Tidningen People har gått från klarhet till oklarhet. Först lanserad som en A6-tidning med bilder på vanligt folk som tipsade om sina favoritställen i stan (Stockholm). Ett underbart upplägg som funkade väldigt bra redaktionellt. Utmixat med shoppingtips och evenemang så var det en bra guide till stan.

Jag skrev i mars att "numera är det /.../ mer vanligt tidningsmaterial. Det är en utveckling som säkert kommer av att det går bra för tidningen, men kan också stjälpa".

Nya People har mer innehåll som liknar till exempel Odd at Large. Ganska slätstruket material om "fulsnyggt". Tidningen blir istället som bäst när folket på gatan får resonera kring fulsnyggt.

Framförallt är tidningen dubbelt så stor, A5. Tidningen lär bli mer svårdistribuerad och känns mer som en jag också-produkt. Framgången med tidningen har – gissar jag – skapat en liten hybris hos redaktionen. Steg för steg lämnar de bakom sig det som de var bäst på. Det borde f ö bli olagligt att använda typsnittet Rosewood.

Överlevnadsknep: tillbaks till kärnverksamheten: snacka med folk.

I närheten: Rakel Chukri skriver i Sydsvenskan om magasinet The Book, en bibel i lifestyle-magasinstuk. "När Bibeln förvandlas till glassigt magasin blir religionens kris tydlig."

Jag har skrivit vad jag tror om tidningen Filters framtid på Expressen Kultur. Och om det svenska reportagets dagsform.

Där ställer jag – utan att svara på den – frågan varför journalister tycker att långa texter är bättre än korta. Et tu Brute, (passar ju bra eftersom det var jubileum för den repliken i lördags!): när min redaktör sa "skriv 2500 tecken istället för 1500 tecken" så var min magreaktion: "bra, då blir texten ännu bättre."

Här är 52-teckenversionen: "Filter är bra men behöver bli tydligare mot läsaren."

Permalänk| Av Lidbom den 2008-03-17 Kommentarer(1)

"PM och Leo satsar på webbdebatt" skriver SvD:s Martin Jönsson idag och berättar om Robert Weil och Bonniers satsning på...

Läs mer »| Av Lidbom den 2008-03-17 Kommentarer(0)