Ljuvligt! Så mitt i prick. Överhuvudtaget känns det spännande att precis ha upptäckt vassa eggen. Precis en sån sida som är intressant att besöka varje dag. Tack!

Mycket bra! Men du glömde Göteborgs-Posten som är i en helt egen nivå. Ordet tråkigt räcker inte riktigt till för att beskriva tidernas sämsta lokalblaska och dess dåliga ursäkt till kulturbevakning. Tragikomiskt eller bara tragiskt kanske. Jag lutar åt det senare.

GP är även totalt sett en tidning totalt befriad från formuleringsglädje.

Kom igen, Björn Wiman på Expressen är en av landets absolut roligaste skribenter. Och jag håller med Anton - GP är i en klass för sig.

Jag tror att din ideologiska övertygelse styr mer än något annat. (samt din avsky för elitavslöjaren Mustafa Can - han har skrivit på DN Kultur ... 2ggr). Även om jag håller med om att paret Linderborg-Pilger är svårslagna i SIN speciella ideologiska paranoja.

Nänä, jag tycker Mustafa Can skriver bra och Mikale Löfgrens ämnen är nog jätteviktiga. Men roligt? Underhållande? Nä...

Kanske är det där som problemet, att du betraktar kultursidorna som en del av underhållningsindustrin. (Som sporten onekligen är.) Jag går i alla fall inte dit för att få mig ett flatskratt - då tittar jag istället på TV3 eller Big Brother etc - utan i första hand för att förstå något, eller få en ny tanke. (I detta ligger dock inte att få sina egna fördomar bekräftade, vilket onekligen sätter vissa kultursidesskribenter i utvisningsbåset, för de är bara ideologer, inget annat.)

Men tråkig? Är det en meningsfull kategori om man vill bedöma kultursidorna? Är Kant kul? Inte ett dugg. Innebär det att han är värdelös. Verkligen inte. Men det är klart, om man hela tiden förväntar sig att bli underhållen - alltid en passiv handling: andra roar en - så finns det bättre platser. Betyder det att kultursidorna inte fullgör sin uppgift. Nej. Det finns massor av strunt på dem, det erkänns. Men när de förvandlas till (ännu) en filial av underhållningsindustrin, som käkat och käkar upp så mycket av våra liv, då har vi blivit lite fattigare. Det finns en mycket typisk rädsla för allvar i vår tid, och vår längtan att hela tiden bli kittlade under fotsulorna är givetvis en del av det problemet.

Dessutom säger epitetet "tråkig" väldigt lite, annat än att det inte roar den som talar. :-)

Loafer: Jag har aldrig påstått att underhållningsvärdet skulle vara det viktigaste på en kultursida. Men det passar sig bra att bedöma lite klatschigt på en lördagslista.

Med det går att vara både underhållande och relevant, tycker du inte? Du tycker väl inte på allvar att Svenskan är mer "filial till underhållningsbranschen" än Aftonbladet bara för att Svenskan är roligare att läsa?

Men som sagt, läs min lista som en bedömning av enbart underhållningsvärdet. Inte hur "bra" de är.

Addison: är Björn Wiman Ankan?

Visst inte är Svenskans sidor en del av underhållningsindustrin - jag tycker också att de är bra. Min poäng är att det inte är vidare relevant att bedöma kultursidor efter antalet flabb per sida. Och att "tråkigt" är ett mycket trubbigt begrepp, som ofta säger mer om benämnaren än det benämnda.

Mina 13-åriga kusiner tycker att "Sopranos" & "The Wire" är "tråkiga". Men det säger litet om de serierna, förutom att de inte funkar för 13-åringar. "Tråkigt" är alltså rätt meningslöst ord. I synnerhet i en värld där allvaret blir mer och mer sällsynt, och vi hotas att underhållas till döds.

Men givetvis finns det skribenter som inte håller måtten, som är umbärliga i sin fullständiga förutsägbarhet, och dit hör onekligen Mikael Lövgren och Åsa Linderborg. Och de drar ned sidorna de skriver på. Det håller jag med om. Det horn du har i sidan på Mustafa Can förstår dock jag inte, annat än med utgångspunkt med att du tyckte illa om hans avslöjande av elitlistan. Han har skrivit 2ggr på DN Kultur...

PS "Ankan" i Expressen skrivs för det mesta av Nisse Schwarz. Men yngre skribenter chippar in ibland.

Loafer: Du har verkligen ingen lust alls att läsa min lista lite mer distansierat?

Jag har före min postning läst igenom fem intervjuer med Mustafa Can och det som dröjer kvar är att han är så otroligt, oändligt seriös och pompös. Håller du inte med om det?

Jag belönar och läser hellre vittra, kvicka skribenter.

Ja alltså, i stort sett saknas ju dessa på kultursidorna. De roligaste pennorna just nu finns på bloggarna, tycker jag.

Kan jag visst göra, läsa distanserat. Och en del av dina hatskribenter är även mina egna hatobjekt. (Lövgren, Pilger, Linderborg, Lekander, Linton.) Och visst är kultursidorna värda kritik. Men då krävs lite mer precision. Mer av värja och mindre av träklubba; mer kryssningsrobot än SCUD.

Kanske sitter vi olika galaxer bara: i min är det ännu inte en anklagelsepunkt att vara seriös. Jag gillar seriösa skribenter, åtminstone så länge som de tar sitt eget uppdrag på större allvar än sig själva. Sedan har vi uppenbarligen olika åsikter om var Can befinner sig på den skalan. :-)

DN Kultur är inte bara tråkig. Den är skadlig. Eftersom folk verkar tro på det som står där.

Ja, du fick ju svar där på vem Ankan är. Men jag vill bara klargöra, om jag verkade kritisk, att jag helt håller med om tråkigheten på kultursidor. Tråkighet behöver inte heller ha någonting med asgarv att göra, bara att man inte somnar. Exempelvis skulle jag vilja kalla sådana som Peter Englund och Kristian Petri för roliga, bara för den energi de laddar sina meningar med. Kunskap i sig kan faktiskt vara kul, vilket de flesta kultursidesskribenter inte fattar.

Olle Lidbom; ägare och medarbetare i företaget mediakonsulterna M&M, Konsulttjänster för tidningsägare.

Att herr Lidbom uttrycker sig så här otydligt och slarvigt är inte förvånande:
"Eftersom kultur – till skillnad mot sport tydligen – är jätteseriöst och därmed skittrist så är svenska kultursidorna tråkiga, stenallvarliga och förpliktigande som lutheranska påbud."

Som kunsult MÅSTE du väl sticka ut... oavsett innehåll. Seriöst betraktar du tydligen som ett skällsord. Läs: "Vår tids rädsla fär allvar", och förhoppningsvis inse att
Vassa eggen är rätt slö !

Anders: Min 2,5 år gamla formulering ovan var givetvis ironisk - men på den tiden hade var jag lyckligt ovetande om att ironi inte funkar så bra i skriven form och numera använder jag den endast övertydligt och väl markerad.

Seriös och allvarlig behöver inte betyda "tråkig", men det verkade då de svenska kulturredaktionerna - till skillnad mot Roy Andersson - inte ha begripit vid den här tiden.