Igår skrev jag om brittiska tv-tidningen What's on TV som flyttar ut på nätet. Idag skriver Adotas om Kanadas TV-guide som flyr pappersdistributionen till fördel för nätet.

I augusti skrev Medialife om amerikanska TV Guides stora omgörning som ledde till att de tappade 59% av sin upplaga. Tappet var främst i prenumerationer.

I Sverige var det länge sedan (1994?) Röster i Radio och TV sa hejdå (en av mina första favorittidningar, btw). Minns även Knut Ståhlbergs misslyckande med att på 80-talet ta TV-Guide till Sverige. När Allers kom med TV-guiden i Sverige förra hösten så var det en katastrofkantad lansering – att den finns kvar är ett litet under (Uppdaterat! 457 000 i Orvesto 2006:2, första mätningen någon tendens ej synlig, inte mätt i TS). Kvällstidningarnas tv-bilagor går trögt i Orvesto.

I Sverige har kvällstidningarna de senaste 15 åren haft övertaget över tv-guidningen med sina ställ vid kassan där det finns plats för en bilaga. Intressant är att se vad kvällstidningarna ersätter dem med i sina bilage-fack i kassorna. En kvalitativ bilaga, som norska A-magasinet (jag skrev om den här)

Tv-tidningens död är bara en tidsfråga.

Jag har skrivit vad jag tror om tidningen Filters framtid på Expressen Kultur. Och om det svenska reportagets dagsform.

Där ställer jag – utan att svara på den – frågan varför journalister tycker att långa texter är bättre än korta. Et tu Brute, (passar ju bra eftersom det var jubileum för den repliken i lördags!): när min redaktör sa "skriv 2500 tecken istället för 1500 tecken" så var min magreaktion: "bra, då blir texten ännu bättre."

Här är 52-teckenversionen: "Filter är bra men behöver bli tydligare mot läsaren."

Permalänk| Av Lidbom den 2008-03-17 Kommentarer(1)

"PM och Leo satsar på webbdebatt" skriver SvD:s Martin Jönsson idag och berättar om Robert Weil och Bonniers satsning på...

Läs mer »| Av Lidbom den 2008-03-17 Kommentarer(0)