Bakgrunden är oändligt lång. Tidningsförlaget IDG har gjort ett antal olika försök med speltidningar. Alla har misslyckats: från ambitiösa Missil och Attack Games till folkliga Spel för alla till varannanveckastidningen Game Pro (2001). Huvuden har rullat och ruljangsen mellan dataförlagen IDG och Hjemmet Mortensen (f d Medström) har varit som allra störst för speljournalisterna. Hjemmet Mortensen har PC Gamer och Super Play som två starka titlar.

I februari 2005 fick chefredaktören på Super Play Tobias Bjarneby nog och sa upp sig.

- Vi lämnade Hjemmet Mortensen för att vi ville göra en tidning med de resurser som krävs i en kreativ miljö snarare än i en tidningsfabrik.

Förutom huvudtidningen Reset, som påmminde en hel del om Super play så gav förlaget Reset media ut Robot för yngre spelare och konsol-specifika Xbox Life.

Vem som finansierade Reset är hemligt ("en kille i branschen" säger en källa, Reset Media har avböjt att kommentera), men mycket tyder på att det finansierade kapitalet snabbt gick åt. (Något bokslut finns ännu inte för 2005.) En tjock, påkostad tidning tolv gånger om året, med redaktion på Kungsgatan i centrala Stockholm drar soppa – exakt hur mycket kan möjligen avslöjas i ett kommande bokslut. Men som en källa med insyn i branschen konstaterar:

– Om Reset hade funkat hade de aldrig slagit sig samman med IDG.

IDG:s speltidning Player 1 har med stor sannolikhet varit ett pekuniärt sorgebarn för IDG. Tidningens 8100 i upplaga (TS 2005) är liten för att vara speltidning. Inriktningen var otydlig med ett okommersiellt fokus på japanska importspel och en svår formgivning. Att IDG valde att fortsätta ge ut tidningen kan bero både på internpolitik och på att tidningens förlust var liten. Med en billig redaktion är 8100 exemplar fullt tillräckligt.

Reset och Player 1:s sammanslagning innebär följande i praktiken: IDG fortsätter att sälja annonser. Redaktionen sitter i Resets gamla lokaler på Kungsgatan. Tidningen ges ut via Tidsam, på Player 1:s gamla slot. IDG och Reset Media deläger förlaget.

Ett självklart upplägg, men naturligtvis inte helt problemfritt att ha säljare i ena huset, redaktion i den andra samt ett delat ägarskap där den ena parten är en sträng, fiskal farbror och den andra en Boo.com-ig uppstickare som tidigare hoppat på sin arbetsgivare för att vara just en trist siffernisse. Enligt uppgift till Vassa Eggen ska dock Resets redaktion ha delägt Reset media och har alltså en del även i det nya företaget. Det lär minska suget efter att hoppa av och starta om på nytt om riskkapital skulle dyka upp.

Kriget om spelskribenterna drog igång i samma omfattning som när Tobias Bjarnaby hoppade av Super play. Smutskastning, baktaleri och dubbla stolar dominerade diskussionerna på bloggar och spelforum i mars och april. Bloggaren Klagomuren som skriver för Level skriver om en av de som hoppat av till Super Play:

[Han] går från tidning till tidning utan att egentligen uträtta något, förolämpar ständigt sina arbetsgivare publikt och delar överallt upp läsarkretsen i två läger - de som hatar honom och de som älskar honom. Till spelvärldens svar på Gudrun Schyman: det här är din sista chans.

Speljournalistik är en omtvistad journalistik som inte är ärldre än runt 25 år. Under lång tid var speljournalistik mest recensioner. Motreaktionen heter New Games Journalism, (NGJ), en stil som satte skribenten i centrum, precis som New Journalism gjorde under 60-talet. Ola Skoog driver sajten Att skriva om spel:

– Tyvärr gick det lite inflation i hela NGJ-grejen, folk som inte kunde skriva försökte sig på det och till slut insåg väl alla att det egentligen inte handlar om vilken stil man har utan att det handlar om att vissa skriver bra och andra dåligt.

– Det har varit helt och håller PR-människornas marknad. De har pratat och journalisterna har citerat ordagrant. Det bedrivs egentligen ingen grävande speljournalistik över huvudtaget och frågan är väl kanske om det är journalisterna som är mesiga eller om det helt enkelt inte finns så värst mycket att gräva i.

IDG har med affären tillsammans med Reset media skurit bort sitt gamla skavsår Player 1. Moderhuset kan fokusera på att göra datatidningar (och motorcykeltidningar), drömmen om att få göra en speltidning är lagd på entreprenad. Ger den pengar blir det IDG:s första lönsamma speltidning på minst 10 år. Kanske kan pengarna komma även från spelportalen Loading.se?

Men det lär ta tid, läsare tar lång tid att hitta. Intäkterna kommer främst från prenumeranter och lösnummmerköpare. Och då måste Level upp till Super plays (17 500 (TS 2005, -15%)) och PC Gamers(23 100 (TS 2005, -8%)) nivåer.

Att det är Super play som är konkurrenten är uppenbart: när Level-ryktet började snurra satte Super play ihop ett 132 sidor tjockt nummer som kom ut samtidigt som Levels första nummer. Level kontrade med 146 sidor. Tungt känns bäst i handen. I speltidningsbranschen slåss man med thud-faktor.

- - -
Lite länkar:
• Ett aprilskämt från 2005 då några säger sig ha gjort en tidning som heter Level.
• Bloggen Klagomuren om tidningen Super Play:s skribenter
• En pressrelease från 2001 när IDG berättar om sin nya tidning Game Pro.
• Reset Media registrerade i april titeln "I heart games", på bloggen Att skriva om spel diskuterades det noga.
• Bloggen Att skriva om spel diskuterar speljournalistik.

Jag har skrivit vad jag tror om tidningen Filters framtid på Expressen Kultur. Och om det svenska reportagets dagsform.

Där ställer jag – utan att svara på den – frågan varför journalister tycker att långa texter är bättre än korta. Et tu Brute, (passar ju bra eftersom det var jubileum för den repliken i lördags!): när min redaktör sa "skriv 2500 tecken istället för 1500 tecken" så var min magreaktion: "bra, då blir texten ännu bättre."

Här är 52-teckenversionen: "Filter är bra men behöver bli tydligare mot läsaren."

Permalänk| Av Lidbom den 2008-03-17 Kommentarer(1)

"PM och Leo satsar på webbdebatt" skriver SvD:s Martin Jönsson idag och berättar om Robert Weil och Bonniers satsning på...

Läs mer »| Av Lidbom den 2008-03-17 Kommentarer(0)