Elin af Klintberg har varit hyllad under sin tid som redaktör på elitist-restidningen Res. Nu kommer eldprovet: hon tar över rodret på tidningen Plaza. Från och med uteliggande nummer är hon chefredaktör.

Det är för tidigt att kategoriskt säga hur hon lyckas. Ledaren i Plaza har alltid varit grova förolämpningar mot läsande människor. Elin gör ett ordentligt lyft, men det är en lång bit kvar. Pinsam.

Plaza handlar om inredning, arkitektur och mode. Foto och repro håller hög klass i Plaza. Mikael Fjellströms klockbilder (10 sidor) är smarta, snygga och hög konstnärlig verkshöjd.

Modebilderna är betydligt tamare än Bons och bara snäppet vassare än svenska Elle. Texterna om mode är också betydligt intressantare än texterna om arkitektur och design. Är det svårt att skriva bra om arkitektur och design – eller är det här så bra som det går?

Texterna har bättrats till detta nummer – redaktörens förtjänst? Men rubrikerna kränger mellan Elle-pretentiösa, Bibel-putslustiga och skolfranska – redaktörens förtjänst? Fast å andra sidan är nog rubrikerna rätt för målgruppen, läsarna. Det är bara jag som är hes.

Tidningens två största svagheter:
1) Kärnan. Tema Japan håller inte ihop tidningen. Det är svårt att hitta en kärna, en mitt, ett center. Varför ska läsaren återkomma till tidningen? Vilka förväntningar tillfredsställs?

2) Formen. Tidningen har sett likadan ut i mer än 2 år. Övertoningarna, boxarna och den enorma paginan är inte dåliga, bara daterade. En rejäl uppstädning och uppdatering är det dags för. Bon gör det utmärkt: en designtidning mår bra av att göras om ofta.

Ekonomiskt: 2003/2004 omsatte Plazaförlaget 46 miljoner och gick 1,5 miljon plus. 3% marginal är inte strålande, men bättre än ryktet.

---
Och jag skrattar mycket åt att ärke-uppkomlingen i vitvaruföretaget Mieles annons som ska var en jäkligt glassig kille:
• Han jobbar på Sturecompagniet!
• Han har Gucci-skor!
• Han äter croissant – ah, förlåt cornetto!

Men den stora, svarta humorn finns i Miele-annonsen i Bon: Sturekompaniet-killen står med ett glas mjölk i handen och kylskåpet är fyllt med konservburkar! Varav en är Bullens pilsnerkorv. Säkert dö-god tillsammans med en Ty Nant och en croissant – ah förlåt, cornetto – efter en Stureplanskväll.