Jag får åka ända innanför tullarna för att lägga rabarber på en Punkt SE. Där står en ung tjej i Punkt SE-väst, den gamla logotypen, och hon beklagar att tidningen är slut.

Efter en stund hittar jag ett exemplar i en sopkorg.

Tidningen är liten, är nästan jobbig att bläddra i och man måste bläddra ofta. Det står inte så mycket på varje sida.

Som att gå på Lidl. Du känner igen upplägget - mejeridisken är längst in. Pallar med egna märkesvaror, importerade från samma fabrik som levererar Coop och ICA:s märkesvaror. Stora prislappar och braskande pilar. Livets guldkant är multivitamin-juice och datumet för när Beyoné-biljetterna släpps.

Precis som med Lidl är målgruppen såna som tycker det är för dyrt annorstädes: snåla och otrogna, redo att lockas bort från konkurrenterna med lägre kvalitet till lägre pris.

Det finns alltid en lågprismarknad och Punkt SE har lagt ett bud. Det är inte stor publicistik men bra business för till skillnad mot Lidl vet Punkt SE hur man utnyttjar det lokala. Kan de undvika att konkurrera Aftonbladet till döds är det ännu skickligare men det lär blir svårt att förklara varför det finns en 9 kronors produkt när lightprodukten smakar nästan lika och är gratis.

Mitt tips: förstärk smaken i betalprodukten.

Jag har skrivit vad jag tror om tidningen Filters framtid på Expressen Kultur. Och om det svenska reportagets dagsform.

Där ställer jag – utan att svara på den – frågan varför journalister tycker att långa texter är bättre än korta. Et tu Brute, (passar ju bra eftersom det var jubileum för den repliken i lördags!): när min redaktör sa "skriv 2500 tecken istället för 1500 tecken" så var min magreaktion: "bra, då blir texten ännu bättre."

Här är 52-teckenversionen: "Filter är bra men behöver bli tydligare mot läsaren."

Permalänk| Av Lidbom den 2008-03-17 Kommentarer(1)

"PM och Leo satsar på webbdebatt" skriver SvD:s Martin Jönsson idag och berättar om Robert Weil och Bonniers satsning på...

Läs mer »| Av Lidbom den 2008-03-17 Kommentarer(0)