Hm, det är fortfarande 2005 års bok som erbjuds på PKs sida. Vågar man fylla i det där och hoppas få 2006-upplagan?

Jag skulle inte chansa... utan ringa.

En längre bloggtext om årsboken återfinns här: http://promemorian.blogspot.com/2006/04/journalistik-p-andras-villkor.html

Det är år 2006 och Publicistklubben har fortfarande sin matrikel i tryckt form.

Det är år 2006 och det är publicistklubbens matrikel. Publicister trycker ganska mycket på papper.

Iggy: Nä, en "publicist" är någon som publicerar, inte trycker. Det är väl det som är problemet, att "publicist" fortfarande är synonymt med tryckt media. Speciellt när 1) årets årsbok avhandlar internet; 2) en stor del av medlemmarna publiceras på nätet, i radio eller tv.

Kan inte annat än tycka det är slöseri med papper att trycka matrikeln och slös på porto att skicka ut den.

Va spännande. Andres Lokko ber sina redan överetablerade killkompisar. Hurraaaaaaaaaa. Redaktörsskap var det va? 2006 var det va?

Ja möjligen kan urvalet kännas väldigt tidningen Pop, 1997. Men texterna håller mycket väl.

Vilka hade du hellre sett? Förra året var det någon annan redaktörs överbetalda kompisar.

Hur vore det om redaktörerna ansträngde sig för att hitta nya namn? Såna som inte redan syns (för) mycket tack vare sina nätverk. Jag tycker det är så slappt och förutsägbart. Och "förra året var det nån annan redaktörs överbetalda kompisar"? Ska man inte kräva mer än så av ett forum som denna årsbok? Jag visste inte om att det inofficiella namnet på Publicistklubben var Klubben för inbördes beundran...

Jag fattar att det låter som om jag bara är bitter och avundsjuk, men är det inte viktigt att just journlaister orkar leta utanför sina egna kompiskretsar??

Isobel och Therese Bohman är väl både nya och inte killar? Och allt handlar om kontext. I den här kontexten är Lokko/Strage etc alldeles nykläckta ägg där oftast ingen under 60 nånsin fått in en fot. Roliga och väldigt intressanta texter dessutom!

Ja, det var min poäng: det viktigaste är väl att texterna är bra?

Och åter igen: vilka namn hade du velat se, då? I konstruktiv anda!

Men det är ju just det jag menar. Jag skulle velat se skribenter man inte redan vet precis vilka de är eller precis vad de står för och var de skriver. Nya röster! DET hade varit spännande. (Så jag håller med om att Terese Bohman var ett bra val, det får jag ge Lokko.)
Klart att kvaliteten på texterna spelar roll, och självklart att dessa skribenter är mer eller mindre yrkesskickliga. Men man kan ju redan läsa dem på så många ställen! Och Kjell Häglund om bloggar! Det har man ju läst på hur många ställen som helst. Jag är less på fjäsket för dessa "ikoner".

Bästa Skitspännande Igen, en gång till:
Dessa är alla nya namn i Publicistklubens korridorer. Ja, t o m Jan Gradvall. Där är dom Inga gamla vanliga namn, inga gamla "ikoner", bara "lovande tonåringar" som ingen kände till där för ett år sedan. I sammanganget är boken (boken läses typ bara av Publicstklubbens medlemmar som alla är i 90årsåldern)med t om två yngre kvinnliga "bloggare" som skribenter rena rama Valerie Solanas.
Kontexten! Kontexten!!
Klaga på mansdominansen och gubbifieringen på Veckans Affärer eller Motorsport istället. Det vore lite relevantare.

Kontexten! PLEASE!?
T o m Jan Gradvall är en lovande okänd tonåring i Publicistklubbens korridorer vars 90-åriga medlemmar det är tänkt ska läsa boken. Att två yngre kvinnliga "bloggare" dessutom skriver gör boken till typ rena rama Valerie Solanas....

Häglund ny i sammanhanget? Knappast, jag är 100% säker på att han skrev i PKs årsbok första gången redan för 10 år sen.
Men personligen föredrar jag mogen elit framför okända 20-åringar.
Alltså, vad är det för åldersnoja vi har i det här landet? Samma sak med konstnärer, är de över 30 och inte fräscha debutanter tappar vi intresset. Fatta att människor oftast blir intressantare med åren och erfarenheterna. Det är en myt att gamla blir "trötta", vi som är över 30 börjar bara se lite mer nyanser i tillvaron... och i det läget, då tror jag mer på en spännande 40-årig än en lovande 20-åring. Oftast. Vad skulle en 20-åring jämföra med, när han/hon skriver om den nya kontra den gamla nöjesjournalistiken?
Therese Bohmans text är typiskt nog den darrigaste i boken.

Tips: »Goda nyheter« är en bra antologi om man vill upptäcka skribenter som inte är »överetablerade« (de som mot förmodan inte vet: alla kan nominera både sig själva och andra och antas efter hur bra deras texter är). Publicistklubben har däremot – mig veterligen – inget uppdrag som lyder «vi ska promota nya talanger«. Det är en gammal knarrig institution med allt vad det innebär.
Håller med Frida och Lidbom om att kontexten är minst sagt väsentlig och att den här kontexten är ganska långt ifrån den förväntade för nämnda skribenter, hur etablerade de än är i »vår« värld.
Tycker förstås också antydan till diskussion om ikoniseringen av Gradvall, Andres, Fredrik, Kjell med flera är relevant och jätteintressant, men det är, som sagt, en annan diskussion.