När jag gick på gymnasiet i Uppsala hade jag minimala inkomster. Utgifterna var trenne: cigaretter, nudelpaket från Asian livs på Östra ågatan och NME varje vecka.

1991 köptes NME i Presstopbutiken på Drottninggatan, bredvid Musikörat. NME kom in på torsdagsförmiddagen. Jag brukade låna en cykel och sticka dit efter engelsklektionen, köpa mitt exemplar och hinna tillbaka till lunchen. Tidningen var en ganska tjock och rörig tabloid på smutsgrått tidningspapper med taggiga skärkanter.

I NME – mina barn – fanns hela indievärlden. Vid sidan om magasinet Select var det i NME som de nya banden breakades (Menswear, Daisy Chainsaw, Carter USM, Jesus Jones, House of Love (bilden)). Deras topplistor utgjorde min to do-lista för resten av veckan: jaga rätt på singlarna, speciellt de som låg på NME:s indie-lista.

Sedan gick det utför för NME och dess svennigare konkurrent Melody Maker, och de breakade inte så många band längre. De gjorde om sig till någon slags glassigare DI Weekend-inspirerat halvmagasin utan egentligt inflytande.

Desto bättre går tydligen deras sajt, NME.com. De har 1,6 miljoner unika besökare, varav 15% från USA (De har alltid varit en utpräglat brittisk tidning). NME satsar nu ännu hårdare på USA, skriver Guardian och målet är att dubbla den amerikanska andelen besökare till närmare en halv miljon på ett år.

Guardian påstår dessutom – i ett anfall av brittisk hybris – att konkurrenterana Rolling Stone, Spin och Billboard tar emot med "öppna armar".

Är det någonstans den sortens musiktidning har en plats är det på nätet. Jag tycker egentligen att deras svettiga, livehyllande, skitiga rockmyts-närande journalistik är tråkig och gammeldags. Jag har – liksom med nudlarna och cigaretterna – lämnat NME bakom mig.

Men känner väl ett sting av sentimentalitet.

Lika väntat som myggartiklarna från Österfärnebo, kulturartiklar om Foppatoffeln (varför skriver ingen längre om Foppa-jackan?), sommardebatter på tomgång ("bloggarnas påverkanzzzzzzzzz") och årets trendalkholism på bag in box-rosé: ett traditionsenligt sommaruppehåll på Vassa Eggen.

Våren har varit omvälvande, där medieindustrin har kännt marken skälva under hennes fötter. Det blir värre i höst - i oktober, november kommer de stora förlagens stora nedskärningar, framförallt inom magasinbranschen. Räkna med att vi kommer se ett par stora och spektakulära nedläggningar. Samt några väntade krascher för nystartade titlar. Inom dagstidningsbranschen kommer de framförallt bli mindre fokus på redaktionellt innehåll på nätet - ingen har råd att hålla det däringa nätexperimentet under armarna när pengarna springer åt andra hållet. Det kommer vända först för tv-branschen som är bäst på att anpassa sin massäck. Herregud, de flesta tv-kanaler saknar ju fasta kostnader utöver sändningstillståndet.

Vassa Eggen tar nu sommarledigt från uppdateringarna, men jag arbetar med nya spännande projekt under juli. Ett nytt projekt ska lanseras i augusti och så skriver jag på en bok som ska vara klar i augusti. Det är en s k fackbok.

Men det är inte alls omöjligt att jag kommenterar medieindustrin och länkar skojigheter på mitt twitterkonto under sommaren.

Annars tänkte jag att under uppehället skulle vara som folk är mest.

Förutom Foppatofflorna då.

Permalänk| Av Olle Lidbom den 2009-07-06 Kommentarer(0)

• Vanity Fair skriver genomträngande artikel på gänget bakom framgångsrika (både journalistiskt, publicistiskt och ekonomiskt) sajten Politico. Ja, SAJTEN. LÖNSAM....

Läs mer »| Av Olle Lidbom den 2009-07-03 Kommentarer(1)