DV Man – lite osorterat
Några samlade intryck och åsikter:
• Tjock, mycket tjock!
• Oerhört mycket annonser. De annonsörer som går i Damernas Värld ska Bonnier bara ha in i herrtidningen. Det har de lyckats med.
• Annons-mängden är inte enbart ett tecken på högkonjunktur.
• Dålig marknadsföringskampanj. Tidningen har bara stilla smugits ut i butikerna. Mer måste vara att vänta.
• Bra repro, bra tryck. Bra foto.
• Utom på omslagsbilden som är av sorgligt kass digitalkamera-kvalitet (se bar Daniel Craigs ögon – det ser ut om han gråter!)
• I modebevakningen ligger de fyra modemagasinen väldigt nära varandra: det är samma mix Acne, Hope och Filippa K. Bredden i svenska modemagasin är liten – ingen Dressman-nivå nånstans, trots att de säljer långt mer än Tiger.
• Dåligt genomförd form. De fyra typsnitten funkar inte alls tillsammans. De är Gotham, Eurostile, en brödtext-antikva och Nobel (?). Det finns ingen finess i vinjetteringen – mycket är alldeles för stort och plumpt. Vissa färgval – smutsig solros och tonade boxar – känns mer Året runt än modetidning.
• Tråkiga texter. Att skriva om mode-varumärken ur en affärsvinkel i en herrmodetidning är formulär 1A. Det samma gäller twisten på många av texterna i debutnumret.
Och där är huvudproblemet: modetidningar måste vila på ett annat ben än bara kläder och acessoarer. Det är ett problem som DV Man delar med King och Slitz Man. Amerikanska herrmagasin som Esquire och GQ vilar tungt på sina reportage, svenska Café likaså. Dammodetidningar vilar tungt på smink, inredning och kändismaterial. DV Man velar lite osäkert mellan teknik och klockor men gör modebilderna bäst.
Se till exempel på Café som långsamt fasat ut halvnaket och vilar allt tyngre på mode. Tydligaste exemplet är deras lista 69 sexigaste som nu fallit helt i glömska. Istället är det Sveriges bäst klädda man: ett event som bevakades av 24 medier igår (berättade en upphetsad Café-redaktör igår).
DV Man slår hårdast mot Slitz Man (som också kommer i dagarna). Deras utgivningstakt är liknande, centrerad kring årstidsskiftena.
Det är inte helt enkelt att gör en tidning som vilar på fler ben. Många försök har gjorts med herrtidningar utan tuttar – minns gärna Hemingway – och bredd. Få har lyckats. Ju fler komponenter tidningarna adderar, desto bättre måste de bli på att hantera sina nya specialistämnen – samtidigt som det svåraste av allt, mixen, blir allt viktigare.
I längden kan DV Man-lanseringen innebära en historisk övergång till ett paradigm för mognare herrtidningar. DV Man har långt kvar, vill man vara med tävla med Café och King krävs både högre utgivningstakt och bredare mix. Men lanseringen visar en mognad både hos annonsörer och tidningsförlagen.
(Jag skrev i mars om hur herrtidningar med mycket naket tappar intäkter och upplaga.)
Kommentarer
att döma av omslaget håller jag med dig om dv man – det ser otroligt anonymt ut. jag skulle aldrig köpa den. nya café, däremot.
Kommenterat av: block | september 1, 2006 10:51 FM
"Tråkiga texter"?
Jag ska be att få anföra en avvikande mening; DV Man förstörde min nattsömn i natt för att jag inte kunde lägga den ifrån mig förrän på småtimmarna.
Och nog kunde du ha gett fler exempel på trista ämnen än "att skriva om mode-varumärken ur en affärsvinkel i en herrmodetidning är formulär 1A"? Eller nej, förresten: det kan du ju inte, eftersom så mycket är så påfallande bra, rappt och initierat skrivet.
Café? Slitz? Inte med tång!
Kommenterat av: Erik J. | september 1, 2006 01:26 EM
Varför heter den inte Herrarnas värld?
Kommenterat av: Gustav | september 2, 2006 09:18 EM
Gustav: ett bra förslag, men kanske låter "Herrarnas värld" lite mer som den förlorade nostalgi-värld du så ypperligt målar med dina mp3-länkar?
Kommenterat av: Lidbom | september 3, 2006 11:40 FM
Nej, jag tänker snarare på Damernas värld/Herrrarnas värld och Svensk damtidning/Svensk herrtidning. Medge att det är en smula lustigt, utbytet dam mot herr. Mer porrigt liksom.
Kommenterat av: Gustav | september 14, 2006 10:25 EM