• Läs en genomgång av den brittiska magasinmarknaden. Den brittiska marknaden är väldigt baserad på lösnummer, prenumerationer utgör en pyttedel av deras upplagor. Till skillnad mot den amerikanska som är dominerad av prenumerationer och den svenska som är klassiskt svensk blandekonomi. Men det finns många likheter, världens tendenser och trender är trots allt rätt homogena. Läs genomgången hos Independent här. (via Pressylta.)

• Jag har läst amerikanska nyhetstidningen Shock. Vill jag vara snäll kan jag säga att tidningens bildjournalistik är väldigt stark. Alias motbjudande. Här är fullt med vanställda människor, blodiga delfiner och ruttnande människolik. Jag försökte läsa tidningen som ackompanjemang till min solitära pasta puttanesca-middag igår. Det gick inte.

Tidningens texter är korta, välskrivna men väldigt grabbiga, flåsiga. I genren provocerande bildjournalistik så föredrar jag Paris Matchs. Den är nämligen mer mixad. Blodet, såren och äcklet presenteras där som "en del av verkligheten".

I Shock är äcklet själva affärsidén. Inte så tilltalande. Det här är en tidning för barn som rycker benen av spindlar.

Här lite mer om Shocks debacle med fotografen Michael Yon.

• Jag har uppdaterat mina Askersundsbrev. Läs dom här.

Jag har skrivit vad jag tror om tidningen Filters framtid på Expressen Kultur. Och om det svenska reportagets dagsform.

Där ställer jag – utan att svara på den – frågan varför journalister tycker att långa texter är bättre än korta. Et tu Brute, (passar ju bra eftersom det var jubileum för den repliken i lördags!): när min redaktör sa "skriv 2500 tecken istället för 1500 tecken" så var min magreaktion: "bra, då blir texten ännu bättre."

Här är 52-teckenversionen: "Filter är bra men behöver bli tydligare mot läsaren."

Permalänk| Av Lidbom den 2008-03-17 Kommentarer(1)

"PM och Leo satsar på webbdebatt" skriver SvD:s Martin Jönsson idag och berättar om Robert Weil och Bonniers satsning på...

Läs mer »| Av Lidbom den 2008-03-17 Kommentarer(0)