Det här får mig att tänka på när jag gjorde min journalistpraktik på en mindre landsortstidning i min hemstad. Där regerade annonssäljarna och det pågick ett regelrätt krig mellan dem och redaktionen. En svart lista existerade på företag som redaktionen inte fick skriva om – eftersom de valt att annonsera i stadens gratistidning. Att skriva negativt om ett företag som betalade dyra annonser var inte heller att tänka på.

Det sorgliga var att detta beteende var ivrigt påhejade av ägarna, vars prioritet låg på att tjäna pengar snarare än att göra en bra tidning.

Och läsarna? Jag vet att de flesta ser igenom just denna tidnings falska, glatta yta.

Det låter ju fullständigt vidrigt! Så illa har det inte varit på någon av de redaktioner jag jobbat på – däremot brukade säljarna på en landsortstidning bli sura på ett mycket obehagligt sätt när man dissade annonsörernas önskan att bli placerade bredvid en liten positiv, redaktionell text om företaget i fråga.
Folk är väl korkade överallt, antar jag.

Kommentarerna här är ett tydligt tecken på att ägare och chefredaktör sällan bör vara samma person.

I vilket fall som helst ska ju inte annonskontakt/säljare och chefredaktör vara samma person. Just nu distribueras en mycket märklig tidning, Vroom, för bilbranschen ut till en massa hushåll och där är situationen just sådan.

Det är i denna tråd(se länk nedan) nu kännt vem den smått besvikne annonsören är.
Trist att han reagerar som han gör, men inihelvete löjligt av Bike att lite smått "hinta" om vem det är genom att visa en del av företagets logga.
Antingen lägger man alla korten på bordet eller så gör man det inte. De skulle kunna sköta det snyggare än med sådan gissninglek-fasoner. Säga A men inte B

Det verkar som att Bike var tvugna att göra så för att få tyngd i denna sak samt att få deras objektivitet bevisad genom att visa att det inte var en påhittat historia samtidigt som de förstod att det kanske inte heller är helt rätt att publicera alla uppgifter.

Linus