Alfaläsarna
Svenska Dagbladet skrev igår söndag om Kristdemokraterna. Till sin hjälp tar skribenten (Per Ericson) en Time-artikel som Jan Gradvall beskrivit här ("Bonus nr1").
Teorin är som följer: En framgång påverkas av de mest hängivna fansen, alfafansen. Om de "buar finns risken att hela flocken påverkas."
En yttring (såväl kristdemokratisk som popkulturell) har en grupp fans. Bland dessa finns de mest hängivna och de är mycket tongivande. Ska en yttring lyckas krävs att alfafansen är med på noterna. I kd:s case: "några framgångsrika lokalavdelningar, en uppsättning aktiva bloggare, en handfull vänligt sinnade opinionsbildare på riksplanet".
Mediala alfafansen bör också smörjas. Ju mer nischat desto viktigare. Jag har bland annat jobbat med specialtidningar och använde en pyramidmodell (läs mer när jag skrev om Elle Puls). Om inte de i toppen godkänner tidningen kommer ingen nedanför ge den sitt samtycke. En nischad produkt måste alltså först och främst tilltala alfafansen.
Nåja. De framgångsrika exemplen ovan orienterar sig efter den här insikten. Ju bättre de känner sina alfaläsare desto större chans att tidningen, magasinet, sajten eller tjänsten får stora horder efterföljare.
För vem vill läsa ett biltest som inte en bilexpert respekterar?
(På bilden en phalanx.)









Kommentarer
Det stämmer. Ett annat exempel är biltidningen Drive som du skrev om. Utan att alla ens läst den så fick den en töntstämpel av alla zatzymuppar. Och vad hände? Jo, den gick i graven...
Kommenterat av: Magnus | maj 23, 2007 01:52 EM
Lite där är problemet med TTG:s Plus och framgångsfaktorn för Amelia.
Kommenterat av: Lidbom | maj 23, 2007 03:24 EM