Dawit Isaak fri!
... rapporterar DN nu.
En sak bara: de senaste 2 åren har det rapporterats i snitt varje vecka i åtminstone tre riksmedier om Dawit. Bevakningen har i princip gått ut på att media inte bevakar och skriver om Dawit. Jag kan faktiskt inte komma på en svensk politisk fånge det skrivits om mer de senaste 20 åren. Förslag?
Ändå – skamligt Eritrea men alla vänner av demokrati och yttrandefrihet kan andas lite lättare idag.
3 Comments:
Apropå att så många Dawit-artiklar handlat om att det ingenting alls skrivs om Dawit. Jag har också tänkt på det, precis så har det varit! Varenda reporter försöker få sin artikel att framstå som en pionjär-insats.
På samma sätt inleds _många_ Indienreportage med en slentrianformulering om att "all rapportering om Indien brukar handla om fattiga människor i slummen och om heliga kor – aldrig om den enorma medelklassen och den framväxande IT-industrin".
De senaste tio åren har väl ändå merparten av de artiklar jag sett om Indien handlat om just hur modernt landet är, den växande medelklassen, dataföretag etc...inte så ofta om fattiga människor, aldrig om heliga kor.
Ett exempel till: varenda text eller reportage om narkotika och bruk/missbruk brukar innehålla något om att "här i Sverige förknippar vi droganvändning med att den som en gång börjar automatiskt hamnar på Plattan – men den här artikeln ska minsann visa att det är mer komplext än så" och så kommer _ännu_ en artikel om att man kan bruka droger även utan att bli tjackpundare.
Men det är jättekul att Dawit Isaak blir fri. Nu kanske medierna även kan skriva om andra eritreanska journalister som sitter fängslade.
/Gunilla Kinn
Så vad bevisar det? Att journalister inte läser andra texter eller att journalister inte tror att läsarna läser andra texter? Eller är det lättja? Eller är det bara ett simpelt Bror Duktig-komplex?
Ja nog skrivs det - sökning på Google: Resultat 1 - 10 av ungefär 299,000 svenska sidor för "Dawit Isaak". (0.14 sekunder)
Post a Comment
<< Home