Vanity Fair-gegga, extended remix
Donald L. Barlett (höger) och James B. Steele har vunnit två Pulitzer-pris och två National Magazine Awards för artiklar de skrivit för Time. För några månader sedan fick de kicken från veckotidningen. De var helt enkelt för dyra. För lite text (typ någon enstaka om året) men mycket betalt. En ekvation som inte gick ihop. För Time.
Bättre gick ekvationen ihop för Graydon Carter på Vanity Fair. Han anställde genast de två gubbarna (70 respektive 63 år). Ett flerårskontrakt med garanti på två artiklar om året. Vanity Fair framstår alltmer som en tidning som ska läsas. Vanity Fair firar för övrigt 25-års-jubileum 2008 – sedan omstarten 1984, that is. 22 år gavs ju tidningen ut i början av 1900-talet.
Tidningen har tappat 15% av sina annonsintäkter första halvåret i år, jämfört med våren 2005.
Det har fått nye förläggaren Alan Katz att bli sur (läs mer hos Rodeo om Vanity Fairs modenummer och Katz-fighten). Men snittet för den lösnummersålda upplagan ser ut att hamna på rekordhöga 418 000 (rekordet för enstaka nummer är Jennifer Aniston-numret förra hösten: 738 000). Chefredaktör Carter tycker nog att förläggare Katz borde kunna sälja fler annonser med den upplagan, men annonsmassan har alltså krympt.
Rodeos text baserar sig på den här New York Post-artikeln. Min bloggpost på New York Times, läs här.
