. Tack.
• Nu går det bra för Bonnier i Norge: nylanseringen Bolig Pluss sålde obegripliga 70 000 exemplar av sitt förstanummer, enligt förlaget. Läs mer propaganda hos Propaganda.
• Sökningar på Google via mobiltelefoner ökade med 35% mellan maj och juni, säger Google. Orsaken är att det lanserades en Iphone. Läs hos Lost Remote.
• Klassiska American Journalism Review hotas av nedläggning skriver Greenslade. Utöver en kostsam juridisk process så har "framväxten av mediekritik på webbar och bloggar biddragit".
• Kort: användandet av internet är nästan lika utbrett som tv-tittandet. Värt att notera är att på webben så står tv-bolagens andel av tv-tittandet för 33%, mindre än Youtube och bara lite mer än Google och sociala nätverk i USA. Läs mer hos Buzzmachine.
• Och avslutningsvis: Resumés intervju med Metros svenske chefredaktör Per Gunne är underbart underhållande. Eller vad sägs om följande:
- Kampen om vilken gratistidning som är störst, Metro eller Stockholm City, är inget annat än kukmätning på chefredaktörs-nivå. Vi är visserligen störst, men i ärlighetens namn skulle en apa kunna göra landets största gratistidning. Det är bara att låta tryckeriet tugga en timme extra. Att få till en gratistidning som gör vinst är en annan sak. Fråga bara Punkt SE.








