VGM lämnar ett tomrum efter sig. Vem ska nu berätta om informercials i amerikansk tv, lokalradio i Nicaragua och grävseminarier på Knäckebröhults Allehanda? Vem ska granska den lömska pr-branschen som lurar fria journalister att skriva fördelaktigt om företag, vem ska intervjua SJF:s yrkesetiska nämnd och var ska alla backpackande frilansjournalister med mikrofon få avsättning för sina reportage om kollegor jorden runt?
Kommer vi att sväva i okunnighet om framtiden för public radio i USA?

Jippi, nu blir de cyniska mediefarbröderna glada!

Kanske får vi nu ett medieprogram värt namnet, som i paneler med Viggo Kavling och Bingo Rimér kan bedöma hur lyckad Twilfits senaste utekampanj är eller snacka lyriskt om det journalistiska tillståndet i Femman.

Efterlyses: Farbror Redaktörns och farbror Lidbombs åsikter om hur ett medieprogram ska se, och inte hur det inte ska se ut.

Efterlyses också: Definition av ord som "bakåtsträvande" respektive vad motsatsen ska innebära.

Vår Grundade Mening har givit förutsägbarheten och teoretiserandet ett ansikte. Man har ägnat evighetslånga inslag åt ointressanta och perifiera diskussioner kring enstaka (och perifera) felsteg i medierna. I stället för att förklara för en bredare publik av mediekonsumenter hur förutsättningarna för dagens journalister ser ut har programmet predikat en gammaldags och dogmatisk etiksyn.

Läs en längre kommentar på http://frostberg.blogsome.com/2006/09/12/tiden-ute-for-var-ogrundade-mening/

Iggy,

precis det du efterlyser, ett förslag på hur ett medieprogram i radio skulle kunna låta, tänkte jag knåpa ihop och lägga ut på min blogg inom kort.
Måste bara lönearbeta lite först.

Om Spoon tänker börja producera radio får ni gärna höra av er...

Lidbom:

Det där om politisk slagsida skvallrar nog mer om din egen politiska åskådning än om VGM:s.

Iggy: Jag vet att din favoritteknik är att anklaga mig lite svepande utan grund. "Argumentum ad ignorantiam".

Lidbom:

Du gör det så lätt när du är så vag i dina argument. Ponera att VGM har en politisk slagsida. Åt vilket håll? Hur gestaltar det sig? Vilken agenda är det de driver? Och jag vill fortfarande veta vad som är bakåtsträvande. Jag som inte har varit med lika länge som du vet inte riktigt vad det är man strävar bakåt mot.

Ok, kanske är jag för vag.

Redaktörn har satt fingret på programmets svagheter i den här texten och a href="http://redaktorn.blogspot.com/2005/11/drfr-suger-vr-grundade-mening-samt-ont.html">i den här.

Just den där andra Redaktörenposten är symptomatisk för vad jag menade med "cyniska mediefarbröder".

Det är som om vissa tar illa vid sig av antydan att nedanstående inte skulle vara särskilt fint:
Kvällstidningsjournalistik
Stenbeck
Tv-underhållning med mer än en miljon tittare
Löpsedlar
Ebba von Sydow
Bonniers (med undantag för DN)
Kommersiell radio
Pr- och informationschefer
Medieträning för makthavare

Jaha? Jag jobbar på en herrtidning som används som skräckexempel i alla möjliga sammanhang. Blir jag ledsen för att min tidning eller min journalistik inte anses som lika fin som den som bedrivs på kultursidorna? Nä, inte särskilt. Det var väl inte avsikten från början? Kundtidningar är inte lika fina som riktiga tidningar, och så är det bara. Ebba von Sydow är inte bra som annat än affärskvinna, och så är det. Hon skrattar nog ändå hela vägen till banken. Vill man ha anseende kan man skriva en roman.

Iggy,

det största felet med VGM är inte värderingarna eller slutsatserna i sig. Det är förutsägbarheten och den snäva utblicken.

Massor av människor är intreserade av och har åsikter om medier. Jag tror inte särskilt många av dem har något större utbyte av Sveriges Radios enda medieprogram.

Och framförallt: det är stor skillnad på "journalistik" och "media". Som ett radioprogram som ska bevara de Göran Rosenbergska definitionerna av journalistik har VGM varit utmärkt.

Men inte som "mediemagasin". Å andra sidan bävar jag inför token som gjort en radio-pilot som är en "Resumé fast på radio"...