Eliten är för liten
Äntligen kom Fokus första bokslut och belackarna som länge cirklat kastade sig nu över nyckeltalen. Utsvultna gamar. (Läs Dagens Media och Resumé). Det var rolig läsning tyckte alla – utom gissningsvis finansiärerna.
18 miljoner kronor back 2006 gör att varje utgåva gav ett minus på 418 000 kronor. Det ger en månatlig burnrate på 1,5 miljoner kronor. Boo.com-nivå!
Tidningens produktionsvärde är högt (se bara Jens Assurs hänförande golf-jobb i sommarnumret!) och journalistiken ambitiös. Varje sida kostar dryga 17 000 kronor att publicera (räknat på 43 utgåvor, 40 redaktionella sidor/utgåva och den totala kostnaden 29 miljoner). Inte ens Bonnier publicerar så dyra tidningar.
Den till synes dyra satsningen är för att stärka varumärket, säger VD Lars Grafström till Dagens Media.
- Vill man nå den läsekrets vi vänder oss till, beslutsfattare och opinionsbildare och de eftertraktade annonskontakter de utgör, så tar det tid. De är kräsna och har gedigna läsvanor och vi måste hitta en lucka för att ta oss in och bygga vårt varumärke."Dessvärre lär den tänkta "läsekretsen" (fiiiina tiiiiidningar pratar inte om "målgrupper") inte vara särskilt mycket större än de 28 000 som läste tidningen enligt senaste Orvesto-mätningen. I den målgrupp Lars Grafström beskriver är Fokus top-of-mind under SvD och DN.
Nä. Eliten är helt enkelt för liten.
Dessutom är ju inte något hat folkligare i Sverige än elit-hatet. "Att sparka uppåt" är en folksport. Hög utbildning, New Yorker-prenumeration och gåslevervanor är inte något svensken koketterar med, annat än i säkra sällskap. Att snobba sig med vinkunskap går kanske an i Stockholms innerstad, men rulla ut på landet, i Sverige: där är xider större än sangiovese.
Elitprojekt i Sverige har helt enkelt svårt att få fäste. I Tyskland, USA, Polen, Österrike och Storbritannien har Fokus gelikar det betydligt enklare. För att inte tala om Finland, där nyhetstidningen Suomen Kuvalehti går som tåget.
Kombinationen "liten elit" och "högt elitförakt" gör att Fokus marknad, hrmpf förlåt läsekrets, lär förbli minimal. Inte heller annonsörerna har hittills lockats av den lilla men inflytelserika läsekretsen. Futila 100 000 kronor per nummer i annonsintäkter är löjligt lågt.
Det har nu gått 1,5 år av Fokus finansiärers utlovade tre år. Ett projekt som med tom durk tömmer 1,5 miljoner kronor i månaden kräver en ägare med is, samarin och mer is i magen. Hittills tycks finansiärernas tålamod intakt.
Varumärket är värt betydligt mer än prenumerationsstocken. Frekvensen (43 utgåvor/år) gör burnraten onödigt hög. Läsarna – även den betalningsvilliga eliten – byter papper mot webb. Efter tre år, nästa höst, lär det göras en ordentlig utvärdering. Räkna med fokus på dessa tre problemområden.
Kommentarer
Jag tycker att även om produktion och amition är hög så kommer den ingenstans. Reportaget om Maud tex, dyra bilder och en tydlig ambition att berätta en historia, men hela artikeln ju är bara det, ingen substans eller analys alls. Känns som artiklarna bara är fyllnad utan någon sorts poäng. Alla smånotiser är ju också beklämmande dåliga.
Kommenterat av: Mattias | augusti 6, 2007 01:39 EM
Man borde starta en kampanj för mer elitism.
Kommenterat av: deep.ed | augusti 6, 2007 01:44 EM
Måste säga att jag inte begriper någonting – vare sig av Lars Grafströms uttalande, eller Lidboms text. På vad sätt är Fokus »elit«? Och »ambitiös«?
Jag gillar Vassaeggen, men det här var rappakalja. (Inte minst att eliten skulle byta papper mot webb – när det gäller nyheter, ja, men inte fördjupning. Interpress sålde 20 procent fler exemplar i fjol, Tidsam 2, om jag inte minns fel. Siffror från USA visar också att reaktiva medier tappar mot Nätet, men inte specialicerande/fördjupande. Varför jag hänger upp mig på detta förstår ni om ni läser det nedanstående.)
Problemet med Fokus är ju att den är så lite över huvud taget. Produktionsvärdet är lågt, den journalistiska ambitionen svårfunnen. Tidningen är huvudsakligen reaktiv, och sysslar främst med återgivning och ansamling av redan kända fakta. Därför hamnar den på samma planhalva som dagstidningarna, och fungerar inte som (specialiserande/fördjupande) magasin. Kan man dessutom inte erbjuda mer (av den reaktiva varan) än vad DN och Svenskan erbjuder på helgerna så har man ett i princip omöjligt uppdrag.
Vi på Offside researchar sedan ett halvår tillbaka ett nytt tidskriftsprojekt, och en vanlig fråga i olika sammanhang är om vi ska göra »en Fokus«, fast djupare. »Tvärtom«, svarar jag och berättar sedan hur Fokus fungerat som studieobjekt – i rent omvänt syfte.
Exakt som som de gör, men tvärtom, gör man helt enkelt ett fungerande magasin.
Jag hoppas kunna visa vad jag menar mer konkret i en tidningsbutik nära dig – så småningom.
Kommenterat av: Mattias Göransson | augusti 6, 2007 02:45 EM
Jag tänkte nämna Offside som ett bra exempel, reportaget om liberiaspelarna i sverige tex. Mycket bra!
Kommenterat av: Mattias | augusti 6, 2007 02:57 EM
Jag skulle kunna förtydliga min text in absurdum.
Men jag hoppas ffa att jag inte uppfattas som någon tillskyndare av Fokus? Jag har kritiserat den sedan lanserades, och långt innan dess.
Kommenterat av: Lidbom | augusti 6, 2007 03:01 EM