Kanadas mansmagasin – från Donald till Paris
Igår klappade det kanadensiska mansmagasinet Toro ihop. Sedan 2003 har magasinet mixat undersökande journalistik och modefotografi – och blivit prisad för den. Och självklart även fått pris för sin hänförande form.
Bara omslaget är en egen skola. Är inte Kanada lite amerikas holländare? Det är lite ordnung och lite stilren design – fast på engelska?
Toro var den enda kanadensiska konkurrenten till GQ och Esquire som "bedrev lång journalistik", står det i dödsrunorna. 25 anställda miste jobbet – en ganska rejält stabad tidning med andra ord.
Närmste konkurrenten Driven var snabbt ute och förklarade att de "är inte en Toro". Driven är mer en pryltidning, lite som crashade Cargo, döda Vitals och dåliga/nedlagda Sync.
Istället följande tuppiga uttalande:
"Misslyckandet för vår främsta konkurrent får oss inte att tro att män inte vill läsa om produkter, utan att trots att de erbjöd en kvalitetsprodukt så misslyckades Toro med att erbjuda exakt vad män är intresserade av."Toros omslag känns som sagt häpnadsväckande kreativa. Jag tänker på Jack, Loaded-James Browns magasin från 2002: A5-format med tecknat omslag a la 70-tals-skräpdeckare. Jack segade aldrig upp sig utan dog två år senare med en upplaga på 40 000 ex.
Mansmagasin kräver krängande omslag, helt enkelt.
Snegla på det stora magasinet i Kanada, då. UMM, Urban Male Magazine (hemsida här). Här pratar vi ren och skär kommersialism med släktingar som FHM, Loaded och Maxim i kopiatorn.
Den enda stora skillnaden (åtminstone i det här fallet) är att UMM inte begripit att Paris Hilton är en tonårstjejs-idol. Paris Hilton-omslag säljer nog inga tidningar till män över 13.
Det gjorde uppenbarligen inte Donald Sutherland (längst upp, mitten) heller.
