En viktig journalist är en citerad journalist
Formeln är naturligtvis tounge-in-cheek men avslöjar också att grävande journalistik inte bara handlar om det stora avslöjandet eller att vara först, utan om metoderna. Och effekten.
Därför är kungarna på Gräv 07 Joachim Dyfvermark, Sven Bergman och Fredrik Laurin. Inga grävande journalister har skapat så många TT-flashar som de, de senaste åren. Deras chef Nils Hansson och de övriga Uppdrag Granskning-redaktörerna är uppburna som faraoner här. När de gjorde entré på Presspuben i fredags vände sig alla om, lagom blaserat.
"Jag måste gå" säger den nybakad journalisten Sara som jag pratar med på lördagens Guldspadefest. "Det är efterfest hos dom." Hon pekar på Joachim Dyfvermark och Sven Bergman. "De kan lära mig saker."
Att befinna sig i deras kretslopp ska ge någon slags helbrägdagörande kraft. Hoppet lever om att en dag uppnå den status som man bara får genom medialt genomslag, bli en viktig journalist. Kanske få jobba åt Uppdrag Granskning.
En grävarbetsledare konstaterar krasst: "Det är så vi mäter våra reportage: effekten, genomslaget – hur många andra som tar upp det. Och det är ju både på gott och på ont."
När Martin Ådahl från Fokus pratar om det stora svenska reportaget så är det genomslaget i andra medier som är måttet på hur bra reportaget är. "Ibland förstår man inte varför det inte blir nyheter och andra gånger vet man ju att det kommer få genomslag." Som när Helene Eduards gick ut i Fokus och dementerade den påstådda kärleksaffären med Lars Danielsson.
En kvinna i publiken frågar om det finns risk att förlora kontakten med läsarna, det som berör vanligt folk. En möjlighet att journalistiken blir akademisk. Den frågan lämnas hängande.
På Gräv 07 handlar det till liten del om att beröra läsaren och tittaren. Det handlar mer om att få genomslag i andra medier, bli läst, uppmärksammad, älskad av varandra.
Misstron mot magasinjournalistiken är därför hyfsat kompakt.
När priset för bästa Gräv i Tidskrift ska delas ut inleder konferencieren Arne Holmberg från Sveriges Radio Örebro med att säga:
"Nu till en kategori som ofta kallas reklamjournalistik. Men om man tar bort några bokstäver där får man något som kanske bättre beskriver det: ramjournalistik."Därefter delar han ut priset till Affärsvärldens Aktietorget-gräv.
Några skakar på huvudet över Arne Holmbergs inställning till tidskrifter. Medan en folkhögskolestudentska påpekar att det är exakt vad hennes lärare säger: "magasin sysslar med reklamjournalistik."
Magasinsjournalistikens låga status bland journalistskrået handlar ju inte om att det saknas fördjupande, grävande och tidskrävande journalistik eller hängivna, kunniga journalister. Men i ett sammanhang där effektvalutan är medialt genomslag står sig magasinen slätare.
Magasin mäter inte effekten i det mediala genomslaget utan tittar hellre på om det berör och engagerar läsaren. Magasin sneglar gärna på upplagan, därför att en läsare som blir berörd köper tidningen.
Men i slutändan väger andra saker tyngst. Om Leif Pagrotsky dyker upp i hotellobbyn och vill ha efterfest i rum 212 då kan du ha TT-flashat och citerats i oändlighet. Du kan ha byggt hur många excelark och mappsystem som helst. Du kan heta Nils Hansson och du kan t o m äga nattens baginbox.
Ministerfällning till trots – ministermingel väger tyngst.
Post Scriptum: Joachim Dyfvermark, Sven Bergman och Fredrik Laurin har gjort många enormt bra jobb som berör och inte fått stort genomslag, som TV4-jobbet om de utvisade egypterna där det dröjde ett tag innan andra medier hakade på. Jag har största respekt för Uppdrag Granskning.
Och jag träffade utan undandtag oerhört intresserade, engagerade och trevliga journalister, fotografer och studenter under Gräv 07.
Kommentarer
Jäkligt bra post. Tack för din grymma blogg. Kan inte sätta fingret på varför - men jag håller med dig. Men om vad håller jag med dig? Kanske mest om känslan av att journalistiken ibland blir en självbelönande värld.
Förvånande ofta stöter man på journalister som är just "journalister". De har glömt av att de är bevakare, objekt och subjekt blir sammanblandade begrepp. Detta är ett allvarligare problem än man kan tro, det skadar på sikt demokratin och journalistikens granskande funktion.
Men. Det måste betonas att bloggvärlden pekar på en helt annan utveckling. På bra bloggar utvecklas tankar som helt enkelt inte får plats i de vanliga medierna - och som på ett märkligt sätt faktiskt kan vara viktigare än vad som sägs i Uppdrag granskning.
Ursäkta om jag uttrycker mig grumligt, men det är ju bara en jäkla kommentar, eller hur?
Kommenterat av: Staffan | mars 25, 2007 01:46 EM
Som vanligt blir jag provocerad av att läsa om alla dessa fiiina journalister och deras ogina inställning till sina mindre fina kollegor. Hur gick förresten snacket på plats om Expressens pris? Deras Boreliusgräv var ju gediget, men bloggaren Magnus Ljungkvist var ju först med många av uppgifterna.
Kommenterat av: Redaktörn | mars 25, 2007 06:00 EM
Det snackades inte så mycket om det, folk söp och raggade mest. Jag pratade lite med Cecilia Garme om relationen till bloggosfären. Men i mina ögon är det inte så mycket att säga. Bloggaren var först, men det var inte han som fick henne fälld. Det var Expressens stora (upp mot 10 personer jobbade på det) grävande granskning. som fällde henne.
Mer om det här imorgon.
Du hade f ö platsat vid vårt bord – vi var ett gäng bittra magasinsjournalister som satt inträngda i ett (trevligt) SVT-bolster. Vi drack vin och var animerade. En av oss förföljde konferenciern ner i kulvertarna under scenen och ställde honom mot väggen. Storslaget!
Kommenterat av: Lidbom | mars 25, 2007 06:06 EM
Vadå "som fick henne fälld"? Är det en journalists uppdrag, att vara en dömande instans? Bloggaren hittade NYHETEN först, det borde vara vad som belönas.
Kommenterat av: mia | mars 25, 2007 10:20 EM
Mia: • Expressen/Magnus dömde inte Borelius, det var hon själv som avgick. • Guldspaden delas inte ut till den som snabbast publicerar nyheter.
Jag ska utveckla mina tankar imorgon, kom gärna tillbaks då. (Och kul blogg du har! Och bra! Jag stod och propagerade för satir som grävmetod i lördagskväll. Mer sånt!)
Kommenterat av: Lidbom | mars 25, 2007 11:04 EM
På pricken, och bra föreläsning på Gräv också.
Efter att ha upplevt fem guldspadefester, varav en tyvärr spiknykter, och sett samma hårda tevekillar gå upp sist på scen varje år för att ta emot folkets jubel så börjar det kännas aningen monotont.
Det häftigaste grävet i år stod den alltid lätt föraktfullt behandlade kategorin "mindre tidning" för: Torkel Omnell och Malin Öhrlund, Norrbottens-Kuriren som avslöjade Obolskandalen.
…annars var väl Paggans discodans i sen timma den stora behållningen, tycker jag. Och Marjasin förstås. Udda. Och Figge. Smart drag att möta drevet när drevet var nere för räkning.
Kommenterat av: Anna R | mars 25, 2007 11:44 EM