Mycket bra analys! Jag tycker det du skriver om balansen mellan nördigt och creddig känns extra intressant. Jättesvår balansgång. Men nödvändig.

jag håller med föregående talare men undrar i mitt stilla sinne om det finns tillräckligt stort underlag för specialtidningar på svenska. Är det inte det som är rädslan i att våga vara "smal". Se till ex. på Gourmet. I ledaren till de senaste numret skriver Lars Peder Hedberg att tidningen nu enl Plaza principen ska göras bredare. Och samma nummer innehåller en märklig blandning artiklar och inte alls den spetsighet som lockar "experter". BLM lades ned. Slitz blev en herrtidning från att ha varit en musiktidning. Jag undrar går det att göra vass ämnestidning på svenska?

Laura, jag tror faktiskt det. I teknik- och bilsegmentet finns ju flera lyckade försök.

Jag tror det går att göra en tidning om Litteratur, men kanske inte som BLM gjorde det. Sonic går f ö med plusresultat varje år.

hmm jag tror att bil/teknik är områden som berör fler än avancerad gastronomi och hälsa på ett plan som är djupare än att berätta vilen väska jag ska ta med mig på gymmet. vad det gäller sonic är inte de halvsponsrade av musikbranschen? därav resultatet? men jag har säkert fel.

"Halvsponsrade"? Hur då?

jag menar att musikbranschen betalar omkostnader vid reportage, alla/många bilder är "gratis" osv. MEN jag kan ha fel. Det var ju ifs. så som Plaza startade. Alla/många bilder var gratisbilder och användes som om de var plåtade för tidningen med byline, inte minibyline utan STOR byline. Fräckt så det förslog. Men intressant. jag hävdar att det är svårt att få ekonomi på tidningar på svenska. Om det inte vore så att det fanns så många som är hungriga på att bli publicerade så skulle det inte komma ut många magasin i sverige. Arvoden är mycket låga på de flesta magasin. Att betala för faktiska omkostnader - finns det? Att bli publicerad är lika med att vara tacksam.

Laura: Med den hårda gränsdragningen så är nog många t ex resetidningar också halvsponsrade.

Du har nog helt rätt i att många är hungriga på att se sitt namn i tryck. En inte helt oviktig faktor i svaret på varför det startas så mycket tidningar i Sverige: folk är beredda att jobba gratis.

OJOJOJ nu kommer en till roman.

hela diskussionen började ju med varför elle puls är dålig. Jag hävdar tyvärr att det svenska språket inte längre bär tidningar som gourmet och dess likar som antingen måste bli mer publika (= sämre) eller läggas ner.

Jag tycker dessutom illa om snyltandet på dessa hungriga själar som vill se sína namn i tryck. Dessutom tycker jag att när redaktionernas idéhöjd sänks till gratisnivå - så blir det ingen tidning kvar - utan bara en ... tom layoutad bunden pappershög. Ber man om något gratis eller får något gratis så kan man ju inte heller ha lagt ut ett jobb med en idéhöjd. Jämför med de stora drakarna i USA som faktiskt hittar på och betalar för sina jobb. Men det är ju ett helt annat språkområde. En annan vidd. Både för antalet läsare och då även för annonsörer.

Restidningar hmm vad jag vet så är i princip alla frilansjobb i t.ex. RES, jobb som redaktionen blir erbjudna efter det att ett reportage är gjort. RES skulle nog inte betala en frilansresa. Har man någonsin suttit på en tidningsredaktion så vet man att varje vecka ringer det frilansare som vill resa till ditten och datten och göra det och det. Hur många sådana förslag har blivit jobb?

Om man tycker att det är bra att tidningar är "halvsponsrade" och går med vinst då måste man ju verkligen ifrågasätta vad det står annars blir det ju som att hylla filmtidningen som man får gratis på bio. Den går med vinst och är en "specialprodukt". Billig att producera och med ett oslagbart distributionsnät.

Lidbom, har du missat att Sonic sitter på Hornstull? Skälet till att de går runt är främst det att de inblandade jobbar för jordnötter.
Gourmets existens vilar på det faktum att Lars Peder Hedberg inte har en yacht. Istället spenderar han pengarna på en tidning som berättigar till avdragsfria måltider världen över.
Arvodena är för övrigt lika dåliga nästan överallt. Inte bara på prestigemagasin.

Håller med Lidboms analys, nördigheten är en tillgång. Däremot ska det mycket till innan ELLE kan få cred eller ens kännas halvnördiga. De är ju ytlighetens mästare. Den dagen ELLE står för djup går tidningen i graven.

Laura: Fast "halvsponsrad"... Känner att jag måste gå lite i försvar för svenska magasin i allmänhet här. Sverige är ett litet land, vilket betyder relativt små upplagor för de flesta tidningar. Samtidigt ska magasinen ändå oftast kännas påkostade och tjocka för att sälja överhuvudtaget, eftersom de trängs i Pressbyrån med maffiga utländska diton.
En svensk magasinredaktion är ofta på 5-15 personer, jämfört med utländska magasin som oftast har redaktionsrutan på en helsida - utan foton. Lägg därtill att svenska budgetar är betydligt lägre för att tidningen överhuvutaget ska gå runt. Då hamnar man i en verklighet där frilansarna tyvärr inte alltid kan få bra betalt, och man hamnar definitivt i en verklighet där en modeplåtning/ett inhouse-resereportage står och faller med att man hittar samarbeten med flygbolag och turistbyråer. Vilket åtminstone i modetidningarna ALLTID står utsatt: "Tack till xxx airways, hotel XXX och xxx turistbyrån". Det spelas med öppna kort, redaktionen har råd att göra även nästa nummer och läsarna får fina modebilder på vita stränder (istället för bikiniplåtning i studio vilket annars skulle krävas då det fotas i januari). What's the harm?
Sedan har jag också frilansat som resejournalist, och inte heller då betalade jag resan – självklart fixade jag den genom att förklara för turistbyråerna varför jag ville åka och "halvförankrade" sedan artikelförslag hos uppdragsgivaren för att turistbyrån skulle förstå vad de kunde få ut av att skicka mig. Att tidningarna jag skrev för skulle betala hela resan för att få en artikel skriven är befängt, då skulle de ju i så fall självklart skicka en anställd reporter för att åtminstone slippa frilansarvodet.
Självklart finns det frilansare som betalar sin egen resa och sedan hoppas sälja in så många knäck att kostnaderna täcks och det förhoppningsvis blir en liten vinst, men jag tror det är ytterst få som konskekvent jobbar så.

Den svenska magasinsbranschen är tuff, i synnerhet i år, men att klaga på någon slags "dålig stil" hos redaktionerna som ofta går på knäna för att få ihop konkurrenskraftiga nummer varje månad leder ingen vart. Som frilansare skaffar man snygga arbetsprover i kreddiga magasin, betalar hyran med fasta uppdrag hos mindre kreddiga men mer lättillgängliga magasin och lever loppan för slantarna man får för uppdrag för kundtidningar (välbetalt men kanske inte lika journalistiskt försvarbart alla gånger).

Det här blev galet långt, men eftersom jag sett så gott som alla sidor av den här problematiken kan jag inte hålla tyst.