Torsdagsläsning 5 april
• Knut på omslaget!
• Economist skriver en läsvärd text om Sam Zells köp av Chicago Tribune-huset. "Om nyhetstidningen är död så är liken märkligt populära" – privat ägande som gränsar till filantropi är på väg in (och jag skrev om tendenserna vid McClutchy-köpet, läs här.)
• Snabbläddring i nya tidningen Drixx. Sidan 22-23 är ett ingångsuppslag för en artikel om kocken Marcus Samuelsson. De bilderna är gryniga och skadade av någon slags digitalkamerafel och flammar osmickrande i r-g-b. På detta oläsliga, trådsmala vita bokstäver. Det är oläsligt men inte ohjälpligt (till nästa nummer). Däremot är nog den här nischen med "löntagarfinansierad blingbling"-media (som skulle få Sisela Lindblom att gå upp i sömmarna) stendöd. Att förstauppslaget är en Hästen-annons, ökända för att betala nada, zilch för annonser – säger allt. Okej, Drixx är gjort än Xoxo men lika många x.
• "Medieindustrin handlar inte längre om att skapa eller ens distribuera innehåll. Det handlar om att kontrollera plattformarna som skapar en marknadsplats för innehåll och annonsering. Vad är "sök" annat än en stor marknadsplats för innehåll" skriver Scott Karp på Publishing 2.0.
• Ny tidning: Friidrottaren. Jag är – precis som i november – kritisk till om Interpress är den bästa säljkanalen för den här sortens tidningar. Det är kanske den enda lösnummerkanalen, men eftersom upplagan sannolikt hamnar under 1000 ex, kanske snarare 700 ex så blir det en väldigt dyr marknadsföringskanal.
• Det har uppstått en diskussion om Fokus-journalisten Torbjörn Nilssons arbetsmetoder. Han berättade på ett seminarium i Örebro om att han använder Google Maps och andra databaser för att rekonstruera miljö- och personbeskrivningar. Debatten har fått nytt liv i den här Journalisten-artikeln.
• Trenden med gratistidningar som kompletterar sin gratisupplaga med lösnummerförsäljning fortsätter: tidigare Odd at Large och Pause. Nu är det förlaget First Publishing som låter sin Onoff/Siba/El-giganten/Audio & Video/Power-kundtidning Digital stuff gå i butik.
• Förresten: en läsare påstår att DN Påstan – som i mellansverige är en skuren tabloid – är oskuren i syd. Stämmer detta? Och hur länge har denna DN Bostad-ifiering pågått?
Kommentarer
"Nils Funcke, tryckfrihetsexpert och chefredaktör för Riksdag & Departement, är hårdare:
– Jag tycker att förfarandet är rent bedrägligt. Man låter dramaturgin spela så stor roll att källkritiken kommer i andra hand. Man litar på andra som kan ha tagit fel. Om man inte har varit närvarande ska det tydligt redovisas för läsarna. Sedan kan man fråga sig om det verkligen är nödvändigt med dessa miljöbeskrivningar i ett sådant här reportage?"
Åsikter som denna är en av anledningarna till att dagstidningar är på nedgående. Vissa borde nog ha blivit forskare snarare än journalister.
Kommenterat av: Anonymous | april 5, 2007 10:06 FM
Knut vem?
Kommenterat av: Nicke | april 6, 2007 09:58 FM
Nä men va? Knut!
Kommenterat av: Lidbom | april 6, 2007 10:05 FM
Jepp, tyvärr stämmer det att alla som får sin På stan från Boråstryckeriet får en oskuren variant eftersom de inte har den skärmaskin som behövs...
Har varit så ett par månader tillbaka och lär nog fortsätta så är jag rädd. Om det inte blir läsarstorm förstås?
Kommenterat av: På stan-Elin | april 7, 2007 09:14 EM
Jag erkänner att det var Knut som fick mig att välja just VF när jag skulle köpa ett magasin häromdagen... Och oj, vad besviken jag blev när jag insåg att omslaget bara var ett montage! Leo och Knut har aldrig mötts. Får man göra så? (Omslaget är inte montage-märkt, men det förklaras med små bokstäver inne i tidningen.)
Kommenterat av: Gunilla | april 12, 2007 11:29 FM