Boksamt?

Inte ens jag vet vad abjektion betyder!

Lidbom! ska du inte kolla in Ondskan #2? hade nästan väntat mig det i fredagsläsningen :)
hade varit kul att se vad du tycker om 0-budget-tidningen med störst ambitioner. lite nya grepp sen första numret; färger och lim och sånt. Interpress distribuerar from nästa vecka. ja, nu vet du det i alla fall.
om 2 timmar: semester!

"Relationellt verk" ligger så fantastiskt illa i mun att ingen någonsin borde skriva det.

Äsch, du kan ju så mycket bättre. När du på det här sättet saxar ut ett stycke ur sitt sammanhang och försöker förlöjliga det på det här sättet hamnar du ju (oförtjänt) bara i samma båt som typ idioten Anna Bråkenhielm – som har för vana att klippa ut ”svåra” partier ur DN Kultur som hon inte förstår som hon tycker är så absurda i sin ”svårhet” att hon tycker att de är värda att spara. Visst, språk kan vara onödigt svårt ibland, men då måste man iaf vara kvalificerad att bedöma det och kunna sätta in det i sitt sammanhang – annars koketterar man bara med sin egen dumdryghet. Men visst, det fungerar väl i dessa tidevarv, där det nära på är något slags allmän konsensus allt måste kommunicera kravlöst, direkt och lättsamt, och vara underhållande i ett slags omedelbar och lättuggad bemärkelse. Lets bow to Mammon.

Man skulle kunna parafrasera din lista:

• "Tidstypiskt och populistiskt slentriangnäll på sådant som har ambitionen vända sig till människor som vill ha lite extra intellektuellt problematiserande tuggmotstånd någonstans, i alla fall någon gång, i våra större medier"? Check!
• "Tidstypiskt slentriankritik mot användandet av ett språk som varenda kotte inte kan förstå." Check!
• Tidstypiskt slentriangnäll mot användandet av fackord som man själv inte förstår men tycker sig kunna reducera till ett slags fernissa – Check!

Det intressanta är naturligtvis att fråga sig vem som tycker att det på det här sättet ”svåra” är tråkigt och humorlöst. Och varför – och från vilket perspektiv. Och vem tjänar på att sprida en sådan åsikt?

Ett av kultursidornas största problem idag är att de är bakbundna av att vilja erbjuda kvalitativa analyser samtidigt som de måste tillmötesgå det allt hårdare kommersiella kravet på lättsamhet och lättförståelighet. Det gör att det ofta vare sig blir hackat eller malet.

Tennisspionen: Att svårt och dunkelt skulle vara det samma som komplext och "kvalitativa analyser" avslöjar en oerhörd enfaldig och elitistisk världssyn.

Ska endast de som har alla redskap – även de avlagda psykologitermerna – få ta del av Aftonbladets texter?

Att underhållande/rolig/läsbar INTE står i motsatsförhållande till "kvalitet" syns överallt i andra texter: läs just nu t ex Maciej Zarembas texter om psykvården i DN, Björn af Kleens Sydsvenskan-porträtt av Markus Andersson eller Jens-Christian Brandts artiklar om Tyskland i Expressen.

Först och främst: jag uttalar mig inte om artikel i fråga specifik, utan om den här typen av invändningar överlag – jag menar, du är ju inte direkt den första eller den enda.

Menade inte att vara otrevlig (det kanske verkade så – lätt hänt när man försöker jobba samtidigt som man skriver kommentarer på bloggar), eller att du skulle vara en ”dumdryg” Anna Bråkenhielm, det är du ju naturligtvis inte alls, tvärtom, hade jag tyckt så hade jag förstås aldrig brytt mig om att kommentera.

Naturligtvis hävdar jag inte att svårt och dunkelt skulle vara det samma som komplext och kvalitativt – enklast möjligt är i princip alltid att föredra. Däremot så måste man fråga sig: ”svårt och dunkelt” för vem? Vem avgör? Fackord är svåra ibland. Men de är därför inte automatiskt tråkiga (än en gång, tråkiga för vem?), orimliga eller utbytbara – alla måste inte alltid förstå allting hela tiden.

Komplexa och kvalitativa analyser kan definitivt vara som Maciej Zarembas, Björn af Kleens och Jens-Christian Brandts texter – dvs. lättförståeliga, underhållande och komplexa samtidigt. Men det behöver inte vara så, och deras sätt att arbeta behöver inte stå modell för allt som skrivs på kultursidorna som är komplext och kvalitativt och fungerande. Vissa saker måste få vara svårare och kräva ett mer esoteriskt språk. Världen är komplex och ibland räcker inte det vanliga språket till för att i detalj beskriva något nytt och specifikt som man sett, eller fenomen som inte beskrivits på så sätt tidigare – nya förståelseverktyg måste därför till ibland. Om man inte vet vad exempelvis abjekt är kan man väl googla det eller nått. Nästa gång man läser ordet i en artikel så kanske man till råga på allt kan upptäcka något intressant på ett sätt, och inom ett område man inte väntat sig (eller till och med att det finns en humoristisk nivå bakom den förmenta meningslösheten i ett språk man själv tycker är för ”svårt”).

Jag eftersöker en större bredd bara – Maciej Zarembas, Björn af Kleens och Jens-Christian Brandts texter finns ju redan. De är förövrigt väldigt hyllade också, och som jag kan se, rättmätigt så. Men, vilket är min poäng, det mer svårtillgängliga är numera alltför allmänt accepterat att vara kategoriskt (mer eller mindre) emot, eller till och med mobba. Alla är liksom så rörande överens. Kultursidorna är ju sedan slutet av 810-talet nära nog sönderkritiserade för att inte vara tillräckligt underhållande och lättillgängliga. Det är hög tid att syna denna så vanliga och inarbetade kritik.

80-talet ska det förstås vara, inte 810-talet (dvs. jag förökte inte skämta).

du, tennisspionen.
den där texten förtjänade att förlöjligas. aftonbladet är nordens största tidning, med en folklig profil och en ambition att vara förståelig.
jag tycker att man visst får vara hur elitistisk man vill, om man nu (som DN Kultur och Aftonbladets kultursidor) bestämt sig för att sluta läsekretsen och distansera alla andra. men lättförståelighet är inget kommersiellt krav. det är tamejfan en journalistisk självklarhet. oavsett om man vänder sig till en smal kulturelit eller vanliga läsare.

Jag tror att många i all fall har hört talas "abjektion". Jag skulle uppskatta att ett bra mycket mindre antal därute hört talas om ordet "boksamt".

The irony...

Personligen förstod jag knappt vad abjektion betyder ens efter jag googlat. Vilka kurser på universitetet behöver man läsa för att stöta på detta ord som så många hört talats om?

Well, testa googla "boksamt"...

Abjektion är en term i senare fransk psykoanalys. Jag tror att Lacan introducerade den som begrepp, senare byggde Julia Kristeva en hel teori kring begreppet. Barnet stöts bort från modern. Det är abjektion. Ebba Witt-Brattström har skrivit spaltkilometrar om fenomenet. Kristeva har senare tagit avstånd från sin teori. Dock ej Witt-Brattström. För övrigt är det citerade stycket en skam för hela yrkeskåren. "Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta", sade redan Tegnér.

Crister

Jag ger dig rätt på denna punkt. Aftonbladets kultur blir bara sämre och sämre. Inte minst tack vare de två ideologiskt radarstyrda pratkvarnarna Åsa Linderborg och Erik Wijk. Och den där Pilger sen då...

Kultursidorna får inte bara vara humor och fernissa. Koncentrera din designiver på annat håll. (Med det inte sagt att vare sig DN:s eller Aftonbladets kultursidor är vidare yeah.)