I brist på egen blogg våldgästar jag din:

Jag trodde att jag älskade att resa. Jag trodde att det var ett stort intresse. Många av mina vänner har uppfattat mig just så, men jag är inte säker på att de har rätt längre. Vad är dealen med de svenska restidningarna?

För jag tycker ingen av dem längre känns angelägen så frågan är vad jag söker egentligen. Och även om det kan vara intressant är jag nästan (bara nästan) mer intresserad av vad alla som köper resetidningar är ute efter.

Det finns ju tre självklara.

Res är Sveriges första restidning. Den är snygg, förutsägbar och tråkig. Den tappar ständigt och verkar inte veta alls vad den ska göra för att hänga med. De testar försiktigt att förändra sig, men fegar och vågar inte ta steget. Att redaktionella personalen även skriver reklambilaga för Thailändska turistbyrån gör inte det hela fräschare.

Allt om Resor är Bonnier, med andra ord allt om resor för de som inte är intresserade av resor. Fördummande, förenklat, trist och meningslöst. Spanien, ja paella och tapas, det visste jag.

Vagabond är den som på pappret ser ut att ha mest existensberättigande, så är de också största restidningen. De säljer sig inte och står för konsumentjournalistik, men att köpa en Råd & Rön för resor räcker inte. De klarar inte att överraska, kanske precis det som jag vill ha ut av både resa och läsning om resor.

Så vad är det? Har jag tappat reseintresset eller är tidningarna för dåliga?

Hm, tycker i och för sig att RES har varit kul på sistone - gillade verkligen Anders Rydell-grejen om Second Life i höstas – och Vagabond ska ju precis lansera en helt ny look, så det här känns inte som en post som är helt grundad i nuet. Men likväl mycket intressant. Vad skulle till exempel Vagabond göra för att överraska dig E?

Jag tror nog Res största problem är att de inte riktigt vet vad de vill ge läsaren. Deras form talar tydligt om det här avskalade, vackra, inspirerande, men innehållet spretar. De hade först all fakta i slutet av tidningen för att den skulle vara samlad där, men det går dom numera ofta ifrån i praktiken. Samtidigt har de allt fler plockiga reportage med listor och småtexter, men det passar inte alls in i deras avskalade form.

Initiativen till förändring är lovvärda och ett måste, men de gör det inte fullt ut, vilket jag tror krävs.

E: Upprepar Didriks fråga, eftersom jag är väldigt intresserad. På vilket sätt skulle Vagabond överraska dig? Jag tycker ofta att det där med att magasin inte överraskar är den allra vanligaste och enklaste slentriankritiken mot tidningar. Eller är det bara en formfråga?

Var tvungen att kolla igenom senaste Vagabond innan jag svarade:
Jag har tyvärr svårt att sätta fingret på Vagabonds svaghet, så risken finns att det enda jag presterar är just enkel slentriankritik. Jag tror att en översyn av formen (som också är planerad där) kan göra mycket.

Min upplevelse av Vagabond är att den görs för mycket på rutin. De har en mall och tänker inte mer än så. "Jaha, jo det här ska vara med också". Tycker också formen har tappat i uttryck det senaste året, man vågar mindre och mindre och låter inte formen vara en del i upplevelsen, den ska inte synas. Den känns lite jämntjock i sin presentation, inget riktigt tempo.

Jag hade aldrig hört uttrycket magalog. Jag fattar lite långsamt nuförtiden men omfattar det här uttrycket i stort sett alla tidningsmagasin. Jag läser alltid från mat- till inredningsmagasin, ja, det man kallar livsstilsmagasin. Kvalificerar de sig som magaloger?