Expressens moras
1) Journalisterna fick ett tips från en tidigare tillförlitlig källa; 2) Journalisterna kunde/hann inte verifiera storyn; 3) Chefredaktören tog beslutet att köra i alla fall.Skulle journalisterna har mörkat att källan var osäker för chefredaktören – då borde de ha redan ha kickats/tystats (Blair/Glass-style). Istället klär Otto Sjöberg skott. Här har jag samlat lite gubbig high brow-läsning om Expressens problem. Det var längesedan tabloid-pressen fick en sån ambitiös och akademisk genomlysning! • Expressen skriver själva på ledarplats.
I länder där domstolarna och staten har en mer aktiv roll, som i England och Tyskland, är pressen oändligt mycket råare.• Martin Jönsson, SVD (som jag länkade till igår).
[Risken är] uppenbar att hoten om skärpt lagstiftning blir allvar. Vilket skulle vara förödande för det fria ordet. Det vet familjen Bonnier också. Och de får sannolikt det allt svårare att hävda att debattörer som Enquist och Ehnmark har fel.• Bo Strömstedt på DN:
Om chefredaktören /.../ alltmer blir en sorts vice verkställande direktör är risken uppenbar att samtalet mellan siffror och bokstäver så småningom förvandlas till en siffermonolog.• Bertil Torekull, fd Svenskan-chefredaktör:
[H]istorien om Persbrandt är skamlös. På Sjöberg verkar det som om det räckt om man kontrollerat sanningshalten för att trycka nyheten. Men när låg det i samhällets intresse att publicera namn på vårdanstalten för en möjligen alkoholiserad och mediefixerad Dramatenartist?• Den socialdemokratiske kommunikationskonsulten Claudio Skubla:
Löpsedelns primära funktion är att sälja lösnummer. Därför borde löpsedeln behandlas som den reklam den faktiskt är. Våra politiker borde snarast ta sitt ansvar och undersöka möjligheten att föra in pressens löpsedlar under marknadsföringslagen. Den innebär bland annat att annonsören inte får utelämna viktiga upplysningar och att påståenden om en vara måste vara korrekta och kunna bevisas.--- Idel grånande gubbar! --------







