Nya tv-serien Dirt hade premiär på Fox igår. Jag har sett detta pilotavsnitt. Mest eftersom den utspelar sig på en tidningsredaktion, eller åtminstone navigerar den kring den fiktiva skvallertidningen Dirt. Courteney Cox spelar hårdnypande chefredaktören Lucy Spiller. I periferin finns paparazzi-fotografen Don Kinney.

Storyn är byggd för att visa så mycket sexscener som möjligt. Till och med sippa Lucy Spiller har förstadejts-sex (inkluderar en elchockspistol) med en okänd främling från gatan.

Serien befinner sig mellan Entourages självironiska blinkning till Hollywood och vilken 2006-serie som helst med välfotograferade scener i vindsvåningar och på sjukhus.

Courteney Cox har modellerat sin karaktär som en plattare syster till Amanda Peets Studio 60-chef Jordan McDeere. Samma studerande blickar, samma sluga tajming. Amanda Peet är naturligtvis betydligt skickligare, inte bara för att Studio 60 har ett bättre manus.

Och så visar Dirt varför skvallertidningsbranschen är i behov av att bli digital: första avsnittets alla scoop gör sig betydligt bättre som film än som foto – och fotografen Don filmar och ljudinspelar lika mycket som han fotograferar. Dessutom ser vi prov på hur mobiltelefonkamerorna spelar en allt mer betydande roll. Skvallerbranschens nöt att knäcka är hur de ska kunna behålla den känsla av exklusivitet som finns i papperstidningen.

Dirts brist är att den inte skildrar skapandet. Den är mer Just Shoot me! (ingen skugga!) än Studio 60. Bra kriminalserier triggar intellektet, på Dirts redaktion ekar entonigt. Jag saknar idéer som föds – och det räcker inte med att Lucy Spiller bara skriver en genretypisk "Dis-ASS-ter"-rubrik på storbildskärmen.

Inget bollande, ingen kreativitet. Istället blir det lite skådespeleri och lika många sexscener. Alltså mest en serie för de som vill se Courteney Cox i BH.

Jag har skrivit vad jag tror om tidningen Filters framtid på Expressen Kultur. Och om det svenska reportagets dagsform.

Där ställer jag – utan att svara på den – frågan varför journalister tycker att långa texter är bättre än korta. Et tu Brute, (passar ju bra eftersom det var jubileum för den repliken i lördags!): när min redaktör sa "skriv 2500 tecken istället för 1500 tecken" så var min magreaktion: "bra, då blir texten ännu bättre."

Här är 52-teckenversionen: "Filter är bra men behöver bli tydligare mot läsaren."

Permalänk| Av Lidbom den 2008-03-17 Kommentarer(1)

"PM och Leo satsar på webbdebatt" skriver SvD:s Martin Jönsson idag och berättar om Robert Weil och Bonniers satsning på...

Läs mer »| Av Lidbom den 2008-03-17 Kommentarer(0)