Rolfs kök

Varför älskar jag luncherna på Rolfs kök, på Tegnérgatan? 119 kronor. En soppa och en varmrätt – fisk eller kött.

Är det för den månghövdade servisen, oklanderliga i ljusblå skjortor, hovmästaröppnare i bakfickan och ärligt avslappnade?

Är det för maten, ofta färgrann och oftast genomtänkt?

Är det för inredningen av Jonas Bohlin och Thomas Sandell – hög, ren och väldigt tidigt-90-tal?

Är det för baren där det alltid finns plats för en ensamätare?

Ja. Ja. Ja. Ja.

Men främst är det magin som uppstår av Bonnier-hajar, Metro-säljare, krönikörer, författare, businessmän med kulturellt kapital, unga pojkar med judiska mödrar, inflyttade Sundsvallare som krääääver bord det brukar aaaaldrig vara nåt problem, fotbollsfruar med oäkta bröst, trenchcoat-dyrkare och mediaägare. Två Bonnier-män sitter bredvid mig och utbyter skvaller/information om svensk affärspress. Schibstedts samordnar. Privata affärer går som tåget. Veckans affärer har problem. Affärsvärlden satsar. Att:ention har haft krismöte.

Jag hör inte detaljerna, det är även stimmigt här! Jag timewarpas till 1980-talet (jag brukar se Niklas Rådström utanför). Slipsarna är klara, paisley och smala. Affärer klaras upp över en lunch. Media är fortfarande en vänstergrej. En 30-åring kan fortfarande kallas "ung" och på tallriken ligger saffranspolenta, tomatsås, nötbakad vitling och basilikaolja.

Testa magin. Och ta med mig! Jag är konversabel, espresson tas runt kröken hos systrarna Brandt på UQS.