I Sverige är det allra värsta att jobba på en lobbybyrå. Lobbyister är Sveriges lawyers – ni vet: inga bromsspår framför en överkörd lobbyist.

Att ta anställning för en lobbybyrå beskrivs som att "gå över till den andra sidan" eller "jobba åt djävulen" – där har de pr-skickliga byråerna helt misslyckat. "Lobbyism" skulle behöva en akut image-tvätt.

Men den som lider av lobbyfobi borde ha ett större problem med att statsapparaten bitvis direktrekryterades från lobbybyråerna (som Neo redogjorde i ett reportage förra sommaren) efter den borgerliga valsegern. Eller att en stor skärv (s)-tjänstemän gick till lobbyvärlden efter valförlusten (läs Resumés lista). Om detta debatteras dock föga.

Faran med att blanda ihop "politik och strategisk kommunikation" (läs Mikael Giljam hos SvD) finns helt enkelt på närmare håll. Lobbyism – som även Amnesty, Ecpat och Naturskyddsföreningen sysslar med – behöver diskuteras.

Nu bygger mediebilden på att lobbyism skulle vara djävulens redskap och Göran Persson dess hovtraktör. Det är bara förenklade nonsens-rubriker.

Metafrågan är förstås: Vem tjänar på att debatten inte förs?

Jag har skrivit vad jag tror om tidningen Filters framtid på Expressen Kultur. Och om det svenska reportagets dagsform.

Där ställer jag – utan att svara på den – frågan varför journalister tycker att långa texter är bättre än korta. Et tu Brute, (passar ju bra eftersom det var jubileum för den repliken i lördags!): när min redaktör sa "skriv 2500 tecken istället för 1500 tecken" så var min magreaktion: "bra, då blir texten ännu bättre."

Här är 52-teckenversionen: "Filter är bra men behöver bli tydligare mot läsaren."

Permalänk| Av Lidbom den 2008-03-17 Kommentarer(1)

"PM och Leo satsar på webbdebatt" skriver SvD:s Martin Jönsson idag och berättar om Robert Weil och Bonniers satsning på...

Läs mer »| Av Lidbom den 2008-03-17 Kommentarer(0)